Dumma civila får. Med armarna i vädret springer de omkring som mähän och förväntar sig att jag ska röja vägen för dem fram till evakueringsskyttlarna. Som om jag inte har tillräckligt mycket att tänka på. Jag förbättrar min bas, ska uppgradera mina försvarstorn till vertitabla tankkrossarmaskiner och dessutom se till att mitt infanteri använder granater, inte bara sina bössor på de Elites jag bestämt ska elimineras. Livet som krigsherre är inte lätt. Men väldigt underhållande.
Jag har just spelat genom en bana av Halo Wars, Ensemble Studios försök att göra strategi i realtid av den klassiska världen med alla dess ingredienser; Master Chief, the Covenant och en himla massa Warthogs. Och jag har fullt upp. Precis som i alla bra spel i denna genre är stressen ständigt närvarande och jag är spindeln i nätet som måste få helhetsbilden att stämma.
Halo Wars utannonserades på Microsofts X06-mässa (2006) för en entusiastisk publik. Det berättades om hur spelet skulle utspela sig 20 år innan händelserna i det första Halo. När det stod klart att Bungie inte skulle ha någon inblandning i spelet, förutom att försäkra att "Halo-känslan" fanns där, blev många dock lite oroliga. Skulle Halo Wars hålla i sömmarna, och skulle världen ens passa för ett realtidsstrategispel?
Det finns inga konstigheter i Halo Wars upplägg, utan det är klassiskt för genren; vi börjar med några trupper och eventuellt en bas och får några direktiv som ska utföras så smidigt och explosivt som möjligt. Baserna kan utrustas med baracker, kraftverk, försvarstorn, flygplatser med mera och resurserna kommer dels från "supply depots" i basen, dels direkt från marken på olika delar av kartan. Resursinsamlandet ska dock inte få alltför stort utrymme, utan enligt Ensemble Studios är det är själva striderna som är Halo Wars grundstomme.
Under uppdragen kommer dessutom nya, frivilliga uppdrag att dyka upp. Känner man för att spränga tio av fiendens pansarfordon eller leta upp tillfångatagna polare är det bara att sätta igång. Under banorna samlar vi på oss poäng och de frivilliga uppdragen är ett måste om man vill nå de blankaste medaljerna.
I realtidsstrategispelens krigiska hetta är en smidig spelkontroll bland det absolut viktigaste. Är man mitt uppe i en avgörande attack som man planerat i evigheter, när stridsvagnarna väl rullar och kaoset börjar (och när fienden förstås alltid gör en överraskningsattack på ens försvars-försummade bas) måste det gå undan i knapptryckandet. Tangentbord och mus är fortfarande bäst på detta, det kommer vi inte ifrån. Men efter att ha testat Halo Wars är det tydligt hur mycket Ensemble Studios jobbat med att göra Xbox-kontrollen så smidig som möjligt.
Låt oss följa några av mina infanteristers livscykel, ur ett spelkontrollperspektiv. Först måste trupperna förstås tränas, så jag scrollar till min bas (eller trycker på vänster på styrkorset för att komma dit direkt) och trycker på min barrack med A-knappen. En ring av alternativ dyker upp och jag väljer att bygga tre trupper. När dessa väl är färdiga kan jag hålla in A och "rita" en cirkel kring dem, alternativt trycka på RB för att välja alla trupper som syns på skärmen. X används för förflyttning och attack. Y aktiverar en specialattack, i detta fallet lobbar mina killar granater på fienden, men dessa har en omladdningstid och kan inte användas hur ofta som helst.
Alla dessa manövrar tar ett tag att vänja sig med, men när väl alla knappar sitter i ryggmärgen (inte bokstavligen, aj), går det riktigt smidigt att utföra alla möjliga sorters uppgifter. Händer något akut på slagfältet finns en knapp på styrkorset för att omedelbart föras dit, vänstra bumperknappen väljer alla trupper samtidigt och så vidare. Det enda pilliga är att markera en specifik enhet när många andra trängs omkring den.
Spelkontrollen verkar alltså vara oerhört putsad, och samma sak kan sägas om grafiken. Halo Wars är riktigt trevligt att titta på, när man väl har tid vill säga. Terrängen, enheterna och alla byggnader är detaljerade och väldesignade och att zooma in och se sina trupper marschera framåt mot fienden, eller se dem hjälpas åt i en större strid, är ett sant nöje. De banor jag har fått pröva har skiljt sig mycket från varandra och haft en särpräglad design. Gemensamt för dem är dock de olycksbådande lila färgklickarna hos fienden. Det hemska, hemska lila...
Halo Wars ser mycket lovande ut och kan säkerligen bli årets absoluta höjdpunkt för fans av realtidsstrategigenren. Ensemble har sagt att den största utmaningen med Halo Wars är att få Halo-fans att pröva på strategigenren och RTS-fans att spela ett Halo-spel. Utifrån vad jag har sett av Halo Wars räknar jag med ett "mission accomplished" för den utmaningen.