Metal Gear Solid 3: Snake Eater

Det är gryning den 24:e augusti 1964. Dagen då händelserna i det senaste av Hideo Kojimas episka spionäventyr tar sin början. Kulissen och inspirationen är givetvis Vietnamkriget, som började med små incidenter mellan Nord- och Sydvietnam vid den här tiden. Ett amerikanskt rekogniseringsplan närmar sig den pakistan-sovjetiska gränsen och den ensamme fallskärmshopparen får sina sista instruktioner. Ensam har han fyra timmar på sig att ta sig genom djungeln till den förläggning där en viss Doktor Sokolov finns gömd.

Sokolov har skapat vad som tros vara en ny sorts kärnvapen, men vill hoppa av till väst då han fruktar vad hans uppfinning kan åstadkomma. Infiltratören måste hitta och rädda doktorn för att förhindra skapandet av ett mystiskt supervapen som kan få den delikata maktbalansen mellan blocken att tippa över. Han måste undgå upptäckt och går in "naken", utan vapen eller back-up. Det är upp till en man att övervinna djungeln och rädda världen från den sovjetiske vetenskapsmannens skrämmande uppfinning. Hans kodnamn är "Naked Snake" eller kort och gott "Snake".

Inledningen till Snake Eater är den mest cinematiska i spelserien och när Snake kastar sig ut över djungeln när solen går upp över horisonten bländas man av stämningen. Att Hideo Kojima helst skulle vilja göra film har länge varit en illa dold hemlighet, men frågan är om han inte kommer att ta Snake Eater ännu närmare filmen än de tidigare delarna i serien. På gott och ont. Djungeln är onekligen en betydligt mer filmisk bakgrund än oljeriggar och polarinstallationer. Det har spekulerats länge och väl om spelets huvudperson sedan det gjordes klart att Snake Eater utspelas på 60-talet. Alla har utgått ifrån att det är Snakes biologiske far Big Boss som är huvudpersonen. Big Boss ska ju enligt vad vi vet sedan tidigare blivit en hjälte under Vietnamkonflikten. Men eftersom vi inte får några raka svar från Konami eller Hideo Kojima kanske vi ska förvänta oss en liten tvist på det hela. Han verkar onekligen gilla att retas och ge oss små antydningar och ledtrådar. Jag skulle nästan bli besviken om det inte utvecklar sig åt ett oväntat håll. En sak är i alla fall säker, den här gången är det feta cigarrer som gäller för vår hjälte. Vi har fått kika på sekvenser när vår vän djungelormen vadar fram i en flod med ett krokodilhuvud som kamouflage mot spaningshelikoptrar. Smygandet, de många vakterna, kamouflaget och utsattheten får mig att tänka på John Rambo i First Blood. Men det är lika enkelt att göra kopplingar till Francis Ford Coppolas Apocalypse Now. Spelet framkallar en stark filmisk känsla, dels genom den lilla handling jag upplevt men kanske framför allt genom atmosfären, tempot och de vackra omgivningarna.

För Konami och Hideo Kojima är Metal Gear Solid 3 en oerhört viktig titel. Uppgraderingen av Metal Gear Solid 2, som kallades Substance, och Gamecubens Twin Snakes har sålt under förväntningarna och nu vill det till att Snake visar sin attraktionskraft i tuffast tänkbara motstånd när spel som Gran Turismo 4, Grand Theft Auto: San Andreas och Killzone står för motståndet. Spelmässigt är annars mycket sig likt sedan de tidigare spelen. Vill man vara elak så är djungeln bara nya texturer på korridorerna. Det handlar inte om en vidsträckt, tätt bevuxen tropisk djungel, utan vi rör oss i gläntorna. Dessa är uppbyggda på samma sätt som rummen i de tidigare spelen. Något större och med fler vakter, men principen är densamma. Dock innebär det nya kamouflagesystemet och avsaknaden av radar mer än man kan tro. Det blir viktigare att överrumpla sina motståndare och studera deras rörelsemönster. Snake rör sig smidigare än tidigare och överhuvudtaget känns det som den lite stela kontrollen från de tidigare spelen blivit klart förbättrad. Du kan inte ta för god tid på dig när du studerar vakterna heller, för då sjunker din uthållighet och precisionen blir sämre om du tvingas ta till våld för att betvinga de sovjetiska soldaterna i din väg. För att fylla på uthålligheten behöver du jaga småvilt som grodor, ormar, fåglar, fisk eller plocka svamp och frukt. Det fungerar bra, även om det känns lite absurt att man måste pilla med det hela tiden när det rimligtvis borde vara vätska som är en djungelsmygares första prioritet för att bibehålla skärpa och fokus. Men det handlar ju om att skapa något spelmässigt underhållande också och det kanske inte är så kul att fylla på vattenflaskor i floder?

Till en början gjorde jag misstaget att förlita mig för mycket på kamouflaget. Det fungerar så att man byter uniform för att passa omgivningen. Även ansiktsmålningen kan anpassas efter miljön. Detta kombinerat med din kroppsställning avgör ditt kamouflageindex, som följaktligen helst ska vara så nära hundra procent som det är möjligt. Visserligen kan man förbli osedd utan några större bekymmer, men för att avancera behöver man också oskadliggöra en hel del vakter. Det är ju trots allt ett actionspel.

Redan i den korta spelbara kod som presenterades på E3-mässan fanns flera riktigt intressanta klurigheter att lösa för spelaren. En sekvens vid en lång hängbro fick mig att tveka och misslyckas flera gånger innan jag röjde loss med handgranater (jag var ju tvungen att skynda mig vidare). Det visade sig senare när jag frågade att man kunde använda prickskyttegevär för att skjuta sönder brons rep för att oskadliggöra vakterna. Klurigt och överhuvudtaget så verkade variationen på sätt att lösa problem bättre och mer inspirerad än tidigare. Vapenarsenalen som man förfogade över i demot var för övrigt överfull, något som garanterat inte kommer att vara fallet i det slutgiltiga spelet då varje nytt vapen måste förtjänas genom erövring. Att döma av demot kommer radion inte vara ett lika frekvent avbrott som den gamla codecen. Visserligen används den flitigt i början i lärosyfte, då den kvinnliga mentorn som kallas Boss kommer med några hjälpfulla påminnelser, men efter inledningen är det lagom mycket tjatande och törstig på mer information om handlingen hade jag gärna tagit del av några fler radiokonversationer. Grafiken och detaljrikedomen i Snake Eater är på en nivå som egentligen bara Gran Turismo 4 toppar. Gräset som rör sig när en fågel lyfter mot skyn, marken, träden och lövverket. Allt håller hög klass och pressar Playstation 2 till sin yppersta gräns.

Efter ett par timmar med Metal Gear Solid 3: Snake Eater är mina frågor fler än svaren. Nya luckor uppstår och nog känns det som Hideo Kojima ler finurligt någonstans bakom axeln. En ung Ocelot, en cigarrpuffande Snake som kallas Jack, och ett enkelt uppdrag som maximalt skulle ta fyra timmar. I februari ska frågetecknen rätas ut till utropstecken när orm står på menyn och djungeln är din bäste vän...