Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Fable II

Fable II

Kampen mellan gott och ont utkämpas inte alltid på ett slagfällt, kring dödsstjärnor eller av muterade muskelbyggare. Ibland utkämpas den närmare än du tror. Ibland utkämpas slaget inom dig själv

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

De gråblå molnen vilar tungt över himlen. Som ett tilltufsat duntäcke, på väg av att brista. Det sista lövet har singlat ned till marken och luften fylls nu istället av iskristaller som singlar ned mellan hustaken och sveper in Charles Dickens gator i farbror frosts kalla famn. Avtrycken som lämnas i snön är små. Inte större än en pojkes. Vem är han, vart är han på väg och vad förväntas av honom? Ja, det kan bara du svara på.

Ja, det är så här sagan börjar. Du och din syster befinner er i Bowerstone, 500 år sedan vi senast såg staden. Ni är två lösdrivare utan pengar på fickorna, och din systers dröm om ett liv på slottet driver allt längre bort i rännstenen. Då dyker en lumpsamlare upp. Bland bråtet finns en ask som sägs uppfylla öppnarens innersta önskan. Fem guldmynt för att få sina böner besvarade kan låta som ett kap, men ibland så tvingas man på mer än man har bett om.

Det är ingen munter start på äventyret, men Peter Molyneux är en passionerad man. När han har en vision så vill han förmedla den upplevelsen i minsta detalj. Han vill att du ska känna. Inte bara hat, sorg eller glädje, utan även kärlek. Den där varma luddiga känslan som får folk att förlåta dig trots att du beter dig som en luspudel, och vad symboliserar den sinnesstämningen bättre än den ovillkorliga, blåögda tillgivenheten från en hund? Man får inte glömma bort att djur också har människors känslor, i fablernas värld.

Nyheten om en luden bästis dök upp redan förra året och satte skeptiska veck i pannan på såväl journalister som läsare, men all rätt. I en bransch där konsumenterna förväntar sig tårta på tårta spritsad med innovationens grädda så krävs det lite mer än en loppbiten byracka för att spelpressen ska kasta hattarna i luften. Nya grepp som ska smula sönder marknaden bygga upp den från grunden utlovas lite titt som tätt, men till och med jag som tycker att djur i första hand är en finfin proteinkälla börjar faktiskt att se fram emot att vandra längs solsmekta skogsstråk med en pälsklädd kamrat vid min sida.

Detta är en annons:

Den omtalade jycken kommer att följa dig till helvetet och tillbaka (vare sig du vill eller inte) och där emellan göra sånt som hundar gör mest. Hämta pinnar, rulla runt, sitta fint och säkra dunkla skogsvägar så att du inte promenerar rakt in i ett bakhåll. Du kommer inte själv att kunna styra din fyrbenta kompanjon, men precis som en hund av kött av ben så kommer din fabelvovve att formas efter din fostran. Allt du gör kommer att speglas i hundens utveckling. Är du en vresig gammal stöt så kommer din hund att tuktas till ett fasansfullt vilddjur, men är du en riktig myshusse så lär du få en trofast vän att räkna med i ur och skur.

Men det är inte bara djur som mejslas efter ditt beteende. En stad som fått känna på din vrede kommer att minnas din oförrätt, och fortsätter du med ditt syndafördärv så kommer du att prismärkas och stämplas som laglös. Även utseendet kommer att ta stryk utav illdåd. Din pärlvita tandrad kommer att krokna och missfärgas, och det lär heller inte göra underverk för vare sig hud, hållning eller hårfäste. Underbart ytligt och stereotypt med andra ord.

En ful nuna eller en viftande svans skrämmer dock inga stråtrövare på flykt, och kanske är det därför man har lagt ned minst lika mycket omsorg på stridsmekaniken som på husdjurssimulationerna. En fabel utan råbarkad batalj och obestridlig ära vore ju detsamma som kärlek utan strävhåriga tungkyssar, men frukta icke, för både kyssar och batalj kommer det att bli.

Den stora utmaningen för att få din handkontroll att kännas som en trovärdig länk till ditt polygonalterego är att hitta knappar för alla olika kommandon. För många knappar blir förvirrande medan för få blir för begränsande. Att förvalta över de avtryckare som finns är ett konststycke, och Lionhead Studios har här valt att jobba efter det gamla snålmottot less is more. En knapp för närstrid, en knapp för skjutvapen och en knapp för trolldom.

Detta är en annons:

Själva närstriden kommer dock att variera lite beroende på var du befinner dig. För att inte slita ut stålet kommer din hjälte att ta omgivningen till hjälp i största möjliga mån. Knäck ett rötägg mot en dassdörr, ett fruktstånd eller gör processen kort och mata honom till klipporna. Huruvida fula knep och fängelseregler kommer att påverka ditt rykte och tandhygien vågar jag dock inte svara på.

För att ge spelaren en övertygande känsla av att de uslingar som klyvs i din väg verkligen känner bettet i ditt svärd så hyrde man in vapenexperten Richard Ryan för att verkligen fånga schvunget i varje hillebard och bajonett. Men man vill också understryka att upplevelsen kommer i första hand, inte realismen. Nytt i vapenboden är föresten flintlåspistolen som ersatt pilbågen. Man kan dock fortfarande göra grillspett av en samling kanaljer med ett flådigt armborst.

Fable II släpps i oktober, men redan i Augusti kommer du få chansen att mångdubbla dina fickpengar på bland annat roulette i något som Lionhead Studios har döpt till Fable II Pub Games, tre minispel för äventyrare med guldfeber. Att måna om sin ekonomi kan definitivt löna sig eftersom praktiskt taget allting du kan vila ögonen på kommer att ha ett pris i det färdiga spelet. Vill du luffa under ett cykelställ är det ingen som dömer dig för det, men den som siktar på livet som flott godsherre och investerar hela sin förmögenhet i fastigheter kan utnämnas till borgmästare, kung eller till och med kejsare över hela Albion.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst och späcka artikeln med fakta om valmöjligheten att vara flicka eller pojke. Att sandlådan äntligen utvidgats så att du verkligen kommer kunna klättra över det där staketet för att se vad som finns på andra sidan kullen. Jag skulle kunna tjata om graviditeter, tidsmanipulerande trollformler eller den totala friheten att göra vad du vill med ditt liv utan att någon tvingar ut dig på uppdrag att fullfölja. Men det mesta av alla dessa små detaljer är ändå roligast att upptäcka på egen hand, en upptäckarlust jag tror att jag delar med de flesta av er.

Någonting jag däremot måste nämna innan jag avrundar är det kommande flerspelarläget som borde kunna dra in några feta dollarsäckar via Xbox Live. Här kan du när som helst bjuda in en god vän för att härska och söndra tillsammans. Ni kan dinera, dela ett skummande krus på tavernan eller ta ett snack med den där grannen som kastat lystna blickar efter din hustru. Plundringsgods delas upp enligt värdens bestämmelser, men alla erfarenheter och gåvor kommer att vara "på riktigt". Hundarna får däremot sitta fint under tiden.

Allt detta bådar fantastiskt gott. En stor portion frihet serverat i en elegant förpackning av former och färger. Den grafiska potpurin doftar av såväl gammal matinéfilm som av Tim Burton, och med en moderenässans inspirerad av Wilhelm Tell och Oliver Twist blir det riktigt tjusigt. Jag ser definitivt fram emot att fostra min egen tappra lyckojägare och ta världen med storm. Eller ska jag kuva honom till en kallhamrad illdådsman och lämna Albion i ruiner? Hmm, det får visa sig när de gråblå molnen drar in över himlen.

Fable IIFable IIFable IIFable II
Fable IIFable IIFable IIFable II
Fable IIFable IIFable IIFable II
Fable IIFable IIFable IIFable II
Fable IIFable IIFable IIFable II

Relaterade texter



Loading next content