Strange Brigade

Rebellion utannonserade det samarbetsfokuserade actionliret Strange Brigade tidigare i somras och vi fick då reda på att spelarna skulle tas till 1930-talets brittiska kolonier för att panga mytiska varelser - men mer information än så fick vi inte. Efter att ha varit på den massiva spelmässan E3 och lirat nämnda lir har vi däremot nu saftig och väldigt fräsch information att dela med oss av.

Innan vi satte oss i färd på vårt äventyr var vi tvungna att välja mellan fyra olika äventyrare att spela som. En av Gamereactors utrsända valde Professor Archimedes de Quincy och själv tog jag Frank Fairburne. Den förstnämnda var en relativt balanserad karaktär som kunde alternera mellan en semiautomatisk pistol och en kulsprutepuffra medan Fairburne var mer av en skarpskytt (likt en viss Karl från Sniper Elite-serien som bär samma efternamn - suspekt!). Samtliga karaktärer har inte bara en unik visuell stil, utan spelas även på ett unikt sätt och det är lätt att uppskatta allas individualitet.

När vi, efter att ha valt våra spelkaraktärer, äntligen fick lov att påbörja vårt äventyr som medlemmar av titelgruppen Strange Brigade, skickades vi raka vägen in i demots Aztek- alternativt Maya-inspirerade och ogästvänliga djungel. I demot stod vi till en början mot mindre (men ruggiga) fiender som zombies men fienderna blev gradvis större och svårare. Zombies blev mumier med återupplivningskrafter och de blev i sin tur till massiva bossar. När den sista fienden slutligen låg död på marken och striden var över öppnades tidigare otillgängliga områden och vi fick därmed utforska och slåss mot fler fiender på nya arenor.

Dessa arenor bjuder på intressanta möjligheter gällande spelbarheten, såväl som ett gäng risker - framförallt fällor. På alla arenor finns exempelvis skinande klot du som spelare kan skjuta för att aktivera diverse fällor, som vassa sågblad eller spjut som höjs ur marken, men dessa fällor är riskabla att använda både för dig och dina lagkamrater då det inte är enbart fiender som tar skada av fällorna.

Ett scenario taget ur vår egna demoomgång kan tas som ett exempel: en lagkamrat promenerade ensam på slagfältet en bit från övriga spelare när spjut helt plötsligt dök upp från underjorden för att ta död på oss allihop (lag samt monster). När vi kikade över på nämnda lagkamrat kunde vi konstatera att det var denna individ som orsakat hela kalabaliken. Ett hett tips är alltså att ta det försiktigt när man interagerar med arenornas fällor. Används de dock på rätt sätt är de en rejäl hjälp i monsterslaktandet.

En annan aspekt som fångade vårt intresse var de olika karaktärernas krafter. Allt eftersom vi dödade eller slog fiender med våra vapen fylldes en mätare upp längst ner i hörnet på skärmen. När mätaren fyllts upp helt blev vi ombedda att trycka på A (vi använde Xbox One-handkontrollen kopplad till en PC) och detta resulterade i en specialattack. För Archimedes de Quincy var nämnda attack ett massivt eldklot som delade sig i flera målsökande eldmissiler medan Fairburne istället fick möjligheten att rusa mot fienderna för att knuffa undan dem. Vi förväntade oss inte att spelets övernaturliga tema skulle smitta av sig till de spelbara karaktärerna så dessa specialattacker överraskade rejält. Dock en positiv överraskning, speciellt i kluriga situationer med horder av fiender.

För att hålla intresset uppe och möjligheterna öppna dyker vapenlådor upp runt omkring på banorna emellanåt, så spelarna är inte bundna till ett och samma vapen genom hela kalaset. En av våra favoritpuffror från E3-demot var ett hagelgevär som bar namnet Krakatoa lät oss att panga ner fiende efter fiende helt utan problem. Värt att nämna är även det faktum att hagelbraket i fråga var ett specialvapen så det tog inte upp någon av standardvapnens platser, men vi var tvungna att hålla koll på ammunitionen så den inte sköts iväg på struntfiender. Turligt nog fanns rikligt med ammunitionslådor omkring på banorna.

Någonting som verkligen står ut gällande Strange Brigade är dess visuella stil och humor. Spelet är en enda stor parodi på 1930-talsfilmer och brittisk imperialism där berättaren är en excentrisk engelsman som talar om händelserna, när de händer, i detalj. Allt detta är otroligt välgjort och bjuder på en hel del skratt, jag hoppas vi får höra protagonisternas humor i det slutgiltiga spelet då dessa var knäpptysta genom demot.

Det visuella ackompanjerar narrativet väl och öppningssekvensen samt spelets alla mellansekvenser liknar gamla svartvita actionrullar med löjligt härliga titlar. De faktiska spelbara banorna är dock givetvis mer polerade och är klart influerade av både gamla äventyrssagor och moderna äventyrsrullar som Indiana Jones.

Djungelområdena är frodigt täta med exotiska träd, grottornas tunnlar fylls av ruggiga monster och gyllene artefakter finns överallt. Även om attityderna gentemot icke-europeiska länder var minst sagt tveksamma när de porträtterades av konstnärer för omkring 100 år sedan, är de här såpass överdrivna med humoristiska inslag att det är svårt att se att de skulle förolämpa någon. Värt att nämna är dock att spelets omgivningar inte är speciellt varierande, allt jag såg var djungelbaserade omgivningar och fler färger och omgivningar vore fint.

Ytterligare en liten bit kritik jag kan nämna gällande Strange Brigade är att det, likt Sniper Elite (ett lir som är otroligt likt Strange Brigade när det gäller dess visuella stil och tredjepersonsperspektiv) är ett spel som bjuder på tillfredsställande långdistansskytte men gör det otroligt svårt att träffa fiender på nära håll och Strange Brigades horder av odöda är allt som oftast riktigt (riktigt) nära. Det halvdana närstridssiktet tvingade oss alltså som spelare att springa omkring för att försöka vara så långt från motståndarna som möjligt och vi hade velat se ett något bättre närstridssystem.

Det bästa med hela Strange Brigade är dock det faktum att alla vi som spelade längtade efter mer efter att ha lirat det relativt korta demot - vart skulle äventyret ta oss härnäst? Vilka storslagna skatter skulle vi hitta? Spelets flerspelarläge gjorde även det Strange Brigade till en spelupplevelse värd att kika närmare på och de många färdigheterna, den massiva vapenarsenalen och den oslagbara humorn var också till hjälp. Jag hoppas att få se mer av spelet längre fram och får vi lite mer variation kan det bli hur bra som helst.