The Contractor (Amazon Prime)

När Chris Pines sergeant James Harper blir kickad från armén blir han alltmer desperat när inkassobreven fortsätter trilla in och det finns till synes inget vettigt jobb i sikte. När hans gamla vapenbroder (Ben Foster) erbjuder honom ett uppdrag hos en hemlig paramilitär organisation ser han dock en glimta av hopp och hoppar på första bästa plan till Tyskland för att rädda familjen från fattigdom. Det visar sig dock snart att organisationen inte har hans bästa i åtanke och det är upp till den härdade exmilitären att straffa de ansvariga.

Här har man uppenbarligen hämtat inspiration från bland annat Bourne-franchisen sett till både intrig och actionriktning, men istället för att luta sig åt "megasoldat dödar allt och alla i rummet med lätthet"-stuket väljer filmskaparna att ta en mer realistisk approach till "ge igen"-genren och ge huvudperson ett mänskligare ansikte. Vinkeln där amerikanska soldater blir utspottade till samhället funkar väldigt bra till en början, vilket gör det lätt för publiken att ta till sig den lättsmälta premissen. The Contractor är med andra ord en standardiserad konspirationsthriller och är den typen av film där man kan slå upp något på mobilen eller gå och hämta en dricka utan att man missar något nämnvärt.

Det finns långa partier av filmen där tittaren egentligen inte missar särskilt mycket information, då manuset är nertrimmat från exposition och traggliga vändningar. Det är så "by the numbers" som det går att bli i sin utformning och tittaren lär mest troligt ha sett den här historian många gånger förr. Detta behöver inte nödvändigtvis vara något negativt; The Contractor är en ytterst bekväm film som passar utmärkt när man vill varva ner från en intensiv jobbvecka och som inte lär göra något större intryck i filmvärlden. I det här fallet är det helt ok att den inte är särskilt originell: The Contractors styrkor ligger snarare i sin dämpade ton och sina naturtrogna prestationer, där Chris Pine visar sig vara stundtals duktig som föredettingen som ger sig på sin nya arbetsgivare.

Det är inte alltid realistiskt dock, som när den verklighetstrogna Spec Ops-skildringen byts ut mot tveksamt klaustrofobiska sekvenser eller när filmens slutstrid plötsligt tappar trovärdighet tack vare en märkligt ogenomtänkt plan. Snyggt fotade strider varvas med märkligt iscensatta jaktsekvenser och scener som doftar mer Hollywood än den eurostyle-thrillern man siktade på i början. Ändå gillar jag filmens avskalade presentation och jag uppskattar filmens återhållsamhet. Det är långsamt till en början, men samtidigt känner man aldrig att man slösar tid då berättandet är taktiskt och oväntat effektivt. Den svenske regissören Talik Saleh får fram sitt budskap med väldigt enkla medel och fokuset på sprickorna i den desperata huvudpersonens fasad är en fängslande touch i en annars hygglig Bourne-klon.