Batman: The Long Halloween - Part One

Den 13 tidningar långa följetongen Batman: The Long Halloween skapades under mitten av 90-talet av inga mindre än Jeph Loeb samt illustratören artist Tim Sale och tillsammans med Batman: The Killing Joke, Year One samt Frank Millers ikoniska Dark Knight Returns är det en av mina favoritvolymer när det gäller Bob Kanes mantelförsedda superdetektiv. När Warner för ett drygt år sedan gick ut med att de var igång med en animerad adaption av serien dök en del tvivel upp från min sida, det ska villigt erkännas. Warner Animation har rent historiskt varit lika usla på att göra Batmans bästa äventyr rättvisa i animationsform (Killing Joke var något av ett dåligt skämt i det här avseendet, gjorde inte den geniala serietidningen rättvisa) som de har varit bra på att förvalta omtyckta TV-serier som Batman: Animated Series. Samtidigt älskar jag initiativet, då dessa klassiska, ikoniska volymer om den läderklädde brottsbekämparen förtjänar all "ny" uppmärksamhet som går att uppbringa.

För dig som aldrig läst Batman: The Long Halloween handlar Loebs historia om en ung Batman som ännu inte blivit en särskilt skicklig detektiv utan istället förlitar sig mer på sin förmåga som strykutdelare medan polischef Gordon är den som plockar fram ledtrådar och leder in honom på rätt spår när det kommer till den brottsbekämpning han utför. Gotham City domineras av maffiafamiljen som styrs av Carmine Falcone (Titus Welliver) och när hans kusin samt son mördas av en mystisk seriemördare som endast dödar på särskilda dagar förknippade med folkkära traditioner (som Halloween, Thanksgiving samt nyårsafton) blir det Batman, Gordon samt den nyligen tillträdde distriktsåklagaren Harvey Dent som sätts på fallet som visar sig bli betydligt mer knivigt, invecklat och stökigt än först befarat. I grunden är The Long Halloween en ganska klassisk, noir-dränkt kriminalhistoria där Batman ännu inte blivit den majestätiska figur han senare växer in i, och när det gäller röstskådespeleriet här, har Warner satt helt rätt man/kvinna på helt rätt plats.

Supernatural-stjärnan Jensen Ackles gör ett fantastiskt jobb som Bruce Wayne/Batman medan Josh Duhamel är sådär stram och plågad som Dent bör vara. Jag gillar verkligen Naya Rivera som Catwomen och Troy Baker är nästan bättre än Hamill i rollen som Joker. Även Bosch-stjärnan Titus Welliver är strålande som den klassiska Gotham-skurken Carmine Falcone. Det är i och med detta synd att Warner valt en så pass knapphändigt begränsad och ultrastyltig animationsstil som de gjort här, för hur "levande" röstskådespelarna än försöker göra sina karaktärer, blir detta aldrig mer än någon slags halv-animerad uppläsning av en redan perfekt serievolym, och de ändringar som gjorts i tecknarstilen är inget som jag uppskattar. Batman: The Long Halloween - Part One ser mer ut som en ännu mer stiliserad version av Batman: The Animated Series med ännu mer utstuderat typiska karaktärsdrag och supertjocka konturer runt varenda figur, än något som känns Tim Sale-aktigt passande. Ett exempel på detta är att framförallt Harvey Dent och Bruce Wayne i princip fått exakt samma hunk-välväxta, stoiska symmetriska, tvålfagra utseende och frisyr, vilket gör att man i vissa scener inte riktigt vet om det är Dent eller Wayne i bild, trots att de i serieförlagan inte ens påminner om varandra. Detta gäller även Falcone, Gordon, Selena och Gordons fru som numer ser ut som en 12 år gammal manga-karaktär. Detta är såklart synd, både för den som älskar serieförlagan (som kommer att reta sig på varenda bildruta) men även för den som aldrig läst en ruta av serien, eftersom det gör att denna film rent visuellt saknar eget uttryck. Den känns snarare blasé, icke-originell och därmed tråkig.

Att man animerar kanske en ruta av 24 (per sekund) och då håller sig till att röra enbart munnen på figurerna snarare än ögonen, ansiktet, axlarna och händerna - gör att detta som sagt känns som pratande stillbilder snarare än en animerad långfilm. Warner/DC har idag en tillräckligt fet plånbok och har bevisligen haft tillräckligt mycket tid på sig för att beställa denna adaption i full 3D, med 24-på-24-rutor-animering, löjligt välgjorda karaktärsmodeller som bättre stämmer överens med förlagan och superläcker klippning samt ljussättning. Faktum är att det känns som renodlat slöseri att man nu inte gjort det med tanke på hur fantastiskt, fantastiskt bra denna grundstory om Batman verkligen är. Bortslösad potential, igen. Precis som i fallet med The Killing Joke, tyvärr. Läs serievolymen istället. Tack mig efteråt.