Plötsligt händer det!

Det finns vissa människor som dansar genom livet likt Domino i Deadpool 2 med en ständig röta. Ni vet de där man läser om i tidningen ibland, typ Greta 83 år vann 109 miljoner på lotto i Tidaholm. Detta är dock inte Gretas blogg, detta är min, Majsans och är det nått denna kvinna inte har så är det tur. I alla fall inte i spel, och det har jag aldrig haft. Om jag koncentrerar mig och försöker minnas tillbaka kan jag inte komma på att jag vunnit någonting, inte ett dyft. Visst har jag vunnit på en och annan trisslott i mitt liv, men nu snackar vi trettio kronor vilket betyder ny lott så det är bara en sliskig beräknande merförsäljningsvinst från Svenska Spel vi snackar om.

Och visst har jag stoltserat med en och annan stjärnvinst på Liseberg ibland, men baksidan av det hela är att jag antagligen spelat för tre gånger så mycket som chokladjäveln är värd, det vore mer ett under att mitt nummer inte skulle vinna. I flera år var jag med i Postkodslotteriet och satt hemma och väntade på Rickards heta stämma i luren eller att någon skulle plinga på min dörr och ha en bil i bakfickan till mig men både telefonsamtalet och dörrknackningen uteblev. Tills en dag när min mobil ringde på jobbet och jag stressat svarade och mötes av en trevlig Nisse på just det lotteriet. Han förklarade med glad stämma att jag vunnit och efter det ordet zoomade jag ut för en stund.

Hjärtat bankade och blodet flödade mellan mina öron av något vad jag skulle beskriva som lite av eufori. Mycket i livet är en lärdom och av detta lärde jag mig en nyttig läxa. Lyssna färdigt innan du i huvudet promenerat upp till chefen och klämt en kanelbulle på hans högblanka skrivbord. För om jag lyssnat lite bättre hade jag hört att jag var den lyckliga vinnaren av fyra liter Sia-glass i smaken Daim. Än i dag är jag glad att de ringde mig om detta och inte dök upp hemma på trappan för Majsan kände sig snuvad på konfekten kan jag lugnt lova. Så till den milda grad att hon skulle kört upp de fyra litern glass där solen inte skiner och verkligen ordagrant förvandlat det till just Daimglass. Eller säger man Daimkryssglass?

Kanske låter jag nu som den mest otacksamma haggan på denna sida Sverige, men jag skulle verkligen blivit glad om jag fått hem det i ett kuvert, men att ringa och säga till någon på ett miljonlotteri att han eller hon vunnit ett Big Pack är väl att ta i? Inte nog med detta så gjorde jag bort mig förra uppesittarkvällen på Bingolotto. Jag hatar Bingolotto mer än allt i hela världen, men en gång om året försöker vi vara lite vuxna och spelar. Det är en sån snoozefest med dansband och skit och rimstuga till förbannelse och under hela kvällen sitter jag bara och väntar på de tre spelomgångarna så att eländet kan ta slut och jag slipper vara social och kan krypa ner i min spelgrotta - där jag hör hemma.

Kan tilläggas igen att jag aldrig vinner, inte ens en ny lott för att behöva sitta och pinas ytterligare en kväll med, tack och lov får jag väl säga. Men denna kväll hände det något. Majsan hade slagit på stort och till kvällen till ära köpt en egen bingoduttare och talade mig hes om hur bra den var. Dock var den inte så bra som jag försökte påskina om, men eftersom min storasyster sagt att det var bortkastade pengar kunde jag inte ge henne den vinsten att ha rätt. Inte nog med att den var dyr, den läckte som ett såll så mina händer såg ut som barbapappas nävar, grisrosa och matchade den stackars julskinkan som stod och väntade på morgondagen i kylskåpet.

Plötsligt såg jag att min bingobricka hade en full rad och skrek Biiiiingo (!) så min gamle far Jörgen vaknade upp mitt i en snarkning, hunden trillade ner från soffan och min storasyster hann kasta en blick av avundsjuka på mig. Jag hade vunnit en "upplevelse" för 5000 kronor och på två sekunder hade jag fotat min lott och lagt ut något självgott präktigt inlägg på både Instagram och Facebook om min vinst och skrivit något tyket med ordet "Bitches" inkluderat. Efter det satt jag och surfade vad jag skulle hitta på för upplevelse. Jag hade precis bestämt mig för en Spa och hotellövernattning för mig och syrran när jag såg att jag hade en kommentar på mitt inlägg från en kollega.

Där stod kort och gått " Du får nog kolla igenom dina nummer igen för nummer 57 har inte varit". Och nej, nummer femtiosju hade verkligen inte varit, men min förbannade dutt hade läckt över det numret och spelat mig ett älskvärt spratt. Så Majsan raderade lite galant sina inlägg i skammens färg röd och tillbringade resten av kvällen men att svära över alla jävla dåliga rim de kläckte ur sig i rutan och måtte djävulen ta alla bingospelare i sann sällskapsreseanda. Nu sitter säkert nån sån där dryg tomte med återvunna sandaler och pipskägg i manchesterbyxor, ni vet en sån där glaset alltid är halvfullt av citronsaften han pressat från livets citroner och som säger glatt -"Otur i spel, Tur i kärlek!" Till dig har jag bara ett ord; KÄFTEN! Min tur i kärlek kom när jag pressade ut en 80 kilos skithög som stavades exmake en dag efter nästan tjugo års förstoppning, eller just det ja, det kallas tydligen äktenskap.

Men så plötsligt händer det, plötsligt vänder vinden, vinden har vänt som den där Petter sjöng så vackert om. Nä, inte Hegevall, han sjunger nog som en skadskjuten svan, jag snackar Rappar-Petter. Men tillbaka till min händelse, i fredags när jag låg hemma i feberyra och tyckte hemskt synd om mig själv efter att jag fått en uppenbarelse att mansförkylningar inte är en myt trots allt så plingade det till i min inbox. Jag hade någon vecka innan varit med i en tävling på Facebook på min favoritbutiks sida, och de meddelade nu att jag vunnit ett tredje pris i form av Metroid Dread och en massa godis från spelet i form av musmatta, tröja och en massa annat skoj och är det något som får mitt hjärta att skutta av glädje så är det spel och spelmerch. Och där kom den tillbaka, känslan av hjärtat som klappar på tok för snabbt, blodet som flödar till öronen och den där härliga känslan av eufori.

Så det är så här de känner sig, de där vinnarna. Hade gärna haft den känslan lite oftare. Så jag vill här med tacka stor till Mattias och Tomas för att ni gjorde så Majsan fick känna sig som en riktig vinnare för en gång skull. Det var lite ensamt här i Loserville vill jag lova. Kan ju tillägga att detta är två goa gubbar från rätt sida av landet och de har en go Podd som heter Gaming 4 forty som jag gillar att lyssna på och där man kan njuta av härligt tugg om spel. Nä, nu ska Majsan faktiskt gå och snyta ut sin vänstra hjärnhalva. Min mansförkylning håller på att ta död på mig.

Är du en sån där jäkla turknutte eller är du som jag som betalar din egen stjärnvinst som en riktig loser på Tivolit?