Denna film har det naturligtvis skrivits mycket om på senaste tiden. Lovordats gång efter annan för den starka känslomässiga effekt den lämnar hos tittarna och Anthony Hopkins rollprestation har hyllats ordentligt. Personligen kan jag bara instämma till allt beröm den har fått och har således ingenting nytt att komma med, men efter att ha sett den i helgen så ville jag ändå skriva några korta rader om mina tankar omkring den.

Det som främst fastnade är hur skickligt man på ett filmiskt vis har skapat en inblick i upplevelsen av att bli dement (samt hur anhöriga påverkas), och i det också lyckats bygga upp en sorts "spänning" då man som tittare inte är helt säker på vad som pågår eller vad som är den riktiga verkligheten. Detta knyts sedan ihop på ett mycket välgjort och känslosamt sätt.

Jag har inte läst några åsikter om filmen (annat än recensioner/omdömen) men kan ana att en del kanske kan uppleva den som "seg" i och med att det, på sätt och vis, upprepas samma typ av skeenden filmen igenom, och den har naturligtvis ett långsammare tempo vilket kan avskräcka flertalet i förväg. Detta var dock ingenting jag som "vanlig filmtittare" upplevde som ett problem utan tycker att den lyckades hålla uppe intresset hela vägen fram till slutet, och för mig bjöd den på en unik och ny upplevelse. Därför vill jag rekommendera dig som kanske är tveksam att åtminstone ge den en chans, om inte annat för att få se de riktigt fina skådespelarinsatserna.

Så, det var alltså mina sammanfattande tankar om The Father. Hur var det då med de komiska undertexterna? Jo, det var så att jag såg filmen på vad man väl kan kalla en alternativ streaming tjänst, vilket medförde en hel del minst sagt märkliga översättningar. Nedan följer ett axplock med godbitar;

She's cooking something up, that I do know. I've seen the signs - Hon planerar någonting emot mig, det är jag säker på. Jag har sett skyltarna.

I dont need help from anyone. And i'm not going to leave my flat. All I want is for everybody to fuck off! - Jag behöver inte hjälp från någon. Och jag tänker inte lämna min lägenhet. Jag vill bara att alla ska knulla!

Och en man som heter Bill kallades för "räkningen".

Svensk översättning när den är som bäst, med andra ord.

Det var allt för denna gång. Tack så mycket för att du läste!

Tidigare i dagarna kom så en ny egenproducerad film av Netflix, som trots sitt välanvända koncept verkade lovande. Hus med mystiskt förflutet kombinerat med en nyinflyttad persons egna mörka hemligheter låter ju på förhand alltid spännande. Adderandet av duktiga skådespelare till detta gav mig därför goda förhoppningar om en trevlig filmstund. Dessa infriades dock inte då det skulle visa sig att ännu en av Netflix filmer inte riktigt håller måttet. Tyvärr.

Nedan följer mina spontana, och spoilerfria, reflektioner (det är alltså inget försök till en recension).

Jag tycker först och främst att karaktärerna är generiska och relativt platta. Handlingen innehåller en del intressanta inslag som är underutvecklade, och en del typiska som inte berättas vare sig kreativt eller intressant. Största problemet för mig är dock att huvudkonflikten känns utsuddad och aldrig riktigt tar fart. Mysterierna som förekommer utforskas hafsigt och skenar sedan i väg för att aldrig riktigt klaras upp.

Filmen har sina stunder och vissa sekvenser får en att känna att "här påbörjas någonting intressant/nu kommer den i gång", men det sker inte och den riktiga spänningen som man hade förväntad sig infinner sig aldrig. Sett till hur den lyckas med sitt berättande är den för lång.

Klippning och scenplacering känns stundvis hoppig vilket leder till att en behaglig rytm inte uppnås.

Fotot går inte att klaga på, men någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på får det att kännas aningen trist - det erbjuder ingenting speciellt.

Allt som allt känns det som en "bortglömbar" historia som gott och väl kan få förbli osedd.

Robin Hobbs fantasyserie som utspelar sig i det fiktiva, medeltida kungariket The six Duchies, startade år 1995 med The Farseer trilogy. Totalt innehåller hela serien 16 böcker. Tre huvudtrilogier, en fristående trilogi samt tetralogi (samling av fyra böcker) - alla utspelade i samma universum och följer en kronologisk ordning. Bokserien i sig är nog inte okänd för den inbitne fantasy personen, men böckerna ses inte ofta i bokhandlarna och översätts inte längre till svenska vilket gör att man får leta lite extra efter dem.

Låt dig nu inte skrämmas av denna enorma mängd böcker, för du behöver inte läsa alla utan kan lugnt fokusera på enbart huvudtrilogierna om du så vill. De fristående delarna skapar en god helhetskänsla och fördjupar berättelsen men är inte "nödvändiga".

Berättelsens huvudperson heter i alla fall FitzChivalry. Som oäkta son till kungarikets prins samt besittare av de uråldriga förmågorna "the skill" och "the wit" - konsterna att kunna utöva telepati med människor och djur - ses han som ett hot mot kronan och förpassas av sin omgivning. Istället för en rättmätig plats vid hovet, så tränas han i hemlighet till lönnmördare för att kunna användas i kungarikets tjänst. Så mycket mer vill jag inte förtälja utan det gör sig bäst att få upptäcka själv.

Det jag dock kan berätta är att du kan förvänta dig kungliga maktspel, komplotter och intriger, magi (en lagom dos, inte på något sätt överdriven) samt en del svärdsstrider. En mycket väluppbyggd värld och välskrivna, mångfacetterade karaktärer.

Utöver detta kan det vara bra att känna till hur böckerna är skrivna. De har ett första persons perspektiv och berättas i många stunder i ett långsamt tempo. För den sakens skull är det aldrig långtråkigt, för tack vare Hobbs förmåga att skriva mycket inlevelsefullt, så blir varje moment intressant att ta del av. Det träffsäkra och välarbetade språket gör också sitt till.

Den första trilogin heter som sagt The Farseer Trilogy och består av;

*Assassins apprentice
*Royal assassin
*Assassins quest

Är du efter dessa intresserad av att fortsätta så följer trilogierna The tawny man samt The Fitz and the Fool.

De fristående delarna består av The liveship traders och The rainwild chronicles

Böckerna erbjuder mycket angenäm läsning om du frågar mig och är perfekt för den vintertid som vi nu är inne i. Är du dessutom som mig och uppskattar fysiska exemplar, så lär du tycka om hur de är skapta med sina fint illustrerade omslag som nästan, nästan, får det att kännas som att du håller i någonting från den faktiska medeltiden.

Tycker du att detta låter någotsånär intressant, så råder jag dig verkligen att unna dig dessa som en sen julklapp.

Som avrundning vill jag passa på att önska dig som läser en riktigt God Jul! Att det är ett annorlunda år vet vi alla om och behöver inte konstateras av mig. Istället vill jag bara säga att jag hoppas att du, hur firandet än ser ut, ska få uppleva riktigt glädjefyllda och trivsamma dagar.

Jag har alltid tyckt mycket om både film och tv-serier, och tycker att studiet av dem på ett djupare plan är väldigt intressant. Göra en analys - som senare även kan mynna ut i en recension (om man vill).

Det är ju dock många delar som ingår i filmanalys, och även fast jag har ett bra grepp om varje enskild del som sådan, så har jag svårt att kunna få ihop det till en helhet. Först är det allt innehåll som ska iakttas. Personerna och deras relationer, tiden och miljöerna. Händelseförloppet, fabel, motiv och tema. Sedan hur den är gjord. Filmens struktur, bilden, ljuset, ljudet och musiken. Många delar att hålla koll på samtidigt som sagt (möjligtvis har jag glömt något).

Jag hinner inte riktigt med. Det blir rörigt. En eller något par åt gången brukar gå bra, resten blir i bästa fall övergripande. Samtidigt vill man ju uppleva filmen/serien på det nöjsamma sätt som det är tänkt. Ja, jag vet inte riktigt hur man ska få ihop det. Att det är relativt nyligt som jag har börjat ta mig an detta "på allvar" har såklart betydelse, men ibland känns det som att jag aldrig riktigt kommer få ett tillräckligt bra grepp om det. Och det skulle jag ju vilja, helt enkelt för att jag tycker att det är så roligt.

Det slog mig då att det finns mycket kunskap här på Gamereactor. Bland redaktionen givetvis, men även bland medlemmarna. Jag skriver därför detta lite på chans, ifall att någon av er kunniga skulle råka läsa. Hur lärde ni er att ta del filmer/serier på detta sätt? Har ni något råd om en bra metod(er) som underlättar?

Jag genomförde nyligen ett tematiskt arbete på ämnet krig och kom då i kontakt med romanen Krigarens sköld av Vibeke Olsson. Den gavs ursprungligen ut år 1987 och är en fristående del i hennes romansvit om det antika romarriket. Med tanke på det 33 år gamla utgivningsdatumet och att det, naturligtvis, inte längre görs någon reklam för den, så kan jag tänka mig att den har flugit under radarn för en hel del (likt mig själv). Är det så att du är bokintresserad och har råkat missa den, vill jag härmed passa på att tipsa dig.

Kortfattat så handlar den om den frigivne slaven Callixtus och hans tid i den romerska armen samt de erfarenheter han har tagit med sig ifrån den tiden. Den utspelar sig under tidsperioden då romarriket låg i ständiga konflikter med germanska stammar, och den ger en god beskrivning både av hur den romerska armen fungerade och det dåtida samhället. Partier med strider förkommer givetvis, men du bör inte förvänta dig en storslagen krigsberättelse, utan snarare en berättelse om ett liv i krigsmiljö sett ur en enskild soldats perspektiv.

Tycker du om historiska romaner, är intresserad av det antika romarriket och den romerska armen samt kan uppskatta en personlig livsberättelse i ett lite långsammare tempo, då är Krigarens sköld någonting för dig.
<bild>

Mycket läsvärd bok. Rölli rekommenderar.