Svenska
Gamereactor
förhandstittar
World of Warcraft: Wrath of the Lich King

World of Warcraft: Wrath of the Lich King

Mikael har sammanställt allt vi vet om Blizzards nya expansion i väntan på en rejäl betatest. Följ med till de karga, nordiska vidderna i Wrath of the Lich King

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Så, du har besegrat Magtheridon och Gruul. Du har sett till att världen räddades vid Hyjal, du har stoppat den vanvettige Kael'thas och den lömska Vashj. Du har återigen dödat några galna troll och du har smiskat demonalven Illidan så hårt att han måste hitta en ny dimension att plåga. Trodde du att du kunde slappna av och chilla i Shattrath, flirta med Aldor-prästinnorna och uppfinna nya, spännande hallucinationer genom att smaka dig fram genom Zangarmarsh?

Glöm det! Alliansen behöver dig, och Horden behöver dig också. Medan hela världens ögon var riktade mot (den i ärlighetens namn rätt akuta) faran med Dark Portal som höll på att släppa in en demonarmé i Azeroth har Arthas, häxmästaren av Northrend, inte suttit och rullat tummarna. Nu tänker han, en gång för alla, använda sina odöda horder till att utplåna allt liv och göra det skönt odött. Så precis när situationen i Outland börjar vara under kontroll är det dags att teleportera hem arméerna, dra på pälsmössorna och ta närmaste båt eller zeppelinare till Arthas rike.

Blizzard är giganter men knappast ofelbara (även om det är nära). Två saker blev fel med Burning Crusade. Dels hamnade fokus i slutet av spelet väldigt mycket på att göra sig kompis med diverse grupperingar för att ens ha en chans att få delta i de riktigt feta striderna. Dels blev Outland ett ganska främmande ställe dit man åkte på semester för att ha ihjäl några skurkar som hade flytt tidigare. Visst, storyn kopplade an till Warcraft 2: Beyond the Dark Portal och man kunde stöta på en del gamla bekanta ansikten, men en elva år gammal expansion från tiden innan Warcraft blev riktigt, riktigt stort var en ganska vag bas att bygga ett spel på. Och när man väl får chansen att spöa Illidan, är det då någon som bryr sig om allt han har gjort? Huvudsaken är ju att knycka lite fet loot.

Det här grämer sig storygubben Chris Metzen över. Han tycker att många viktiga karaktärer bara blev en färgglad boss i slutet av vilken rädkväll som helst. Dessutom var Illidan inte ens med i spelet förrän efter en patch ett tag senare. Arthas, den stora slutondingen, är något helt annat. Hela handlingen i Wrath of the Lich King kretsar förstås runt lichkungen själv. Många av uppdragen kommer att knyta an till Arthas själv och i den nya delen av Caverns of Time kommer man att få följa Arthas på hans väg till Stratholme där han brände staden och befäste sitt öde. Slutmålet, säger Metzen, är att man ska kunna möta honom på lika villkor i slutet av spelet. När du upplevt det som han upplevt, kan du då kalla honom ond? Den här aspekten låter ytterst lovande, även om jag lovar att Silver ska kalla honom ond, ond, ond och köra en hillebard i ansiktet på karln.

Detta är en annons:

En annan aspekt av de moraliska frågorna är den nya spelbara klassen, Death Knight. Även om man förstås kommer att vara fri från Arthas och fatta sina egna beslut, åtminstone i teorin, är det knappast en klass som sysslar med mys och nallebjörnar. Klassen sysslar med runor i tre olika former: Blood, Undead och Frost. Dessa kan kombineras på olika sätt och ge kraft åt diverse magier med defensiv och offensiv effekt. Death Knights ska bli en sorts blandning mellan warrior, rogue och paladin fast utan att bli övermäktig. Hur det nu ska gå till. Man låser upp möjligheten att spela som Death Knight efter en serie svåra uppdrag men kan sedan välja att skapa en helt ny karaktär, även om Blizzard funderar på att låta oss helt enkelt byta klass på våra befintliga.

Hårt bundna till Arthas är förstås också de olika folkslagen som lever i Northrend. Vrykul är ett jättelikt folk med klara drag av nordisk mytologi som är helt lojala häxmästaren. Aningen mer socialt acceptabla är de humanoida valrossarna tuskarr som gärna samarbetar med Horden. Andra nordlandsanpassade folkslag är taunka, släkt med tauren men med drag av eskimåer, och de mammutbaserade magnataurerna. En vild gissning är att alla grupperingar går att bli kompis med på ett eller annat sätt för att få fördelaktiga föremål och priser.

Fortfarande har Blizzard inte avslöjat särskilt mycket om den gamla världen. Visst, en ny del av Caverns of Time blir det alltså, men inget har sagts om exempelvis Gilneas (utanför Silverpine Forest), öriket Kul Tiras eller titanernas laboratium i Uldum. Dock kommer flera parallella handlingar att fortsätta utspela sig. De blå drakarnas ledare Malygos håller numera till i Northrend, där han har förklarat krig mot all världens magiker. Att besegra honom lär bli en lagom utmaning. Naxxramas kommer också att flyttas upp till Northrend, praktiskt taget oförändrat men ombalanserat för att fungera som inkörsport för nyblivna nivå 80-spelare istället för superengagerade 60-spelare. Blizzard tyckte väl att allt jobb med den bästa instancen i spelet var bortkastat när bara en ynka minoritet ens hann prova på den, och vill ge den en ny chans.

När vi ändå flyttar på städer till höger och vänster kan vi också nämna Dalaran. Jo, reparationerna under den lila kupolen är klara och staden har hastigt och lustigt flugit upp till Northrend för att möta hotet från Arthas och Malygos. Dalaran kommer att fungera som neutralt nav för båda fraktionerna, ungefär som Shattrath idag. Däremot kan du glömma att flyga dit, åtminstone till en början. Flygande riddjur kan inte flyga igen förrän slutet av spelet, detta för att du ska hinna utforska och njuta av alla områden utan att bara flyga fram och tillbaka.

Detta är en annons:

Wrath of the Lich King känns extremt lovande. Nu ska jag inte säga att Burning Crusade var en besvikelse, för jag har spelat det intensivt på sistone och älskar det fortfarande, men sluttampen kändes ännu lite mer hardcore och elitistisk än exempelvis Blackwing Lair i originalet. Även om man inte rädspelar dagligen kommer det att finnas otroligt mycket nytt att utforska. Och då har jag inte ens nämnt den nya PvP-zonen där olika krigsmaskiner går att använda, den nya färdigheten Inscription som låter oss justera effekten på befintliga magier och tekniker, och de tusentals nya föremål vi kommer att hitta (och som förstås kommer att göra allt du hittade i Outland värdelöst).

Om jag får komma med ett önskemål, som kanske inte är så orealistiskt, så önskar jag mig att vi får ett uppdrag att infiltrera Icecrown Citadel på egen hand. Att smyga genom de frusna salarna för att slutligen stå öga mot öga med Arthas. Inte för att utmana honom, herregud nej. Men för att i lugn och ro få höra hans syn på saken. Där har Metzen och Blizzard sin chans att bygga sin briljanta karaktär, så att han blir något mer än en möjlig källa till legendariska vapen.

Gissa om jag kommer att hänga på låset till betan när den öppnas och berätta om allt jag upptäcker. Frågan är bara när. Min gissning är att mönstret fortsätter med en beta under hösten med en premiär strax efter nyår. Räkna med ännu ett års väntan alltså. Blizzard har inte bråttom. World of Warcraft har tio miljoner spelare och går ingenstans. Arthas kan vänta.

World of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich King
World of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich King
World of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich KingWorld of Warcraft: Wrath of the Lich King

Relaterade texter



Loading next content