Svenska
Blog
Förbannade sjukdomar

Förbannade sjukdomar

Skrivet av Minilena den 11 september 2016 kl 21:58

Jag saknar er, nästan allihop. Ni som hänger här, ni som jobbar här, ni som är intressanta människor som skriver om intressanta saker. Jag tänkte egentligen skriva en blogg när kontot mitt fyllde tio men så blev det inte.

Depression suger. Ångestsjukdomar suger. Psykvården är så extremt underbemannad, felprioriterad och dåligt strukturerad att jag är tom på ord. Det senaste halvåret har varit ett helvete till och från och jag önskar ingen av er den upplevelsen - och jag vill rikta stor sympati åt er som behövt gå igenom vårdkarusellen. Bilden här ovan visar utsikten jag haft under större delen av min vakna tid sen jag blev sjukskriven i mars; tack och lov har Pokémon Go hjälpt mig ut genom dörren då och då.

Det brukade vara en vana att läsa igenom bloggar här på GR dagligen, men så kom orken av sig och det känns som att jag har missat för mycket för att hänga med om jag börjar försöka läsa igen. Redaktionens bloggar sörjer jag särskilt att jag inte läser längre, för ni bidrar med så många leenden och tänkvärdheter och absurditeter. Nyheterna ögnar jag på fortfarande igenom till och från men orken finns inte till att läsa era personliga grejer och det är så synd för ni förtjänar att bli lästa. Detsamma gäller er som skriver bloggar och kommentarer och eventuellt hänger på forumet och som jag oftast kommenterat på/pratats vid med - jag hoppas att ni mår bra.

Det här blev en konstig hälsning till främlingar på internet. Har du som läser några som helst frågor om psykisk hälsa eller ohälsa eller egentligen vad som helst så är det fritt fram att skicka ett pm eller skriva en kommentar.

Ta hand om er där ute.

HQ

Steam-rean är över oss

Skrivet av Minilena den 23 juni 2016 kl 22:02

Japp. Det är nu det händer. Säg adjöss till varenda slant ni haft och välkomna en drös med spel ni aldrig kommer spela~

Dock är jag lite bitter över att man under de större reorna inte får något mail om att spel på ens önskelista är på rea. Alla har ju faktiskt inte koll på "steam-högtider"...

Handla med måtta och ha en trevlig sommar, gott folk :)

HQ

Vi dör inte den här gången heller

Skrivet av Minilena den 31 juli 2015 kl 19:26

För fyra år sedan brann jag nästan upp. Det var inte en upplevelse jag rekommenderar någon, om ni kan slippa. Ingen kom till skada rent fysiskt, och jag vill ge en heads up till tyska Röda Korset samt Kassels bästa hotell för att de tog hand om oss, men det är klart att det satte sina spår. Blev av med en del grejer jag aldrig kan ersätta, och med min trygghet gällande resor.

Jag älskar att åka buss och tåg (men inte bil), och det har alltid fungerat bra. Nu har jag gått runt i en vecka och nojat mig över att jag ska åka buss precis samma sträcka igen. Vad klarar jag mig utan om det försvinner? Vilka saker ska jag ta med mig om jag vaknar och måste fly på 30 sekunder? Tankarna tar liksom aldrig slut.

Resan går mot Taizé i södra Frankrike. De flesta här har nog aldrig hört talas om det; jag åker dit för att få lugn och ro och för att det är awesome att sjunga. Ingen åker dit för maten, eller det klorsmakande vattnet.

Vi dör inte den här gången heller

Det kommer gå bra, försöker jag intala mig själv. Tusentals människor åker dit varje år. Vi hade otur, och sannolikheten är galet låg för att något sådant ska hända.

Men jag är rädd.

Ge dagen en chans

Skrivet av Minilena den 6 juni 2015 kl 23:31

Idag firades det nationaldag med diverse arrangemang runt om i landet, och min kära orkester skulle inte vara sämre än att spela på självaste slottet, och senare borta i stadsparken. Dock höll det på att bli utan euphoniumstämma (utan mig, alltså. Jag spelar euphonium.), för när jag vaknade i morse var det med total dödsångest.

Konsertnerver är inget som har drabbat mig särskilt mycket genom åren, men efter en omtumlande vår, tentaveckor och knappt någon vila innan det bär av mot Dreamhack imorgon blev det lite väl mycket. Gömde mig i sängen och bokstavligen grät av ren skär ångest, vilket inte brukar hända (hyperventilation och skakningar är fine, men gråta blir man så väldigt slutkörd av). Hade egentligen bråttom också; spelklara vid slottet 9.30 stod det på schemat. Roomien lyckades övertala i mig frukost och mutade med skjuts så jag slapp regnet, och till sist kom vi iväg. Spelningen blev inomhus och lite i skymundan och min favoritlåt gick åt pepparn, men helt okej.

Trots en del ångest-slag mot huvudet började dagen arta sig efter det. Fika med familjen, passerade förbi min gamla kaninhoppningsklubb som hade uppvisning i stadsparken, spelade lite mer konsert under ytterst ostrukturerade former och låg hemma och vilade ett par timmar innan det blev restaurangbesök för att fira att allt det jobbiga är över.

Så! Det var ju bra att det inte blev en dag av ångestvältrande i sängen. Det har funnits dagar då jag inte kommit upp (och många dagar då jag inte orkat till orkesterrepen), men idag räckte energin precis. Så kom ihåg det, du som orkat läsa ända hit: En dag som verkar fruktansvärt jobbig innan den ens hunnit börja kan visa sig bli riktigt fin, bara man ger den en chans.

Ta hand om er, glad sommar <3

Så lätt att ta smärtfrihet för givet

Skrivet av Minilena den 18 april 2015 kl 08:30

Under min högstadie- och gymnasietid blev jag varje år dunderförkyld och låg däckad någon månad i sträck. Under de perioderna hade jag ofta svårt att sova eftersom det knappt gick att andas, och jag lovade mig själv att lära mig uppskatta just att kunna andas tyst och utan ansträngning när det är dags att sova.

Uppenbarligen borde jag ha gjort detsamma gällande en smärtfri rygg.

Föräldrarna mina är borta över helgen, så jag passar huset (mest katten och kaninerna) sen igår kväll. Blev lite sen iväg till bussen ut och när jag som hastigast knutit skorna och rätade på mig var det som om mellandelen av ryggen helt ur det blå bestämt sig för att kasta in handduken. Stod och gnydde av smärta och visste inte vad att ta mig till innan jag lyckades lirka på mig ryggsäcken och halta iväg.

Det blev bättre under kvällen sen, men inte bra, och efter en hyfsat smärtsam natt är vi tillbaka på ruta ett, jag och ryggen. Vetefan hur jag ska lyckas mocka kaninburar, får ta och stoppa i mig värktabletter antar jag (edit: Värktabletter är awesome, känner ingenting just nu <3). Blir det inte bättre till i nästa vecka är det vårdcentral som gäller.

Antar att jag fått en märklig variant av ryggskott (det brukar vara längre ned på ryggen). Någon som har erfarenhet av detta? Ni som har hela ryggar - skänk smärtfriheten en tanke! Du vet aldrig när den går förlorad...

Så lätt att ta smärtfrihet för givet

Orelaterad gosig kattbild