Borat Subsequent Moviefilm (Amazon Prime)

Filmen:
Efter magplask som Brüno och The Dictator är det skönt att se Sacha Baron Cohen reprisera rollen som den kazakstanske reportern Borat - en karaktär som tog världen med storm med sitt satiriska reportage för fjorton år sedan och som krönte den mustaschprydde utlänningen till kulturkrockarnas konung på vita duken. Mycket har dock förändrats sedan karaktären gjorde det amerikanska folket till åtlöje: sett till den mindre smickrande (och fiktiva) skildringen av Kazakstan har den älskade reportern dömts till livstids gruvarbete för att ha gjort narr av den ärorika nationen. Sett till verkligheten är Borat alldeles för känd för att väcka samma anstöt. Lösningen? Att gömma sig bakom nya förklädnader - och en ny karaktär, dottern Tutar som drömmer om att bo i en lika fin guldbur som Melania.

Dottern ersätter alltså den fete följeslagaren Azamat (som groteskt nog har blivit en skinnsoffa) när Borat återigen skickas ut till Yankeeland för att förbättra relationerna med det kazakstanska styret, men förvandlas snart till en värmande fader-dotter-film. Medan Sacha Baron Cohen kämpar med att inte avslöja sig själv bakom sju kilo smink lyser det nya stjärnskottet Tutar, Borats dotter, lyser desto starkare. Maria Bakalovas karaktär är alltså mindre misstänksam när det ska busas med konservativa rörelser och uppvisar både komisk tajming och talang när hon nästlar sig in i det amerikanska hyckleriet. Bäst är nog balscenen och Mike Pence-talet, där Borat gör sig redo att gifta bort sin dotter till vicepresidenten iförd Trump-kostym. Det mest magvridande ögonblicket sker mot slutet, där Trumps advokat Rudy Giuliani förbereder sig för lite "sexy time" med Borats dotter - en scen som i skrivande stund har blivit en omtalad världsnyhet.

Annat än Giulianis intima lilla efterspel är Borat Subsequent Moviefilm såklart inte lika rasande kontroversiellt och skandalöst som det var 2006, där man nästan ville titta bort för att inte dö i förtid av skratt. Här finns det såklart gott om skrattframkallande äventyr, men Borats spratt känns nästan överflödiga och inte lika effektiva i ett politiskt landskap som redan är en satir i sig självt. Det är svårt att hitta tillbaka till chockhumorns forna storhet och för den som redan känner sig mätt på Trump-drifter lär nog inte hitta något mer nyanserat i denna uppföljare. Det sociala experimentet från föregångaren har redan gett publiken minnesvärda resultat och uppföljaren blir mer av ett kärt återbesök som inte är lika pulshöjande som sist.

Att en Borat-film upplevs som oförarglig kan till och med ses som ett smärre misslyckande, men samtidigt är det svårt att inte ryckas med i den förfärliga kazakstanska mytologin, med dess unkna parodiska kvinnosyn och de antisemitiska traditionerna. Visst, en del av materialet är återanvänt och alltför bekant för publiken som finner slagord som "Jagshemash!!" och trånga mankinis lite väl passé, men Borat 2 har också sina angelägna och originella stunder. Tutars handbok, som bland annat innehåller en makaber saga om farorna med kvinnlig onani, får mig att kikna av skratt varje gång den dyker upp. Uppföljaren håller samma parodiska klass som sin briljanta föregångare och har tillräckligt mycket politiskt bett för att tillfredsställa den som är trött på politiskt korrekthet - Kazakstan-style!