The Mandalorian: Säsong 2 (Disney+)

Filmen:
Man kan nog gott säga att Star Wars som franchise mår bra just nu och då syftar jag inte på dess ekonomiska framgångar: jag syftar även på kunggubbarna Dave Filoni och Jon Favreau, som nu har rott hem den andra Mandalorian-säsongen i hamn med bravur. Efter den spektakulära säsongsfinalen kan jag med säkerhet säga att The Mandalorians andra omgång är en lyckad fortsättning som lika gärna kunde ha varit en fläskig filmepisod. För jösses Amalia, här snackar vi saftig säsongsavslut!

Jag ska såklart inte sabba överraskningen för de som alltså inte har hunnit komma ikapp med sitt Mandalorian-maraton, men slutet på den andra säsongen är så fenomenalt fanservicevänligt och så oväntat emotionell att man bara ryser av välbehag. Slutet är förtjänad, mäktig och hutlöst snyggt berättad, precis som Clone Wars och Rebels tenderade att göra när det väl begav sig. Där den första säsongen av The Mandalorian led av en berättarmässig tomhet är den andra säsongen en betydligt mer självsäker i sin episodiska struktur och säsongsfinalen förseglar galaxens öde på ett... tryggt vis. George Lucas arv är sannerligen i goda händer, särskilt nu när galaxen fortsätter att utvidgas med flera spinoff-shower - varav ännu en serie annonserades mot slutet av eftertextscenen (missa in den!). Mjölkning, javisst, men om Favreau och Filoni fortsätter att lysa upp vägen för nya kreativa hjärnor så kan man lugnt och tryggt sitta i baksätet.

Favoritepisoderna, då? Alla avsnitt som involverar Clone Wars-karaktärerna Ahsoka Tano och Bo-Katan, samt den spektakulära finalen "The Rescue". Att se fanfavoriter få nytt liv i live action-format är något jag inte trodde behövde i min popkulturella konsumtion, men det är svårt att inte få mersmak när exempelvis Sackhoff och Dawson imponerar så mycket som de gör. Det har inte direkt funnits några dåliga avsnitt i den andra säsongen, men visst har det funnits några transportsträckor som inte direkt driver handlingen framåt. Då tänker jag främst på episoden där Mando fastnar i en isgrotta med spindelvarelser eller den näst sista episoden där Bill Burrs karaktär får lite upprättelse. Det rör sig dock inte om några katastrofala avsnitt såsom Chapter 4 från den förra säsongen, det är bara det att de svagare avsnitten bara förstärker hur skral berättelsen egentligen är i grunden - något jag redan har kritiserat serien för. Efter säsongsfinalen känns det dock som att den nuvarande historien har nått ett tillfredställande slut och öppnar samtidigt upp nya dörrar för titelfigurens framtid.

Jag vet att det är väldigt lätt att klanka ner på den senaste Star Wars-trilogin med tanke på att den senaste episoden inte ledde någon vart, men The Mandalorians andra säsong känns märkligt nog som en sann uppföljare till Return of the Jedi. Sett till både ton och hjärta finns här nämligen allt som de mest trogna Star Wars-fans förtjänar efter ett par rejält skakiga filmer och plötsligt lyser det ett nytt hopp efter en mörk Rey-era. Väntan på en tredje Mandalorian-säsong kommer med andra ord att vara mycket lång...