The Battle of Polytopia är ett Civilization avskalat ner på bara benen och perfekt för en timmes huvudbry på mobilen tycker jag. Här finns resurser att hantera, teknologier att uppfinna och krig att utkämpa.

Själv spelar jag bara Perfection-Mode så här långt där man har 30 drag på sig att bygga en så pampig civilisation som möjligt och därmed få så höga poäng som möjligt. Nytt är också multiplayer men sånt sysslar inte jag med.

Spelet är helt fritt från stinkande mikrotransaktioner medan man spelar. Gratis att ladda ner och man får då fyra olika folkslag (som alla har sin unika fördel) att leka med. Vill man ha ännu fler kostar de kring en tia styck i engångsbetalning. Jag köpte rubbet omgående bara för att jag gärna ville stödja den svenske enmansutvecklaren Midjiwan. Det blir galet kul att klämma in 10 civilisationer på 256 rutor och fajtas loss.

Finns till Android och IOS.

Min nya hobby är att titta på slasherfilmer från 1980-talet. Sedan tidigare har jag bara sett någon enstaka Friday the 13th och några till som jag inte minns vilka det är. En ny jobbkollega med god smak samt en lista jag hittade över de 290! slashers som släpptes under 80-talet är min guide.
Den här genren är som alla vet ganska regelstyrd men faktum är att jag redan funnit förvånansvärt stor variation och många roliga idéer i filmerna jag sett så här långt.

Här kommer korta recensioner på det jag hunnit se.

The House on Sorority Row (1983)
Några kvinnliga studenter råkar ha ihjäl den elaka föreståndaren för elevhemmet. Under avslutningsfesten mördas de en efter en. En välspelad och riktigt spännande film som inte är alltför blodig. Twisten ser man komma redan i början men det gör inte så mycket. Det kom visst en nyversion 2009 men det verkar ju sjukt onödigt när originalet redan finns.
8/10

Chopping Mall (1986)
Här snackar vi rent B-cheese men roligt sådant. Några unga anställda i ett köpcentrum festar loss efter stängning. Samtidigt slår det slint i centrets robotvakter som börjar rulla omkring och skjuta laser på allt som rör sig.
6/10

April Fool's Day (1986)
Jag kan inte skriva mycket om den här utan att riskera att spoila något. Det är en av de smartaste slashers jag sett med flera härliga vändningar längs vägen. Trodde man att metaskräck var en ny uppfinning tror man med andra ord helt fel.
9/10

Student Bodies (1981)
Wow alltså. Redan 1981 fanns det så många regler i genren att det gick att göra en renodlad slasherparodi. Den är sådär rolig och några av skämten om den flåsande mördaren gick mig över huvudet eftersom jag inte hade sett nästa film ännu.
5/10

Black Christmas (1974)
Japp Student Bodies fick mig att leta upp en ännu tidigare film och vilken briljant film det är. Den här är inte bara slasherbra utan bra på riktigt. Skitläskigt om några ungdomar som får flåsiga helt bisarra telefonsamtal. Så småningom visar det sig att uppringaren ringer inifrån huset. Skräcken blandas också fint upp med några komiska inslag.
10/10

Slaughter High (1986)
Här snackar vi generisk slasher i sin renaste form. I en låång inledning får vi följa några elever mobba en stackare så att han till sist blir allvarligt skadad. Några år senare bjuds åtta tidigare elever in till fejkåterfest där de blir mördade på blodiga vis. Den gick att titta på men lämnade inga minnen efter sig.
4/10

The Prowler (1981)
En av de hårdaste slashers jag sett så här långt. En krigsveteran blir brevledes dumpad av sin fästmö. När han kommer hem ser han henne stå och hångla med nya kärleken på en avslutningsfest och mördar dem båda. Många år senare är det avslutningsfest igen och mördarens galenskap vaknar igen. Det som gör den här hårdare än de andra är hur kameran liksom stannar lite för länge på offrens dödskamp.
7/10

The Slumber Party Massacre (1982)
Ok här fattar jag inte något alls. Den här filmen är känd för att den är skriven och regisserad av kvinnor och sägs vara tänkt som en feministisk slashersatir. Jag ser inte satiren utan bara en riktigt dåligt spelad film med kass story och tramsiga effekter.
2/10

Sleepaway Camp (1983)
Det enda riktigt bra med den här filmen är den genuint läskiga avslutningsscenen som jag inte ska spoila.
Annars tämligen B:igt om en ung flicka på sommarläger som flippar ur och tar livet av folk.
5/10

Sleepaway Camp 2 (1988)
Mycket bättre än föregångaren och kör på ren skräck-komedi. Angela är tillbaka, nu som lägerledare. En lägerledare som alltid är på gott humör och verkligen inte tolererar att man bryter mot reglerna. I slutändan fler dödsfall än i någon annan slasher jag sett.
9/10

Sleepaway Camp 3 (1989)
Man försöker köra vidare på skräck-komeditemat men det blir inte alls lika roligt som i tvåan. Den enda riktigt minnesvärda scenen är när Angela jagar en stackars lägerdeltagare med lastbil precis i början.
5/10

Friday the 13th 2-4 (1981,1982,1984)
Jason har ihjäl ungdomar. Ibland på finurliga sätt ibland på tråkiga sätt och jag minns inte riktigt vad som hände i respektive film. Tjusig inledningsscen i början av tvåan hemma hos överlevaren från ettan dock. De är ju klassiker bland regelstyrda slashers men nu har jag sett så många bättre i genren.
6/10

Silent Night, Deadly Night (1984)
Halle da vilket liv det blev när den här kom ut. En seriemördare i tomtedräkt, där går väl ändå gränsen tyckte filmkritiker och moralpoliser. Nåväl en ung pojke ser sina föräldrar förnedras och mördas av en man i tomtedräkt. När han själv många år senare övertalas att agera butikstomte slår det slint på riktigt. Det låter som att man siktar in sig åt komedihållet men faktum är att det är ganska hårt med rejäla mängder blod. Jag tyckte den var trevlig.
7/10

The Final Girls (2015)
Jag vet att den här inte är från 80-talet men jag kunde inte motstå den eftersom temat är rätt. Några ungdomar från vår tid råkar fastna inne i en fiktiv 80-talsslasher. Här snackar vi alltså meta på hög nivå och det är en helt briljant liten skräck-komedi.
10/10

Fortsättning följer..

För tillfället är jag så fruktansvärt trött på Marvel. På senare år har det blivit en enda röra av alltihop och jag orkar helt enkelt inte bry mig om mitt gamla favoritförlag längre. Kanske borde jag hysa visst hopp om deras kommande Legacy-satsning, men tyvärr är jag tämligen säker på att det inte kommer dröja länge innan de sabbar den också genom något av sina ständiga långsökta events.

Droppen blev just avslutade eventet "Secret Empire" som började hyggligt lovande men som vanligt slutade i ett enda gigantiskt antiklimax. I samband med detta fick jag tipset att testa Valiant Comics minievent "Stalinverse" istället. Det har en liknande handling och består av fyra (plus ett fåtal frivilliga tie ins) tidningar. Det visade sig vara en snortajt, spännande berättelse som funkade finfint trots att jag hade noll koll på karaktärerna sedan tidigare.

Med det var nyfikenheten väckt på Valiants superhjälteuniversum. Det är betydligt mindre än Marvels och DCs och därmed mer hanterbart. Efter en lång paus startade förlaget om 2012 och det är lätt att komma i kapp. Så här långt har jag inhandlat deluxe-utgåvorna som samlar första året av "Ninjak", "Harbinger" och "Archer & Armstrong". Så här roligt har jag inte haft med att läsa serier på många år. Som att andas frisk luft.

Jag låter mitt tredje blogginlägg någonsin handla om en fråga av yttersta vikt. Var håller GR-medlemmen KentaKobbe Jr hus? Någon som vet?
Saknar hans härligt nördiga bloggar om tecknade serier och samlarfigurer.
Hans senaste inlägg publicerades i augusti såg jag.

Flera tusen kronor! Jag tappade hakan när jag såg hur mycket den sista boken i Lone Wolf-serien kostar begagnad numera.

Men nu går jag händelserna ungefär 30 år i förväg. På 80-talet var jag en liten snorvalp som älskade att läsa allt i fantasyväg jag kom över. Men mest av allt älskade jag spelböcker/soloäventyr och Ensamma Vargen av Joe Dever var kronan i genren. Man skapar sin karaktär, väljer olika vägar och utkämpar strider. När man vinner en bok tar man med sin "upplevlade" karaktär till nästa del i serien. Allt som behövs för att spela är en penna, en pappersbit och gärna en T10a (det finns annars en slumptalstabell i böckerna).

På svenska kom det ut 12 böcker i serien plus 4 i en spinoff-serie och sedan kom det överhuvudtaget inte fler soloäventyr i Sverige. Troligtvis blev genren utkonkurrerad av datorrollspelen som började bli allt bättre i slutet av 80-talet.

Det var inte förrän en bit in på 90-talet som jag fattade att det faktiskt finns fler delar i Ensamma Vargen på engelska. Många fler till och med! Jag beställde några delar till men upptäckte till min grava besvikelse att de flesta jag fick var i en amerikansk utgåva som var kraftigt förkortade (du ser dem högst upp på bilden). Tror faktiskt att jag aldrig spelade igenom dem ens och jag glömde bort det hela igen.

Det som verkade vara den allra sista delen, del 28, heter "The Hunger of Sejanoz" och kom ut i en väldigt liten upplaga 1998. Sedan fanns det inget intresse från förlag längre. Det var då Joe Dever gjorde något alldeles genialiskt! Han gav en fansite tillåtelse att publicera samtliga böcker som gratis e-böcker. Det har tagit Project Aon 15 år att få ut allt och de är alldeles precis klara.

Att böckerna gjordes tillgängliga så här har lett till att intresset för Lone Wolf aldrig dött utan bara ökat och ökat genom åren. Till sist var tiden mogen för att ge ut böckerna i utökade samlarutgåvor. Det har tydligen varit en del strul längs vägen med förlagsbyte och liknande men i skrivande stund har 23 delar återutgetts. Just nu är det tyska Manticore Verlag som är utgivare och i december kommer dessutom helt nya del 29 ut.

Alldeles nyligen började dessutom samlarutgåvorna att publiceras på svenska. Tre delar är ute så här långt (du ser dem längst ner på bilden). De har jag köpt på nytt nu och faktum är att det fortfarande är riktigt kul att spela dem.

Så nu är mitt mål att äntligen få tag i alla delar i serien oavkortade. Jag köper de versioner jag kommer över billigast och har precis beställt originalutgåvorna av del 13, 15, 16 och 17 från amazon.co.uk. Efter del 20 börjar dock originalutgåvorna blir svindyra så då får det bli nyutgåvorna istället.

Ett svårt nördigt projekt, men kul!