A Quiet Place Part II var mästerlig

Jag hade skyhöga, i stort sett orimliga überförväntningar. Dels eftersom ettan var och förblir en alldeles genialisk film, på alla tänkbara sätt och vis. Ruskigt välskriven, larvigt stilfullt sammansatt rent dramaturgiskt med hur man nyttjade tystnaden till olika typer av nerviga spänningsmoment. Och dels eftersom kollegorna André samt Henci hyllat den, efter sina biobesök.

Jag trodde nog aldrig att den skulle kunna leva upp till det jag hoppades på, men det gjorde den. A Quiet Place Part II är helt enkelt en av de bästa uppföljarna som någonsin gjorts. Inte minst med tanke på hur väl man bygger visdare på det som var utan att frångå den logik som byggts upp, utan att tappa fokus eller försöka göra allt "för stort". Krasinskis manus här, är fantastiskt. Skådespeleriet från frugan Blunt, Cilian, kidzen... Briljant. Effekterna? Fenomenala. Ljudbilden? Strååålande. Slutet var avsnoppat men också passande, på något udda vis. Allt passade ihop, allt stämde, och jag gick ut ur bion sådär lyrisk som jag inte varit på flera år (när jag kommit ur en biograf).