Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Eldfödd (Peacock)

Eldfödd (Peacock)

Mackan har plågat sig igenom den senaste av Stephen King-filmatiseringar, något han ångrar djupt.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

För vad som löst räknat torde vara den åttio-sjätte gången i ordningen har en av Stephen Kings många historier blivit förärade med en långfilmsproduktion. Eldfödd är en nyinspelning av originalfilmen från nittonhundraåttiofyra där ingen mindre än Drew Barrymore axlade rollen som den hetlevrade tösen med gnistor mellan fingrarna. Ett ansvar som i den nya Blumhouse-produktionen faller på debutanten Ryan Kiera Armstrongs axlar med backning av Zac Efron som lånar lite stjärnkraft till en annars väldigt anonym skådespelarensemble.

HQ

Det är en illa dold hemlighet att originalfilmen är vida ansedd att vara bland de absolut sämsta av alla Stephen King-filmatiseringar som gjorts över åren. Något som också reflekteras i dess intäkter från biograferna. Nej Mark L. Lesters var verkligen inget att skriva hem om, en tvättäkta bagatell till film. Ett faktum som gör det än mer chockerande hur Keith Thomas nyinspelning av densamma faktiskt lyckas vara om möjligt ännu risigare, och i skrivande stund har filmen inte ens lyckats spela tillbaka hälften av sin budget på knappa tolv miljoner dollar.

Eldfödd (Peacock)
Så här miserabelt mår man efter att ha sett Eldfödd.

Filmen introducerar oss till Charlie McGee, en blyg och tillbakadragen liten flicka som trots sitt timida yttre ruvar på hiskeliga krafter. Eldiga förmågor hon inte helt och håller hyser kontroll över och när Charlie blir känslosam, då tenderar det att flyga gnistor och flammor i allsköns riktningar. Mycket till hennes föräldrars vånda vilka frekvent drillar och påminner henne om att hålla förmågor dolda, hemliga och djupt förtryckta inom sig. Men allting går inte riktigt enligt planen och efter en olycklig händelse på idrotten tappar Charlie fattningen och avslöjas.

Missödet sätter Charlie på kartan för en mystisk och ondskefull CIA-liknande organisation vars uppgift är att söka upp människor som blivit begåvade med säregna, unika förmågor i hopp om att kunna experimentera och göra dom till vapen. Så med skurkarna hack i häl börjar nu en vild och intensiv människojakt som tar oss till hänförande, rafflande platser såsom en bondgård, en skog och ett parkeringshus. Ja, det är precis så vämjeligt anonymt och sövande som det låter och Eldfödd är nittio minuter av mitt liv jag aldrig kommer få tillbaka.

Detta är en annons:
Eldfödd (Peacock)
Det exakta ögonblicket då Zac Efrons själ lämnade hans kropp.

Pyrotekniken är förvisso piffig och filmens musik är genomgående utsökt förutsatt att du likväl som undertecknad uppskattar Cody Carpenters minimalistiska synthesizer-toner. Men ungefär där slutar också berömmen. All form av spänning är som bortblåst från originalhistorien och Scott Teems bevisar ännu en gång sin inkompetens och totala oförmåga att skriva ett engagerande manus. Men uppenbarligen har någon hos Universal tittat på Halloween Kills och tänkt att 'detta är en manusförfattare vi verkligen borde ge mer jobb till'.

Nej Eldfödd är inget annat än tillrättalagd, anonym gröt som ironiskt nog helt och hållet saknar gnista och glöd. Oinspirerat, kalkonmässigt skådespel och riktiga Scooby-doo-skurkar tillsammans med en bagatellartad, spänningslös berättelse bäddar för vad som är en av årets svagaste filmupplevelser. Tillsammans med Netflix vederstyggligt nedriga Texas Chainsaw Massacre är Eldfödd utan större konkurrens en av genrens sämsta på väldigt, väldigt länge och om möjligt rent av den mest tandlösa Stephen King-filmatiseringen till dats dato. Håll er för allt i världen borta från denna.

02 Gamereactor Sverige
2 / 10
+
Katastrofal filmatisering som lyckas överträffa originalet i uselhet.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

5
Eldfödd (Peacock)

Eldfödd (Peacock)

FILMRECENSION. Skrivet av Marcus Persson

Mackan har plågat sig igenom den senaste av Stephen King-filmatiseringar, något han ångrar djupt.



Loading next content