For Honor

Det finns en singleplayerdel i For Honor, Ubisofts kommande actionspel med fokus på närstrid (som du kan se i videoklippet ovan), men enligt vår ringa mening känns det som något som liksom bara klistrats på för att somliga spelare hävdar att det är något som ska finnas. Vi har dock väldigt svårt att tänka oss att några gamers kommer vara missnöjda med "bara" multiplayerdelen i detta fall. Det här är nämligen ett spel som definieras av feta svärdsslagsmål där förmågan att läsa av sin motståndare är det som kommer få dig att överleva striderna, helt enkelt en multiplayerupplevelse som bjuder på något tämligen annorlunda.

Multiplayer i For Honor handlar om mer än att bara välja ett spelläge och sedan kriga loss. Här måste du först och främst välja vilka du vill slåss för. Tre fraktioner finns att välja bland - riddare, samurajer och vikingar - och sedan gäller det att tampas om spelvärlden i vad som kallas Faction War. Skulle du till exempelvis vinna en omgång Dominion går dina poäng raka vägen till din fraktion och resulterar i att ni får lite mer land. Därmed blir varje fight viktig eftersom du inte bara slåss för ditt eget höga nöjes skull, utan även för dina vänner. Skulle samurajerna ta ledningen (japp, det är mitt val av fraktion), visas flaggor på de platser som är våra.

När man slåss på olika platser är det inte bara flaggorna som ändras, utan även omgivningarna. Vikingarna kämpar i snötäckta Norden i bitande kyla, precis som det ska vara. Samurajerna håller däremot till i grönskande områden med lövverk som skuggar marken. Riddarna å sin sida slåss i solsken och klar himmel. Temperaturen påverkar inte krigarna, så en viking är exempelvis inte starkare i kallt klimat, vilket annars hade varit ett trevligt inslag som tillfört en del strategi. Men multiplayer måste såklart vara väldigt balanserat och därför har alla tre fraktioner likadana förutsättningar.

Utöver Faction War fick vi även möjligheten att prova på ett ej tidigare visat multiplayerläge kallat Elimination. Det är en blandning mellan Dominion och Dual, utan förstnämndas ej spelbara personer samt med sistnämndas ett enda liv. Här slåss du fyra mot fyra i fem rundor, där alla motståndare ska nedgöras. Om du dör är du borta till nästa runda. Det är lyckligtvis möjligt för en lagkamrat att hjälpa dig upp på benen om du ännu inte dragit ditt sista andetag. Därmed är det en god strategi att vakta sänkta fiender tills de verkligen har dött ordentligt innan du ger dig av för att knacka nya skallar. Det är även vettigt att hålla ihop. Att försöka idka närstrid ensam mot två personer är hopplöst och ett säkert sätt att dö. Det kanske inte finns så mycket ära i att vara flera mot en, men det är effektivt.

Det känns lite märkligt att de tre fraktionerna slåss sida vid sida i multiplayer, i synnerhet nu när Faction War introducerats och alla kämpar för egna laget. Om du råkar vara samuraj och din vän är riddare så borde ni kunna få slåss ihop, men det passar inte in med storyn och grundkonceptet. I storyn får du dock uppleva konflikterna från respektive sida och utvecklarna gör allt vad de kan för att du verkligen ska brinna för och slåss för egna fraktionen.

Hur storyn blir i slutändan återstår dock att se och jag är inte helt övertygad om att det kommer levereras på denna front. I första uppdraget skulle jag infiltrera ett fiendeläger där det bjöds på strider mot märkligt utplacerade vakter tills jag nådde mitt mål. Jag tror inte det går att smyga sig förbi dem utan detta handlar om att slåss, men spelbarheten känns ärligt talat sådär i singleplayer. Detta är ju ett spel där man dunkar tillhyggen i skalpen på mänskligt motstånd och kan råka ut för detsamma själv, det är en intensitet som går förlorad i slagsmålen mot datorkontrollerade fiender. Alla använder samma taktik där snabbfotade fiender försöker nyttja sin fart varje gång och detsamma kan sägas om starkare fiender. Bara att kontra ihjäl. När spelet kan läsas på det sättet upphör nerven i det att existera. I multiplayer är inget slagsmål det andra likt, här ar alla slagsmål karbonkopior.

Det är helt enkelt så att vissa spel är gjorde främst för singleplayer och andra multiplayer. For Honor tycks vara ett offer för tidsandan där det ofta gnölas om singleplayer saknas i ett spel, och resultatet är att ett halvhjärtat sådant petats in. Det känns synd att klaga dock när Ubisoft nu gjort detta, och maten ligger ändå i multiplayer. For Honor lovar nämligen gott på detta område och det finns väldigt mycket innehåll att gotta sig med.