Enola Holmes (Netflix)

Filmen:
Efter hjärnskrynklaren I'm Thinking About Ending Things och våldsamma The Devil All The Time kan det vara skönt att vända sig till ett varmt familjeäventyr i viktorianska miljöer hos Netflix, vilket är precis vad Enola Holmes erbjuder för den som bara vill koppla av lite i helgen. Här finns det nämligen gott om charm och duktiga skådisar, där titelfiguren - Sherlocks begåvade lillasyster Enola - mer än gärna ramar in berättelsen i ett fjärde väggen-brytande berättande som är som hämtat från tonårsvärldens bokformat.

Handlingen i korthet: Enolas mor försvinner spårlöst och hennes bröder Sherlock & Mycroft Holmes kopplas in i fallet, men när bröderna visar sig vara mer intresserade av att placera henne i en sträng internatskola tar Enola själv på sig fallet och rymmer till London för att luska ut varför hennes mor övergav henne. Stranger Things-stjärnan Millie Bobby Brown ger huvudpersonen tillräckligt mycket energi och nyanser för att skvätta färg och liv över de krångliga konspirationerna hon nosar upp, vilket gör en annars förutsägbar uppväxthistoria till en underhållande och stiligt regisserad ungdomssaga. Trots att "le kaxigt till kameran"-stuket inte alltid fungerar då det snabbt kan upplevas tjatigt gillar jag att filmskaparna försöker ge Enola en egen identitet för att inte enbart upplevas som en mini-Sherlock i klänning.

Den som dock hade väntat sig ett syskonäventyr lär nog bli besviken på att Henry Cavill, som spelar Sherlock Holmes, bara har en liten biroll. Faktum är att Cavill är så klockren som den brittiske mästerdetektiven att hans medverkan känns som förlorad potential. Hans scener med lillsyrran är helt klart filmens mest drivna scener och som tittare väntar man ivrigt på att Sherlock ska ta Enola under sin vinge, men detta är ju Enolas berättelse - och detta är helt ok, i sig. Enola Holmes lånar mest det kända namnet för att måla upp en historia om att våga hitta sin egen väg i ett samhälle som vill kontrollera ens öde. Det är väl hanterat och dessutom tydligt att filmen mest bäddar upp för en rad uppföljare, snarare än att satsa all krut på den första filmadaptionen av Nancy Springers bokserie.

Den feministiska "kvinnor kan!!"-vinkeln kan också kännas lite för påklistrat för de äldre och själva deckargåtan om en försvunnen markis kan också vara lite väl tråkig för YA-publiken, vilket gör att filmen mest landar platt när det är dags att runda av Enolas första officiella (och mycket torra) mysterium. Det är också lätt att tappa intresset för gåtan när det blir tydligt vem som målat en måltavla över den unge markisen, vilket också gör att filmens känns minst en halvtimme för lång. Ändå finns det tillräckligt mycket charm i den första av potentiellt fler uppföljare för att se fortsatt potential i denna söta tonårsdeckare.