En av farorna med varumärken som växer sig enorma i takt med att allt fler omslag pryds med seriens namn är att varje snedsteg kan kasta en skugga över hela produktfamiljen. I fallet Final Fantasy är varumärket en miljardindustri med många miljoner fans, välförtjänt renommé och för branschen antika anor. Katastrofen var därmed lika allvarlig som obegriplig när seriens andra onlinetitel, med ordningsnumret XIV, släpptes. Hur kunde Square Enix, det japanska rollspelsmakandets högadel, släppa ifrån sig något så hemskt? Och vilka skulle följderna bli?
För att förstå hur dåligt Final Fantasy XIV är, och i synnerhet hur dåligt det var vid release, finns inga genvägar, det måste upplevas. För den som övervinner sin självbevarelsedrift och ger sig i kast med detta 2010 års kanske största besvikelse väntar ett nästan parodiskt segt gränssnitt, strikta begränsningar på hur ofta diverse lönsamma uppdrag kan utföras och en sammantaget så hemsk upplevelse att en recensent, med all rätt, utnämnde "Att köpa ett svärd" till spelets svåraste uppdrag.
All heder ska därför gå till Square Enix som skyfflade det ursprungliga teamet åt sidan och satte ett 300 man starkt lag på uppdraget att slipa ner spelet till grunden och bygga något helt nytt. Inte som en expansion, utan som en regelrätt ersättare för originalet. En talande detalj när ledaren för ombyggnationen, den relativt oerfarne Naoki Yoshida, besökte Gamescom-mässan var att han flera gånger var noga med att poängtera att karaktärer såväl som chocobos framgent kommer att kunna ägna sig åt aktiviteten "att hoppa".
Nåväl, att de mest slående och svårförståeliga bristerna korrigeras må vara hänt, men det nya teamet har i rättvisans namn mer än så på gång. Mycket mer. Att denna version 2.0 getts namnet Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är på intet sätt vidlyftigt prat utan signalerar med all önskvärd tydlighet "detta är ett helt nytt spel". Med det sagt behöver den som en gång köpt ett exemplar av Final Fantasy XIV inte betala för att ta del av A Realm Reborn, annat än prenumerationsavgiften.
Dessa stackars ärrade veteraner kommer dessutom att få förtur till det betatest-program som lanseras någon gång i vinter. Dessförinnan kommer landet Hydaelyn att nästan helt ödeläggas i domedagsdoftande scener som signalerar en långvarig nedsläckning av samtliga spelservrar. När dessa sedan vaknar upp sker det först i höst med en alfaversion, innan betan och slutligen den färdiga versionen. Den sistnämnda mest troligt tidigt nästa år.
Redan nu står det dock klart att den värld som väntar är bländande vacker på ett sätt som nästan bara Final Fantasy förmår. Det vi hittills sett är snyggt även med offlinemått mätt och kommer enligt löfte från Yoshida inte kräva mer av PC-hårdvaran än version 1.0. Klart är dock att spelmotorn är riktigt skalbar. Inte bara på datorsidan, utan också för konsoler. För samtidigt som A Realm Reborn slutligen tar spelet till Playstation 3 så hymlar inte Square Enix med att också nästa generation finns i tankarna.
Andra uppenbara förbättringar är ett tillsnofsat och uppsnabbat gränssnitt som dessutom kan manipuleras och redigeras efter egna önskemål, samt ett kärt återseende av Limit Breaks, allas våra favoritmoves från Final Fantasy VII. Dessa dödsmördarattacker byggs upp inom spelargrupper som slåss smart och effektivt och lär säkert bli ett favoritinslag även denna gång.
Det känns konstigt att säga det, men Final Fantasy XIV: A Realm Reborn känns faktiskt lockande. Väldigt lockande till och med. Att helt sonika slakta en existerande tjänst och ersätta den med en ambitiöst och kostsamt utvecklad ersättare, utan att direkt kräva nya pengar av spelarna är imponerande fan service. Förvisso en nödvändighet för att skydda Final Fantasy-spelens onlinetrovärdighet, men också ett exempel för flera konkurrenter att ta lärdom utav.