Love, Death & Robots Vol. 3 (Netflix)

Kärlek, sex, robotar och ond bråd död... finns det något annat som sammanfattar våra liv så väl som denna Netflix-succé? När Love, Death & Robots damp ner på Netflix för tre år sedan blåste det oss ur våra stolar och sög in oss i 18 unika världar. Vi var så bländade av den blandade estetiken och den skamlösa kompromisslösheten att vi än idag pratar om detta genidrag till antologi. När andra volymen släpptes lös på Netflix var det med höga förväntningar vi satte tänderna i Tim Millers och David Finchers storsatsning, men istället fick vi en oväntat tam och tyglad säsong som saknade lite av den vilda energin från första uppsättningen.

Den som alltså vill tillbaka till första volymens mer obehärskade energi finns det mer av den varan i den nysläppta tredje säsongen, där skräck, död och övervåld har övertaget i ett flertal riktigt läckra animationer. Som vanligt möts vi av en rad äckligt kreativa världar som sträcker sig från allt mellan zombieapokalypser, Lovecraft-mytologier och flummig science fiction. Det är snyggt, roligt, skruvat, spännande... det är precis allt man kan vänta sig Love, Death & Robots. Vilket också är lite av problemet med serien just nu. Kortfilmerna i sig är det såklart inget fel på: majoriteten av årets kortfilmer håller otrolig hög kvalitet - det är bara det att inte riktigt provocerar lika mycket som det gjorde när de som en blixt tände till under 2019. Den orubbliga attityden och det extrema våldet blir snarare en väntad bekantskap. Jag kan också tycka att det finns lite mycket av en "sameness"-känsla sett till vissa designval som hos exempelvis parasitvarelserna som befolkar ett par kortfilmer.

Det ska dock sägas att det inte finns någon dålig kortis denna gång (utom möjligen Night of the Mini Dead) och jag blev ganska tagen av åtminstone ett par kortfilmer. David Fincher-regisserade krabbskräck Bad Travelling är exempelvis enastående otäckt och det blodiga råttkriget Mason's Rats var överraskande mänsklig mitt i all djurslakt. Det är dock studion Pinkman.TV (bakom The Witness) som återigen krossar konkurrensen med ännu en fenomenal (mar)dröm. Historien om en grupp riddare som möter en gyllene gudinna i en sjö är ordlös poesi som har allt och lite till, och fångar samtidigt lite av den där vrickade magin från den första volymen.

In Vaulted Halls Entombed och Swarm har också enastående premisser som leder till nervkittlande finaler, men som aldrig hinner uppfylla sin potential. Det är ju att vänta med kortare historier, vilket också var fallet med vissa berättelser från den första actionpackade volymen. Ändå gnager något i mig med den tredje volymen. Skönheten med korta historier är att dessa kan leverera ett budskap som kan stanna länge med en på väldigt kort tid, men det finns inte så mycket av den varan i den tredje säsongen. Även om volym 2 var en besvikelse för många tyckte jag att det fanns tillräckligt många tänkvärda ögonblick som fick att minnas de än idag. Här saknar jag tänkvärda och oförglömliga sagor som The Witness, The Drowned Giant, Zima Blue och Pop Squad.

För att sammanfattat det hela: Volym 3 är helt klart sevärt. Det är idérikt, vrålläckert animerat och vasst. Love, Death & Robots är en stjärna som lyser till när man uttråkat bläddrar bland streamingjättens utbud och det är alltid kul att se vad dessa animationsstudior hittar på. Det är bara att det har tappat gnistan lite, det är allt.