Silent Hill V

Självinsikt kan vara en svår grej. Du kan gå runt i din egna lilla värld och tro att du är en kvalitativ människa, bra folk, en hedersknyffel. Även om de tankarna inte infinner sig direkt, ska man veta med sig att då man tar sina första steg på Silent Hills gator, då är all oskuld, allt gott, allt positivt inom dig borta. Välkommen till staden som inte förlåter liksom, hoppas du får det trevligt.

Vi känner igen historien vid det här laget. Den dimtäckta staden har återigen tagit kontroll över ett offer och det är återigen vår uppgift att övervinna våra innersta rädslor, att ta kontroll över det otrevliga som döljer sig i botten av själen.

Alex Shepard har återvänt hem från militär tjänstgöring utomlands. Där han väntade sig en glad återförening med tårta, lemonad samt nära och kära som bölar av glädje finner han istället en tillvaro full av misär och olycka. Pappan är försvunnen, den yngre brodern Joshua har också gått upp i rök och mamman har fått någon form av knäpp i huvudet och beter sig ytterst märkligt.

Efter pressen från det militära är det kanske inte de mest lovande förutsättningar för ett fortsatt gott leverne, men Alex beger sig ut för att leta efter sin lillebror. Samtliga spår leder till Alex till Silent Hill där jakten på brodern börjar. Samt kampen för överlevnad och striderna mot de egna demonerna, något som kan bli otroligt intressant med tanke på Alex militära bakgrund.

Tack vare sin träning ska det förekomma lite nytt smaskigt vad gäller stridssystemet. Fienderna kommer att vara mer vildsinta och intelligenta denna gång. Alex är utbildad inom modern närstrid och kommer självklart att använda detta till sin fördel. Det splitter nya stridssystemet kommer att innehålla möjligheten att ducka och kontra sina fienders attacker. Ett kombinationssystem är även på plats där man kan välja att öppna med lättare attacker innan man går på det tyngre artilleriet.

Spelet är som vanligt indelat i två olika världar. Dels den hyfsat normala världen där det endast sporadiskt förekommer köttiga, vidriga varelser som helst av allt vill konsumera en smaskig människokropp på redkordtid. Dels den förvridna, mörka och förvridna världen där inget hopp längre existerar.

Som tidigare kommer man att kunna färdas mellan dessa och när man tar sig till den mörka världen får man se hur världen vi själva lever i, bitvis skalas bort, befläckas och smutsas ner så till den milda grad att den knappt går att känna igen. Helt vanliga väggar av gipsplattor och trä, mattbeklädda golvbrädor får alla en mörk, rödfärgad nyans av nytappat blod när Alex värld vänds upp och ned på riktigt.

Miljöerna kommer denna gång inte att bestå av uteslutande fastspikade möbler och stela kulisser. Istället kommer fysiken att spela en hyfsat stor roll, då den både kan hjälpa eller stjälpa spelaren. Man kan använda omgivningen som skydd eller hinder, men skulle man råka tjonga en knäskål i ett soffbord kan man helt plötsligt ha väckt intresset hos ett gäng skalpellsvingande sjuksyrror. Eller något ännu värre. Självklart kommer fysiken och allt med den även att användas för att skapa mer djup i skräckupplevelsen, något som definitivt kan komma att ge lite nytt blod åt serien som på sista tiden har utvecklats lite väl lite.

Något som kom som en shock för de flesta är det faktum att Konami faktiskt inte utvecklar Silent Hill V, istället är det The Collective som står för utvecklandet. Med spel som Buffy the Vampire Slayer, Indiana Jones and the Emperor's Tomb, The Da Vinci Code, Men in Black och Getting up för att nämna ett par är det kanske inte det mest logiska valet av utvecklare. Visuellt kommer teamet på The Collective att spinna vidare på det tidigare konceptet. Miljöer av fuktigt kött, metallgaller högt och lågt samt självklart de obligatoriska sjukhusscenerna.

Även om det nya stridssystemet låter mumma, samt att jag alltid längtar efter att få ta del av mer äventyr i Silent Hill är jag faktiskt lite skeptisk än så länge. Av vad jag har sett hittils är det inget som imponerar stort och vi hoppas innerligt att grafiken vässas en hel del innan lanseringen.

Ljussättning, miljöer och detaljrikedomen som The Collective hittils har visat oss är inte helt och hållet vad man ska kunna förvänta sig av ett nästa generations-spel idag, det är lång utvecklingstid kvar och jag hoppas verkligen, innerligt att The Collective slår mig på samtliga fingrar och levererar ett Silent Hill-spel som kan sälla sig till de bästa i serien. Men jag är skeptisk tills jag blir överbevisad.