The Christmas Chronicles 2 (Netflix)

Filmen:
När jag recenserade den första The Christmas Chronicles-filmen på Netflix var jag kanske inte den mest nådiga tittaren. Det var typiskt amerikanskt julslisk som bars upp av en extremt karismatisk Kurt Russell och som mest trampade i samma spår som andra julrelaterade filmer redan trampat sönder och samman: Tro på tomten! Döda föräldrar! Alla vuxna har glömt vem som lägger presenter under granen! Rädda julen! Och så vidare. Efter att ha småplågat mig igenom uppföljaren kan jag dock sakna den simplare charmen från 2018-succén för tvåan är inget annat än ett tjatigt (och emellanåt väldigt fult) familjeäventyr som kommer att trötta ut de äldre väldigt tidigt in i filmen.

The Christmas Chronicles 2 är egentligen precis det man förväntar sig: mer av samma, fast betydligt sämre, tröttare och geggigare på CGI-fronten. Denna gång har den bortskämda dottern från den förra filmen svårt att acceptera sin mammas nya kille och önskar sig bort från "eländet". Hon får sin önskan uppfylld när hon plötsligt landar hos herr och fru Claus (spelade av Russell och Goldie Hawn) i Nordpolen, men hon inser snart att hon bara är en pjäs i en fälla som är orkestrerad av en hämndlysten tomtenisse (spelad av Deadpool 2-skådisen Julian Dennison). Vad som börjar som en välbekant premiss förloras snart i ett stökigt virrvarr av datoranimerade äckeltroll, utmattande actionscener och onödigt mycket exposition.

Mer än halvvägs in i filmen reser tomten och skitungen dessutom tillbaka till 90-talet och jag kan inte låta bli att undra... varför handlade filmen inte om detta? Visst - man vill väl undvika uppföljarfällan genom att inte använda exakt samma mall, men i grunden är det ju exakt samma film som sist: Barn som saknar sin bortgångna pappa behöver en dos sockrig tomte-propaganda för att rädda julen och alla kramas i slutet. Då hade inte tidsresetvisten skadat med tanke på att huvudpersonen också möter sin unga pappa à la Back to the Future. Denna sekvens är dock 10 minuter långt och jag hade nog önskat att denna intrig var filmens centrala hjärta, istället för att vara en av många tomtekomplotter som bara staplas på varandra utan någon vidare omtanke.

Förutom 90-talsbesöket har filmens bästa delar ingenting med handlingen att göra. Jag tänker i synnerhet på Kurt Russells lilla julshow på flygplatsen och barnens rundtur i Tomteverkstaden, där vi som tittare inte gör något annat än att supa in snöiga torg och leksakstillverkning. Kanske hade The Christmas Chronicles 2 klarat sig bättre som en rad, korta julvinjetter i tomtebyn som man kan ha i bakgrunden. Kanske kunde The Christmas Chronicles 2 enbart ha handlat om tomtefars och tomtemors relation, utforska varför detta myspar inte har expanderat tomtefamiljen med en "kalkon i ugnen", så att säga. Nåväl, mycket mer än så kan man väl ändå inte önska sig en stressig dussinjulfilm.