Altered Carbon - Säsong 2 (Netflix)

Jag var inte superimponerad av den första säsongen av Netflix påkostade sci fi-serie med Joel Kinnaman i huvudrollen som före detta elitsoldaten Takeshi Kovacs vars medvetande flyttades över till en ny kropp. Det började bra, starkt pilotavsnitt för att sedan drabbas av hängmattesyndromet, något som sedan reddes ut ganska snyggt mot slutet. Sammanfattningsvis skulle jag väl kalla Altered Carbon säsong ett för "helt okej". Ungefär. Kinnamans patenterade träighet med enbart två stycken ansiktsuttryck tyckte jag drog ned helheten rätt ordentligt tillsammans med att manuset lite för ofta blev sådär pseudo-filosofiskt, vilket jag sällan uppskattar.

Med det sagt var mina förväntningar på säsong två rätt höga. Avengers-skådespelaren Anthony Mackie har ärvt Kinnamans roll som Takeshi Kovacs "fodral" och i den här omgången kretsar handlingen kring det politiska maktspelet på planeten Harlans Worlds och om Kovacs jakt på kärleken och den allierade frihetskämpen Quellcrist Falconer (Renée Elise Goldsberry). Inget av detta går lätt, dock. Såklart inte. Kovacs ställt mot Harlans dotter, guvernör Danica Harlan samt kommendören och elitmördaren Ivan Carrera som gör allt i sin makt för att stoppa honom i sin jakt på sanningen och redan i avsnitt fyra börjar de klona medvetanden, kopiera "fodral" och kopiera kopior på kopierade karaktärer vilket ganska snart blir så pass jobbigt att hänga med i, att jag som tittare somnade i omgångar.

Säsong ett kändes ibland lite tramsigt, tyckte jag. Sci fi-logiken (eller brist på logik, snarare) gick lite långt tyckte jag med AI-hotell och medvetanden som hoppade runt som om det var rena rama loppmarknaden. Trots detta höll serieskaparen och demonförfattaren Laeta Kalogridis ihop konceptet relativt väl, och mycket av det tror jag har att göra med att storyn kretsade kring Kovacs förmåga som detektiv och hans arbete för att lösa mordet på Laurens Bancroft. Säsong två saknar detta. Tråden är helt klart mindre röd här och det finns mycket mindre egentligt innehåll här och ofantligt mycket mer trött exposition samt spiksoppe-doftande dialogväxlingar som mest bara handlar om renodlat poserande. Mackie lyckas dessutom, trots tight och sevärt pilotavsnitt, med konststycket att vara ännu träigare än Joel, vilket jag bara inte trodde skulle vara någon slags möjlighet.

Altered Carbon säsong två blir snabbt sämre efter episod två och mot slutet, efter åtta stycken avsnitt, är det utan tvekan årets hittills tröttaste TV-seriebesvikelse. Laeta Kalogridis snor gång på gång in sig i sin egen rörligt pannkaksplatta mytologi, kloner på kloner på kloner gör att storyn i slutändan mest känns som en kass humorsketch och skådespeleriet lämnar mängder och åter mängder att önska. Mackie & Co är alla icke-sympatiska figurer utan egentligt djup och det är så enkelt att ogilla hela gänget redan efter ett par avsnitt. Att produktionsdesignen känns billigare och fulare än i Joel Kinnamans första holmgång, gör knappast saken bättre.

Jag skulle hemskt gärna vilja gilla det här, eftersom jag tyckte det fanns massor av potential här, men det går bara inte. Faktum är att denna säsong är riktigt kass och inte ens förtjänar ett försiktigt godkänt-utlåtande. Istället tänker jag varna dig för Altered Carbon säsong 2 och bespara dig den sörja av stök, bök och trams som här erbjuds. Se något annat istället, som The Expanse. För Altered Carbon är i och med detta stendött.