Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up

Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash up

Fyra muterade sköldpaddor går lös på en journalist, en pretentiös sork och en Strimlare med Darth Vader-komplex... Vi har provspelat Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag är förstås inte den enda som vuxit upp med en kvartett muterade, skalbärande kampsportsentusiaster, och jag lär inte bli den sista heller. Jag har tappat räkningen på Teenage Mutant Ninja Turtles olika återuppståndelser genom åren, men jag känner åtminstone igen designen från den senaste inkarnationen, den datoranimerade långfilmen, när jag slår igång en tidig version av Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up på min Wii. Jag blir lite besviken av att inte få höra det klassiska ledmotivet, men den där gröna, trivsamt äckligt muskellika loggan retar åtminstone nostalginerven en smula.

Detta rör sig om ett kraftigt Super Smash Bros-doftande fightingspel för upp till fyra spelare, där vi får välja bland Donatello, Leonardo, Michaelangelo, Raphael, Shredder, Splinter och April O´Neill (fler figurer kommer att medverka i den färdiga versionen) och puckla på varandra i diverse arenor från Turtles-världen. Bakom Smash Up ligger Game Arts, som under Nintendos vakande ögon utvecklade det hyllade Super Smash Bros. Brawl, och likheterna med nämnda partytitel är stora, vilket förstås i sig är riktigt intressant.

Självklart väljer jag Donatello för min första match och för att mjukstarta och vänja mig med spelkontrollen väljer jag bara att spela mot en, och inte tre datormotståndare. Det går att spela bara med en vågrätt hållen Wii-fjärr, men jag väljer det stabilare och bättre alternativet med Wii-fjärr och nunchuck. Den analoga spaken får min padda att hoppa och förflytta sig och med A- och B-knappen delar Don ut en snabb men svag, respektive långsam men stark smäll med sin karakteristiska gardinstång av nordjapanskt ädelträ. Inget flaxande med Wii-fjärren alltså, förutom då din motståndare hugger tag i dig och du ska bryta dig loss.

Titt som tätt uppenbarar sig bonusbubblor och efter att ha krossat dessa får jag möjlighet att med styrkorset spruta eld mot den Kill Bill-klädda April O'Neill, som jag valt som motståndare. Senare hittar jag som Splinter även en kraftfull el-attack som lyser upp natthimlen när jag fightats bland hustaken på Manhattan. Specialattackerna är roliga att använda, men gemensamt för all spelkontroll i denna tidiga version är, tyvärr, en viss oexakthet. Att göra tvärvändningar går trögt, likaså att göra ett nytt hopp precis efter att ha landat. Detta är något som behöver en omgång med putsduken innan Smash Up går guld.

Detta är en annons:

Jag spelar alltså inte en färdig version av spelet och kommer därför inte åt något kampanjläge, och får därför nöja mig med snabba matcher. Detta är förstås ett spel som kommer till sin fulla rätt med tre mänskliga motståndare, men jag hoppas ändå att Game Arts jobbar mer på den artificiella intelligensen hos datormotståndarna. Även om O'Neill och alla andra jag möter är inställda på en låg färdighetsnivå så borde de veta bättre än att stå mot en vägg och jogga på stället. Att kunna använda samma attack sju gånger i rad med lika bra effekt varje gång känns också lite trist.

Med det gnället överstökat hoppar vi över till positiv kritik, och där vill jag verkligen framhäva bandesignen som verkligen tar sig efter den ganska platta arenan som utspelar sig i Splinters dojo. Jag nämnde Manhattans hustak och det är en dynamisk fightingplats där det gäller att både passa sig för att ramla ned en miljon våningar och för en ventilationstrumma som sprutar ut kraftiga vindpustar efter ett gäng välriktade sparkar. Interaktiviteten med banorna fortsätter i kloakerna där enorm flodvåg av förmodligen inte hundraprocentigt hygieniskt vatten spolar iväg turtlarna till en ny del av banan. Allra roligast är dock att hugga sönder rep på enorma trägungor i djungelbanan, för att se O´Neill-eländet rasa ned mot ett vattendrag och bli uppmumsad av en utsvulten krokodil.

Mina tidiga intryck av Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up är alltså relativt positiva och är du en trogen Smash Bros-spelare eller bara på jakt efter ett skönt partyspel kommer du att ha roligt. Spelkontrollen skulle dock behöva tightas till och jag hoppas även på att det görs något vettigt av storyläget. I september är det turtle-time, så det är hög tid att fundera ut vilken din favorithjälte i halvskal som är rätt för dig (rätt svar är Donatello).

Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up
Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up
Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpTeenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up

Relaterade texter

8
Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash UpScore

Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash Up

RECENSION. Skrivet av Love Bolin

Att växa upp är frivilligt, barndomens hjältar blir aldrig bortglömda när de gång på gång plockas fram för att exponeras en runda till. Sköldpaddorna är tillbaka och Love har satt betyg...

Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash up

Teenage Mutant Ninja Turtles: Smash up

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Jonas Mäki

Redaktionens meste sköldpaddsfantast, Jonas Mäki, har tagit sig en närmare titt på de pizzasmaskande ninjasköldpaddornas kommande fightingspel...



Loading next content