Svenska
Blog
Balatro stal nattsömnen

Balatro stal nattsömnen

Det sker ganska ofta när jag har svårt att sova att jag startar upp något litet simplare spel. Något som sker lika ofta är att det också blir lite för många timmar. Den klassiska "bara en runda till" gör att klockan passerar midnatt och när jag börjar föra ett resonemang med mig själv om att stänga ned och få lite sömn, så är klockan två och så blir det lite till och så somnar jag kanske vid tre. Inatt var det Balatro som provades för första gången, det är något så märkligt och unikt som ett rogue-pokerspel där du under några omgångar ska spela så bra händer som möjligt för att samla poäng. Givetvis har du en massa specialkort som adderar bonus och det är viktigt att få en bra poäng med korten, men än viktigare är det att denna poängen multipliceras så mycket det bara går. Mellan rundorna köper man på sig specialkort, främst olika Jokrar som ger stora mängder med bonus om man kombinerar dessa rätt. 

Det tog några vändor att komma in i, men när det väl var gjort så satt jag ju där och körde en vända till, och en vända till...

Spelet ser väldigt simpelt ut, men är överskådligt och tydligt och efter ett tag börjar man tänka i siffror och kombination. Det går att uppgradera poängen man får av olika händer, så får man upp exempelvis att tvåpar ger mig poäng så vill man gärna spela det - framförallt om man då lyckas köpa på sig en Joker som ger vissa kort eller vissa kombinationer en hög multiplikation. Det är ett perfekt att slå ihjäl lite (mycket) tid med och chansen är stor att jag kommer hoppa in i detta ett flertal gånger, på samma vis som exempelvis Slay the Spire som ju också är ett sådant där spel där man utvecklar ett beroende. Jag förstår att det lite väl simpla utseendet kanske avskräcker en del, men jag tycker absolut att du ska prova det. Chansen är stor att du sitter där och spelar in på småtimmarna. 

HQ
Vad jag vill ha från en VR-upplevelse

Vad jag vill ha från en VR-upplevelse

Det har varit snålt med VR-recensioner här på sidan och det enkla faktumet är helt enkelt att det inte trillar in så många spel. Jag recenserade Arizona Sunshine 2 i början av december förra året, vilket var den senaste. Men nu, äntligen är min recension på HappyFunland uppe som kan läsas här och det är det högsta betyget jag hitills delat ut till ett VR-spel (som jag recenserat), inte kanske för att det är det bästa spelet men för att upplevelsen gav mig något speciellt.

Spelet använder helt enkelt många av formatets styrkor. Att traska runt i nöjesparken blir otroligt atmosfäriskt och på samma vis som jag tycket exempelvis Alyx briljerar med sin detaljrikedom i miljöerna så får jag samma känsla här. Ingenting känns lämnat åt slumpen och förutom en del taskiga 2D-effekter finns här ett djup som då givetvis, med hjälmen på huvudet, verkligen breder ut sig där man utforskar alla hörn i nöjesdparken. Tillsammans med attraktionerna som då också fungerar så ypperligt så finns det här helt enkelt en upplevelse som ger mig det jag vill ha när jag spelar VR. En walking simulator som känns som något extra.

Att traska runt i parken var en fenomenal upplevelse och just atmosfären i sig var klockren. Men om VR-spel ska nå ännu höghre behöver innehållet, själva spelmekaniken, matcha just detta.

Jag hade önskat lite mer pussel och hade det funnits lite mer klurigheter och djup i spelmomenten så hade jag dragit på med ett ännu högre betyg. Som det är nu är det dock på flera vis en bättre upplevelse än det i grunden är ett bra spel och det är egentligen det enda som hindrar mig från att dela ut något av de där åtråvärda toppbetygen, samt att det är lite väl kort.

Jag har inte så mycket emot det där att VR i mångt och mycket blir en teknikdemo. Jag kan tycka det är fantastiskt, men det hindrar också det hela från att nå det där skiktet av spel i absoluta toppklassen. Jag tror att utvecklarna måste kliva över just den tröskeln och ha något som dels är en fantastisk upplevelse för formatet i sig, men sedan också kika på hur man kan implentera spelmekaniker och innehåll för att ta det till nästa nivå. När väl det görs av flera utvecklare kommer vi ha fler sådana fantastiska upplevelser. Jag hoppas det är mer sådant jag får uppleva framöver, men jag är åtminstone glad att HappyFunland nu visade sig vara såpass bra som det ändå var.

HQ
Ett stort problem med dagens handkontroller

Ett stort problem med dagens handkontroller

De vanligaste reaktionerna jag ser när folk pratar om stick drift, knappar som fastnar eller annat är kommentarer av slaget "Det där har inte hänt för mig" eller "Vad gör du med din kontroll egentligen?".

Och visst, skötsel är viktigt såklart. Flottiga fingrar och spilld läsk och annat kan förstöra kontroller, men det där är som tur är inte synonymt med mig. Men ändå har en del av kontrollerna i min ägo börjat krångla på olika vis.  Jag har vänner vars Elite-dosor pajar efter några månaders användning och jag har själv då ett flertal kontroller där triggers eller någon annan knapp fastnar, trots att de är rena, fina, välskötta och i vissa fall nästan helt nya.

Det är just då stick drift som känns som denna generationens största problem och jag har haft några Xbox-kontroller där det på en var helt hopplöst och på en annan skedde ibland. Nu var det dock min röda Playstation 5-kontroller som började bråka ordentligt. Den är drygt ett år gammal och väldigt sparsamt använd men den har ganska länge levt sitt eget liv, och idag när jag skulle använda den var den helt hopplös. Karaktärerna går runt utan att jag rörde kontrollen och där jag tidigare har kunnat lyfta lite på spaken för att temporärt fixa det så verkade det ju som att det inte hjälpte alls. 

För ett tag sedan köpte jag en skruvmejsel för elektronik. Jag har alltid varit en sådan som när något går sönder eller krånglar, ja då köper jag bara nytt och kastar det gamla. Men jag har på senare tid försökt fixa enklare saker och lyckas ordna två saker på olika Xbox-kontroller; en trigger som fastnade helt och en trög knapp. Då har jag skruvat upp och bytt (med delar från en annan trasig kontroll) och kunnat använda dom igen. Jag tänkte att jag skulle göra samma sak på min PS5-kontroll men lyckades inte, så jag tog istället isär den helt för att kunna använda dess delar som reservdelar ifall det behövs. 

Nuförtiden försöker jag faktiskt fixa de handkontrollerna som krånglar. Här har jag skruvat upp Forza-kontrollen för att försöka ordna något som strulade. 

Som tur är fungerar kontrollen man fick med när man köpte konsolen fortfarande fint, men jag ska nu bestämma vilken färg jag ska ha på en ny som ska beställas inom kort. Så hoppas jag verkligen att dessa håller ett tag nu. Jag förstår ju att det slits, framförallt så mycket som jag spelar, men det känns överlag som att kvaliten faktiskt är ganska dålig. 

Jaja, det var som tur är ett tag sedan jag behövde hosta upp slanta för en kontroll så det gör inte så mycket. Och precis som Jonas skrev i sin senaste blogg så är det ju faktiskt något härligt med helt nya kontroller som packas upp och börjar att spelas med. 

Synd och skam med PSVR2

Synd och skam med PSVR2

Idag kan vi läsa om hur Sony "pausat" tillverkningen av PSVR2 och som den på redaktionen som recenserat de senaste spelen till den, samt även äger ett Quest och också är en som faktiskt gillar formatet väldigt mycket - så tycker jag det är rätt trist att det är såhär det blivit. Jag pratade med både Petter och Jonas kring detta bara för ett tag sedan, hur spel lyser med sin frånvaro och att jag därmed inte kunnat recensera särskilt många titlar. Några stycken har det ju ändå blivit, men långt ifrån vad jag hade hoppats på. Långt ifrån vad som hade behövts för att det skulle kännas som något som gjorde sig påmint då och då. 

Så, varför tar det inte riktigt fart då? Det finns givetvis flera anledningar och någonstans känner jag att jag vill, och borde, granska detta närmare än bara dessa spontana tankar. Men vi kan ju starta här, åtminstone. För det finns ju definitivt en drös med spel som jag har tyckt riktigt mycket om. Ser vi till VR i allmänhet blir det ju enklare än om vi bara riktar in oss till det fattiga utbudet till Sonys senaste VR-headset. Visst, Alyx och Astro Bot kanske är de enda riktigt briljanta titlarna, men det finns definitivt ett gäng där strax bakom jag haft väldigt skoj med.

Astro Bot till PSVR är suveränt. Men något i den klassen finns inte ens tlll Sonys senaste VR-headset. 

Ett stort problem, självklart, är ju givetvis priset. Att hosta upp fler tusenlappar än konsolen i sig kostar är ju inte lockande för någon, alls. Så oavsett hur fin prylen är och tekniken bakom, så är det alldeles för mycket pengar och speciellt då om man oroar sig för att spelutbudet kommer att vara skralt, vilket det då visar sig varit. Detta kunde man ju undgått genom att lansera PSVR2 med några riktigt maffiga titlar. Ja, summan för kalaset hade såklart avskräckt en hel del, ändå. Men med tiden hade folk lockats in ifall det fanns kanske en 4-5 spel som alla var ett "måste". Jag tror det till viss del hade räckt, faktiskt. 

För det är ju så vi som spelare i mångt och mycket fungerar. Finns där ett gäng titlar som är nyfiken på, som ser fantastiska ut så köper man ju dom och därmed köper man enheten som krävs för att spelas på. Så, den där kombinationen av ett högt pris för enheten i sig, snålt med spel och det faktum att du kan köpa exempelvis en Quest 3 för mindre pengar är givetvis alla faktorer som talar emot PSVR2. Med ett Quest kan du spela utan behov av en annan enhet, du kan dessutom koppla den till en dator och du kan använda den tlll betydligt mer än enbart spelen som släpps. Mångsidighet när man betalar mycket för teknik är inte alltid bra, ibland vill man att en pryl ska göra sin enskilda sak riktigt bra men ett VR-headset kan gärna ha lite fler funktioner. 

Ändå tycker jag det är trist, som sagt. För jag vill ju att VR ska bli något. Jag håller med om alla de där nackdelarna om att det är lite bökigt med sladdar och något som ska sättas på huvudet innan man spelar, absolut. Men jag vidhåller också att det finns en inlevelse där när man väl lyckas framkalla den. Det är egentligen allt man behöver satsa på. Skapa de där upplevelserna så kommer spelarna. Åtminstone i en större andel än de gör nu. Och de behöver finputsas. Det visuella behöver nå en nivå som gör det mer lockande för det går ofta hand i hand med hela upplevelsen.

Jag är fortfarande hoppfull kring VR som helhet, men man blir ju också medveten om alla dessa saker som avskräcker och begränsar, men allra mest måste jag nog påstå detta: Sony gjorde detta helt enkelt för dåligt. Jag tycker det brister just där. Man misslyckas helt enkelt med att ha en tillräckligt stor bredd på det hela och då spelar det liksom ingen roll om Moss II, Arizona Sunshine 2, The 7th Guest med flera är riktigt bra.

Det behövdes mer. Mycket, mycket mer...

När spel kommer i kläm

När spel kommer i kläm

Det finns säkerligen en hel del spelare som är duktiga på det där att starta ett spel och avsluta det, utan att man tar ett för långt avbrott. Jag tillhör inte den skaran, och även om jag (oftast) avslutar spelen så sker det med jämna mellanrum att jag håller på med ett spel som jag verkligen gillar men så kommer något efterlängtat och liksom avbryter. Det aktuella fallet nu har då varit Like a Dragon: Infinite Wealth som införskaffades ganska kort efter release. Jag spelade i dryga 30 timmar innan Final Fantasy VII Rebirth kom och satte det spelet helt på paus.

Från början hade jag en plan. Jag skulle spela Final Fantasy en hel del, men då och då ta en timme med Infinite Wealth. Det gick inte överhuvudtaget. Jag satt nu då i dryga två veckor och spelade Clouds fortsatta äventys som besatt tills eftertexterna rullade.

Det positiva? Att jag klarade Rebirth. Det andra positiva? Att jag faktiskt dagen efter plockade upp Infinte Wealth och fortsatte med det. Någonstans känner jag att detta kunde undvikas genom att inte köpa det nya spelet direkt utan faktiskt då spela klart det jag håller på med och när jag inser att jag är nära slutet, först då beställer jag spelet som då tar några dagar på sig att anlända (Vid de tillfällen jag vill ha det fysiskt.)

Som helhet är givetvis detta inget problem, det är mer något jag försöker bli bättre på för det sker tyvärr att spel jag kanske kommit en bra bit på faller i glömska under en längre period och då blir det svårare att fortsätta vid de tillfällen det till och med är så illa att det gått flera månader.

Nu spelar jag ju dock då Infinite Wealth rätt mycket, långa spelpass för på fredag anländer ju Dragons Dogma II och om jag inte är färdig med Ichiban och gänget så är risken stor att det blir samma igen. Som sagt, jag hade ju bara kunnat vänta med att köpa ett nytt spel, men jag är alldeles för otålig...

Fler som känner igen sig i detta?