Svenska
Gamereactor
filmrecensioner

Star Trek: Picard

Alex Kurtzman fortsätter att tortera André med sin cyniska Star Trek-värld i en bedrövlig spinoff...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Det ska sägas att jag hade ett öppet sinne när jag väl beslutade mig för att följa spinoff-äventyret Star Trek: Picard, trots att Hollywoods största dunderklåpare Alex Kurtzman - som ju redan har uppvisat sin inkompetens genom J.J. Abrams filmer och Discovery - ännu en gång låg bakom spakarna. Jag väntade tålmodigt på att manusförfattarna skulle imponera med någon engagerande twist, varje vecka hoppades jag på att serieskaparna skulle ta karaktären Jean-Luc Picard till nya, spännande riktningar.

Tyvärr blev det inte så, då jag varje vecka fick en uppvisning i renodlad idioti på alla möjliga plan. Sett till manus, karaktärer och grundkoncept snubblade Picard över sig själv tack vare sin egen lathet och förmåga att tillintetgöra allt som gjorde The Next Generation så speciellt. Till vilket syfte? Varför har serieskaparna tagit det aktiva valet att förnedra, förminska och fördumma allt som diehard-fans har beundrat i så många år? Det är nämligen fortfarande förbryllande att så lite ansträngning ges för att ge och det är så tydligt att skaparna Kurtzman och Pulitzer-vinnaren Michael Chabon söker en publik som inte bryr sig om hur Star Trek-världen fungerar. De skiter helt i vad kanon och kontinuitet betyder.

Star Trek: Picard
Picard maskerar sig som fransk "hon hon, sacré bleu"-pirat i en av seriens många pinsamma ögonblick

Detta är märkbart redan i seriens begynnelse, som trots några lovande idéer snabbt förlorar sig själv i en pratig komplott som i snigelfart hoppar mellan fåniga twister fram tills allt ställs mot en spets i den actionfyllda finalen, som mest är ett chockerande hopkok av stulna idéer och klyschor. Serien vet aldrig vad den vill i slutändan, vilket gör resan rätt trasig i grunden och emotionella scener är uppskruvade till max utan att förstå vad som gör scener emotionella till att börja med. När romulanska ninjor inte flyger i luften och folk utsätts för hemska våldsdåd (varför har Star Trek blivit så onödigt vidrigt?) är serien fylld till bredden med pladdrig exposition och platta karaktärsskildringar, där Datas arv driver handlingen fram tills det inte längre är viktigt.

Serien vill att vi ska sympatisera med de nya karaktärerna, gråta och skratta med den nybildade besättningen, men saknar det där utforskande episodiska upplägget som gör att man längtar efter att få se mer av karaktärerna nästa vecka. Istället tar manusförfattarna pratiga genvägar för att ge oss ett hum om karaktärernas bakgrunder, men det är inget som gör att man faktiskt lär känna personerna på djupet. I ett fall utforskar man en alkoholists relation till sin son, som är så överdramatisk och tramsig att man tappar suget att lära känna henne. I vissa fall får vi knappt lära känna några av de mest centrala figurerna som mest slänger sarkastiska kommentarer för att dölja sin tomhet som karaktärer och gör att alla deras personlighetsdrag blir påklistrade snarare än att vara en naturlig del av deras persona.

Värst av alla måste ändå vara Picard själv, som är direkt oigenkännlig karaktärsmässigt. Hans klassiska etos ekar mot döva öron, som i denna kalla Trek-reboot vandrar runt som en skugga av Trek-optimismen. Halva tiden känns det som att Picard har glömt vem han är och vilka händelser som har format honom som person under TNG-eran, medan andra gånger känns det mer som att Patrick Stewart spelar en upphöjd version av sig själv. Tråkigt nog finns väldigt lite Picard i Picard, då den ikoniska karaktären inte riktigt passar in i författarnas nya ojämna pussel. Lite som att hamra in en kub i ett triangelformat hål: ingenting passar in. Även relationen mellan Picard och Data, som ändå har sina fina stunder, är så överdriven att det hela mest luktar usel fanfiction.

Star Trek: Picard
Det är skönt att se några bekanta ansikten, men dessa fyller inte någon större funktion i handlingen

Att man sedan inte följer Trek-kontinuiteten till hundra procent är förståeligt med tanke på att så mycket har etablerats sedan Treks begynnelse (inte ens de bästa TV-säsongerna lyckas hålla reda på minsta detalj), men i det här fallet känns som att man har kedjat fast manusförfattarstudenter i ett isolerat rum utan någon som helst tillgång till Star Trek-serierna och fick en vecka på sig att färdigställa färdiga (och hafsiga) TV-episoder. Tonen i serien känns dessutom omänsklig, out-of-touch och så ogästvänligt att jag undrar om det verkligen är meningen att vara raka motsatsen till exempelvis TNG. Det är en sak att bryta ner Star Treks-världens optimism, som exempelvis Deep Space Nine gjorde så galant; det är en helt annan sak att köra titelfigurens värdighet i sopnedkastet och följa i Discoverys infantila fotspår.

Att exempelvis höra karaktärer svära och använda slang som hormonstinna tonåringar ger serien ett barnsligt intryck och ofta får jag känslan av att författarna har missförstått många av Treks utforskande koncept. Det allt annat än smickrande porträttet av Federationen är ett av många exempel på seriens lata världsbyggande. Det finns inte heller idéer som utmanar eller vågar djupdyka i dilemman, som när Seven agerar Borg-drottning i några minuter och sedan nämns det aldrig igen. Det är såklart svårt att klämma in så många idéer på tio avsnitt, men halva serien är bara utfyllnad utan något riktigt driv, mening eller finess. Picard är en kavalkad av bortslösad potential som hellre

Serien är betydligt mer actionorienterad vilket i sig inte är fel med tanke på hur få avsnitt det är, men för att lägga så mycket krut på just action är majoriteten av dessa scener också klumpigt utförda. Ofta är det oklart var karaktärer tar vägen och vad deras motiv är, vilket gör att man lätt blir desorienterad i stridens hetta och alltför ofta undrar man vad som uppnåtts varje vecka. Tempot är högt, men samtidigt trögt och mycket händer, men samtidigt händer absolut ingenting i vad som bäst kan beskrivas som en gåta utan mysterium. Star Trek: Picard är så generiskt som det går att bli och är så fantasilöst att författarna ständigt rotar efter forcerade sista-minuten-lösningar som bara trollar bort problem när de skriver in sig i något hörn.

Star Trek: Picard
John-Luke Packard och en virrig blondin i ett slags Mass Effect: Andromeda-DLC

Det är i synnerhet sant för konflikten mellan synteser och biologiska varelser efter att massproducerade maskiner anklagas för att ha sprängt Mars i luften. Det är samma vanliga skräckvisa utan någon som helst nyans (något som TNG för övrigt har hanterat strålande) och konflikten lider av att vi får alldeles för lite information om händelser och överenskommelser som påverkar hela galaxen. Det finns ingen som helst sofistikation eller förståelse för denna konflikt och som chockerande nog har låtit sig inspireras av den värsta delen i Mass Effect-trilogin. Här finns scener som har klippts rakt av från Mass Effect 3 och andra filmer, vilket gör denna spinoff till en färglös, ful, generisk utan någon som helst originalitet.

Jag vet i ärlighetens namn inte vad som var poängen med denna djupt cyniska nytändning, annat än att rida på fansens välvilja för att tjäna en lätt hacka på Patrick Stewarts popkulturella science fiction-ikon. Star Trek: Picard vill hellre vara Star Wars, Mass Effect, Firefly, Westworld, ja, allt annat än Star Trek och däri ligger problemet med Star Trek-franchisen idag. Det där intrikata, nördiga och fantasieggande är inte längre önskvärt och som ett Trek-fan slår jag hellre på en mysig lågbudgetsäsong av The Next Generation för fjärde gången än att återbesöka denna påkostade olycka.

03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
När Star Trek är som bäst fångas vi i en framtidsfantasi utan gränser. När Star Trek är som sämst är det bara en i mängden av oinspirerade rymdäventyr - och Picard hör tyvärr till denna kategori.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Star Trek: Picard

Star Trek: Picard

FILMRECENSION. Skrivet av André Lamartine

Alex Kurtzman fortsätter att tortera André med sin cyniska Star Trek-värld i en bedrövlig spinoff...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy