Red Dead Redemption 2

Det är idag, enligt oss på Gamereactor, omöjligt att inte känna en djup respekt för det som Rockstar bidragit med till vår kära spelvärld. Och i kommande Red Dead Redemption 2 märks det tydligt att målet varit att nyskapa ännu en gång. För min del står sig detta som den mest imponerande gameplay-demonstration jag någonsin upplevt. Låt mig berätta mer...

Året är 1899 och "vilda västern" är ett döende koncept. Den gränslösa, laglösa friheten äts nu upp, bit för bit av industrialismens framfart och USA förändras i rapp takt. Inget av detta är särskilt positivt för råbusarna som utgör det kriminella gänget Van Der Linde. Istället har de klamrat sig fast vid tanken om helt fri vilja utan inblandning från vare sig lagens långa arm eller statlig kontroll. Gänget som vi får träffa i spelet lever för att verkligen skörda allt som det laglösa livet har att erbjuda, även om det betyder att de måste norpa guldmynt från andra.

Min tid med spelet inleds något överraskande med en ung John Marston. Han är skadad, blodig och är i sällskap med sin fru Abigail samt sonen Jack. Dutch Van Der Linde, gängledaren samt spelets nye huvudkaraktär Arthur Morgan gör honom också sällskap i den inledande sekvensen och det visar sig att de har blivit jagade upp i de snötäckta Mount Hagen-bergen efter ett misslyckat bankrån i Blackwater. Dutch menar att det enda sättet att ta sig ur denna kniviga sits och ändå hamna på plus, är att råna ett tåg.

Arthur, Dutch och resten av gänget sadlar upp och rider in i det snötäckta landskapet och det är här som introsekvensen avslutas och spelaren ges kontrollen över huvudkaraktären. Det som följer är en väldigt klassisk start för ett Rockstar-spel där mängder av expositions-tungt berättande introducerar oss för världen och för figurerna som vi ska tillbringa mängder av tid med framöver. Alla som tidigare spelat något av studions titlar kommer att känna igen sig i upplägget och känslan som erbjudas direkt från start. Här hittar vi en sanslös detaljrikedom, såklart - inte minst med tanke på att över 1000 personer från flertalet olika Rockstar-studios tillsammans lagt tusentals timmar på utvecklingen av äventyret. På det sätt som snön deformeras av hästarnas hovar eller på det sätt som den tunna isen på vattendragen spricker när vi rider över dem - är såklart väldigt imponerande. När gänget väl börjar sin ritt nedför det snötäckta Mount Hagen visar Rockstar upp världen och den storlek som det här spelet innehåller och det är såklart rysligt imponerande. Från hästryggen kan jag se hur långt som helst in i horisonten och det är inget konst att lägga märke till detaljer långt, långt borta i terrängen som till exempel en skorsten som släpper ur sig tjock, svart rök eller hur solens strålar speglar i sig i en bäck flera kilometer bort.

Efter att ha bevittnat denna cirka tio minuter långa resa från lägret på berget till när vi når dalen står det klart att detta inte bara är den överlägset största spelvärld som Rockstar någonsin byggt, det är också den mest levande, där varenda liten millimeter fyllts med saker skapade av ambitiösa, skickliga utvecklare. Världen känns taktil även fast omfattningen som sagt är enorm.

Att skapa spel av denna magnifika storlek och samtidigt behålla känslan av något helt handgjort, är såklart ingen lätt match och det är på flera sätt detta som gör Rockstar till en av spelvärldens främsta utvecklare. Tågrån-sekvensen som följde efter introt var för min del ett tydligt bevis på detta och på hur studion arbetat hutlöst hårt för att skapa en taktil känsla av total inlevelse in i minsta lilla detalj. Under tågrånet får Arthur uppdraget att rulla ut stubinen från själva sprängmedlet och till detonatorn som ligger på tågrälsen. Efter det är det ditt jobb att hjälpa dina kumpaner upp på tåget för att kunna råna det. Dessa små interaktioner mellan spelare och spelvärld är det som bygger upp själva känslan av total inlevelse.

I Red Dead 2 vill Rockstar att du ska befinna dig mitt i spelet, hela tiden, och aldrig känna dig som en åskådare. Bara en sådan sak som att Arthur naturligtvis måste äta och därmed måste föra skeden med gryta till truten under upprepade moment, något du måste hjälpa honom med, är ett tydligt bevis på hur de försökt bygga mer av en rollspelsvärld fylld av inlevelse och små men ändå betydelsefulla moment för att kunna föra spelaren närmare spelet. Att plocka upp saker ur Arthurs "inventory" handlar inte längre om att pilla i en meny heller utan kretsar kring animerade sekvenser där han sträcker ned handen i sin väska, vilket får allt att kännas mycket mer... Levande.

Tågrånaruppdraget innehöll såklart en hel del stridande och av det vi fick testa kändes eldstriderna väldigt bra. Vapnen kändes tunga, responsiva och förhållandevis realistiska på ett sätt som Rockstars spel aldrig lyckats med och den här gången har studion stoppat in ett system för aktiv omladdning vilket ökar svårighetsgraden och den strategiska biten när Arthur tvingas nyttja sina puffror.

Nästa del av vår session med Red Dead Redemption 2 ägde rum i de prunkande gräskullarna strax norr om Valentine och här finns det kvadratkilometer på kvadratkilometer att utforska. Jag passade här på att rida iväg mot solnedgången bara för att ta del av den förbättrade/förfinade hästfysiken och här märks det att Houser-bröderna & Co skapat hästen för att den i det här spelet ska kännas som en förlängning av en själv snarare än ett styltigt fortskaffningsmedel. Hästen galopperar, saktar ned, skiftar mellan olika hastigheter och stannar på ett sätt som den aldrig gjorde i föregångaren. Att skynda på pållen eller sakta ned den sköts via X och L1 medan fyrkant gör så att hästen går i sidled från stillastående position. Alla föremål du hittar under spelets gång som du själv inte kan bära på (vapen, drycker eller material för att "crafta" saker) kan du naturligtvis frakta i dina sadelväskor, också. Rockstar är noggranna med att påpeka att de är övertygade om att spelare kommer att bygga en relation med sin högst under äventyrets gång, något som jag kan skriva under på även fast jag bara testade några få uppdrag.

Valentine är såklart bara en av flertalet städer i Red Dead Redemption 2 och även om det inte är det största av dem, sprudlar den av liv, dynamik och rörelse. Faktum är att detta är den mest imponerande spelstaden jag tror att jag besökt, någonsin. För medan andra spel av den här typen (open world) delar ut dagliga sysslor och skapar mönster för hur de datorstyrda invånarna i städerna ska bete sig, har Rockstar här gått en bra bit längre. Folk minns dig, hälsar på dig, för riktiga samtal med dig och med varandra på ett sätt som jag inte sött på tidigare. En vapensmed nere på gatan minns specifikt en eldstrid som Arthur hade mot en annan laglös för ett par dagar sedan och väljer att samtal med mig om det medan jag passerar hans smedja medan ett par byggare släpar runt plankor och spik och faktiskt sätter ihop en riktig konstruktion medan jag passerar förbi. Det här spelet gör ingen hemlighet av att det vill presentera en riktig värld för dig och på det sättet skapa en relation mellan dig och spelvärlden. tidigt.

Red Dead Redemption 2 har lånat rollspelselement från flertalet stora spel i den genren och i och med detta har Rockstar kunnat bygga en mycket djupare upplevelse än sist. Den där vapensmeden som jag nämnde i stycken ovan erbjuder bland annat Arthur väldigt väl utbyggda uppgraderingsmöjligheter för min vapenarsenal där jag både kan köpa helt nya krutpåkar men även uppgradera enskilda delar, i allt jag bär. För att jag ska kunna återhämta mig och fylla på hälsomätaren igen krävs det att Arthur tar in på ett hotell där han dessutom kan bada och äta, vilket bidrar till ökad "stamina". Det finns mängder av olika system här som samspelar för att skapa ett djup i spelvärlden som exempelvis Grand Theft Auto V inte kan tävla med. Alls. Det gäller att rengöra sina vapen så att de inte hakar upp sig under pågående eldstrider. Att antingen trimma sitt skägg eller raka det eftersom ansiktsbehåringen precis som kalufsen växer under spelets gång, och så vidare.

Förutom allt detta har Rockstar byggt ut systemet för att hantera situationer där våld annars varit den enda utvägen - med klart mer finess. Det går att hota och förhöra folk nu, också, och polisen utgår inte längre hela tiden från att det är du som är skurken i varenda liten situation. Det går istället att föra ett samtal med sheriffen och hans män och nästla sig ur situationer där man gjort sig skyldig till brott men lyckats slita av sig sin bandana-mask eller hölstra pickan innan lagen anländer. Jag blev under min testsession med spelet flertalet gånger jagad av sheriffen och även här märks det tydligt vilket otroligt djup Rockstar stoppat in i grundsystemet som gör att Red Dead Redemption 2 imponerar som det gör. Om jag slänger mig av hästen, gömmer mig bakom en jordhög för att panga iväg ett par rediga bulor mot polisen, blir både mina vapen och mina kläder smutsiga vilket påverkar saker längre fram.

Hub-delen i det här spelet görs av Van Der Linde-gängets "camp" och här kommer du att tillbringa mycket tid. Varje gång jag återvände hit fanns det nyheter att ta del av som återberättades för mig av andra medlemmar i gänget och härifrån kommer mycket av meningen med Arthur Morgan och de andra huvudkaraktärerna i äventyret.

Red Dead Redemption 2 tog andan ur mig. Det finns inget annat sätt att säga det på. Detaljrikedomen, djupet, den fantastiska spelmekaniken samt Rockstars förmåga att trollbinda med fenomenalt berättande gjorde mig helt förbluffad under denna testsession. Detta trots att jag hade skyhöga förväntningar redan innan. Deras vision om en öppen, gigantisk western-värld fylld av detaljer och ordentliga rollspels-aktiga system fick mig att flämta hårt och med tanke på hur Rockstar levererat storspel efter storspel de senaste tio åren är det såklart ingen mening att hymla med att detta har alla chanser i världen att bli ett tidlöst mästerverk.