"Hur många gånger har ni tittat på ett South Park-avsnitt och tänkt: 'jag skulle vilja se detta på min TV, uppkopplad till min mobiltelefon, som styrs av min surfplatta, som är kopplad till min ugn, medans jag själv sitter i kylskåpet?'"
Självklart kunde Matt och Trey inte hålla sig. Utan pardon skickade man en skön känga till det multimediafunktionsbesatta Microsoft under företagets E3-konferens. Och South Park-skaparnas satir om branschen var inte oväntad; fans av den animerade serien vet att duon älskar såväl spel som att driva med dem. Hela avsnitt av South Park har under åren tillägnats PSP, Nintendo Wii, Guitar Hero, EA Sports och World of Warcraft. Nu riskerar man att bli hånade själva, när det ska bli spel av South Park.
Visst, vi har sett Stan, Kyle, Cartman och Kenny i spelform tidigare. Men varken gamla South Park Rally från 1999 eller vårens DLC-spel Tenorman's Revenge förtjänar samma uppmärksamhet som South Park: The Stick of Truth. Detta är en helt annan division, av flera anledningar. Det är ett fullprisspel, det utvecklas av rollspelsveteranerna Obsidian och kanske viktigast av allt: Matt och Trey skriver manus, gör rösterna och överser produktionen.
Du har säkert sett trailern för The Stick of Truth, där ungarna i South Park leker rollspel med stor inlevelse. Cartman berättar med dramatisk röst att deras kära stad blivit övermannad och förstörd av vättar, kalsongtomtar, vampyrungar, hippies och krabbfolk. En frälsare behövs. Kyle erbjuder sig att ställa upp, men Cartman protesterar. "Judar kan inte vara frälsare, eller hur?". Lösningen stavas i stället "the new kid", en nyinflyttad unge som spelas av... jäpp, dig så klart.
Under en kort spelbar sekvens Gamereactor fick ta del av på E3 introducerades vi för denna nykomling. Efter att vi fått välja utseende och namn (vilket för övrigt blir "Douchebag" vad man än skriver in; tacka Cartman för det) är det dags att välja klass. Som vi vetat sedan tidigare finns det minst fyra att välja bland: Fighter, Mage, Cleric och Thief. Det återstår att se om "jude" faktiskt blir en klass, något som vore lika politiskt inkorrekt som roligt.
Unge herr Douchebag uppmanas av sina föräldrar att gå och hitta några nya kompisar, eftersom päronen behöver lite privattid för att "brottas" en stund. En stund senare leds vi via den försynte Butters till Cartman som guidar oss genom sitt högkvarter i sin trädgård. Här finns en vapenkammare, ett stall, en utkikspunkt och andra byggnader vi förväntar oss i ett rollspel. Den enda skillnaden är att de här är byggda av sandlådor och slarvigt ihopsnickrade träplankor.
Grafikstilen må vara "crappy", som Matt Stone beskrivit den, men den är superb i sin enkelhet. The Stick of Truth ser i princip ut som ett avsnitt av TV-serien, och även om spel som Let's Go Tower Defence Play varit trogen förlagan grafiskt sett, är detta definitivt det snyggaste South Park-spelet någonsin. Matt och Trey har dessutom behövt kartlägga hela staden South Park, något man aldrig gjort i arbetet med TV-serien.
Det första uppdraget blir att fixa kinamat åt Cartman, men innan vi hinner bege oss till City Wok (och förmodligen fler etniska skämt) attackerar en annan grupp ungar som också leker rollspel. Här inleds ett Paper Mario-liknade stridssystem där vi turas om att attackera och försvara, genom val i listor och genom vältajmade knapptryckningar. Träsvärd och helande tacos: allt en åttaåring behöver rusta sig med visades upp. Vapen som Mongorian Bow och dildotillhygget Vibroblade skapade också en del fniss.
Obsidian visade också upp en en strid mot ett gäng vampyrungar, där ett par stjärtrelaterade specialattacker demonstrerades. Cartman satte eld på fienden genom att tända sin egen fis och nådastöten kom när Mr. Slave-specialaren "Wrecked 'Em" (läs det högt för dig själv) aktiverades. Utan att gå in på några detaljer kommer vi uppenbarligen ha häcken full när vi slåss i The Stick of Truth.
Obsidians och South Park-skaparnas spel ser i nuläget väldigt lovande ut. Humorn, grafikstilen och striderna tycks vara precis som vi önskar, och nu återstår att se om man håller uppdragen varierade och storyn intressant genom hela spelet.