Svenska
Blog
Filmrecension: Godzilla: King of the Monsters

Filmrecension: Godzilla: King of the Monsters

Monsterfilmen som miljontals Kaiju-fans världen över har hypat för i flera år har nu äntligen landat i biograferna (här i Sverige i alla fall). Men jag måste tyvärr meddela en sak för er som verkligen sett framemot denna film: King of the Monsters lever inte upp till förväntningarna. Här möts vi av cringiga oneliners, machoattityd och otroligt löjlig b-action hos monsterfighterna. Dock så är det riktigt snygga strider.


Godzilla eller Gojira på japanska har haft en massa olika former och utseenden genom åren ända sedan sin debutfilm från 1954 där han mejade ner hela Tokyo. Vi har fått beskåda en massa olika kaijus (monster på japanska) genom hela franchisen. Bland annat Destroyah, Biollante, Rodan, Mothra, King Ghidorah, ja hur många som helst. Och vi fick se Godzilla för ungefär 5 år sedan där han kämpade mot monster födda ur mänsklighetens misstag (alltid helt klart vårt fel). Nu tampas han denna gång mot sin nämnda ärkefiende Ghidorah samt Rodan och Mothra. Och jag kan gå direkt på sak: Jag har sett bättre. MYCKET bättre än detta.

Handlingen: Efter det som hände i San Francisco i förra filmen så spårar krypto-zoologiska organisationen Monarch efter en rejäl grupp av monster som dom vill bevara i hemlighet för regeringen. I just detta så väcks den trehövdade rymddraken Ghidorah till liv och kaoset är ett faktum. Lyckligtvis har vi ett monster på våran sida. Men det finns ännu fler monster än Ghidorah själv. Och snart så hänger hela mänsklighetens existens på en skör tråd.

Det märks rätt tydligt att filmskaparna, med regissören Michael Dougherty i spetsen, har lyssnat på världens Godzilla-fanskara och gjort det som inte fanns i de originella filmerna. Nämligen monstrens korrekta läten och utseenden. Och visserligen levererar monstren i filmen. Ghidorah ser verkligen skräckinjagande ut och är trogen sin originaldesign. Men alla dessa korrekta designer har skett på bekostnad av sin föregångares styrka, och då menar jag inte Godzillas ryggplattor eller massiva elefantfötter. Nämligen utmärkt skådespeleri, fräscha snygga actionscener, vettig och trogen dialog och mycket mer. Här finns det bara en massa puckade repliker och oneliners i skakiga och korta dialogscener som kommer i mellan det man verkligen vill se: Att se monstren nita varandra gul och blå.

Effektsökare eller CGI-fantaster har därför mycket att hämta här, men för oss som älskar verkligen film så har vi bara en stor b-film att få beskåda. Karaktärsutvecklingen läggs på hyllan och inte ens humorn funkar då karaktärerna jämt och ständigt försöker skämta till sig för att man ska kunna känna det minsta sympati för dom. Varför i hela helvete skulle man bry sig om människorna när det är Godzilla som är stjärnan? Hela upplägget liknar något som dom har hämtat ur Armageddon.

Godzilla: King of The Monsters är en klyschig, stendum och överdriven monsterfilm utav det värsta slaget. Visserligen vill man se den japanska jätteödlan ge däng åt Ghidorah, men just här så öser man på alldeles för mycket. Alla trailers har sett lovande ut, men jag vädjar till er: Spendera inte två timmar på detta. Sitt hemma och var med familjen, spela spel eller gå ut och träna. För detta är årets fiasko till film. Godzilla är helt officiellt förstörd för mig.


Betyg: 1/5

HQ