Red Dead Redemption 2 - Vi har spelat sex timmar

Om du var en de som lusläste vår fläskiga förhandstitt om Rockstars kommande cowboy-epos Red Dead Redemption 2 förrförra veckan, har du vid det här laget säkert rätt bra koll på exakt vad denna mastiga uppföljare har att erbjuda. Du lär säkert även ha någon slags aning om hur det känns att spela efter att ha läst Gamereactors danska chefredaktör beskriva hur spelvärlden, grundmekaniken och spelkontrollen kändes. Du har läst om hur taktil världen känns, om hur oerhört bra animationsarbetet är och om hur detta är dem största, djupaste öppna världen som Rockstar någonsin byggt. Du vet också att du kan avnjuta hela det massiva äventyret i Red Dead Redemption 2 via ett förstapersonsläge och att eldstriderna blivit tightare än i föregångaren och att hästen nu inte bara agerar fortskaffningsmedel utan mer framstår som en kompanjon. Du vet att grafiken är fantastisk och att ljudbilden kanske till och med är ännu bättre. Det du mest troligt inte vet, däremot, är hur de sex timmar av spelet som vi nu fått uppleva, tedde sig i mer detaljerad form. Och det är det vi med denna text hade tänkt berätta. För Rockstar kom till Köpenhamn och ringde över våra danska Gamereactor-kollegor som fick uppleva en heldag tillsammans med Arthur Morgan i vad vi tror kommer vara årets bästa spel.

Våra sex timmar med Red Dead Redemption 2 tog sin början när äventyret drog igång (vi fick alltså spela från start) och vi fick under den här tiden resa fritt i spelvärlden, hur långt, brett eller högt vi ville. Vi fick interagera med vem vi ville, hoppa på vilka uppdrag eller sidouppdrag vi ville samt klämma och känna på en spelvärld som efter denna tid med spelet känns lika märkvärdig som minnesvärd.

Våra sex timmar tillsammans med Rockstars tvåa tog oss genom de ytterst imponerande första timmarna av spelet där du, i rollen som Arthur Morgan, pulsar genom en snöstorm för att försöka finna mat och skyddsrum till sig själv och sina kumpaner vidare till spelets metropolis, Saint Denis, en syn som varenda gamer bör se fram emot att uppleva.

Ännu en gång fick vi chans att råna det där tåget i början av äventyret. Detta för att säkra nödvändig finansiering till det gäng av rånare och rövare som spelets huvudperson tillhör. Den här gången, med tanke på att vi upplevt spelet en gång tidigare, kunde vi hantera spelets vapen mer rutinerat och eldstriderna kändes till följd av detta mer filmiska och smidiga. Vi växlade mellan cover-baserad eldgivning till höftskytte likt den super-cowboy vi kände oss som under vår testsession och i slutet av tågsekvensen fick vi återigen chans att avgöra ödet för våra fiender, som vi via vapenhot tvingade ombord på tåget igen som då, utan lokförare, skenade iväg mot en säker död. Precis som under vår första genomspelning ger Red Dead Redemption en känsla av liv, rörelse, konsekvens och dynamik som är svårslagen som vi ser det. Detta handlar om en gigantisk, handgjord spelvärld som känns lite som ett mästerverk i sig. Varenda sten har placerats ut med ytterst god fingertoppskänsla och varenda främling som vi mött under dessa timmar har haft en historia att berätta.

Till skillnad från de allra flesta spel av den här storleken och den här ambitionsnivån har Rockstar gjort en grej av att världen är taktil in i minsta detalj och att spelaren ska vara involverad i minsta lilla åtgärd. Det går i det här spelet inte bara att trycka på en knapp och vips så uppenbarar sig ett skjutvapen i Arthur nävar. Nej. Man måste fysiskt plocka ut geväret ur sadelväskan för att kunna använda det, precis som att man måste skrubba, manuellt, sin kropp om man blivit lortig för att på så sätt tvätta sin lekamen inför nästa uppdrag. På det sättet påminner Red Dead Redemption 2 mer om ett rollspel än om ett actionspel och det märks tydligt att studion jobbat brutalhårt för att skapa inlevelse precis överallt. Likt en riktigt vass western-rulle ska spelaren aldrig ens få chansen att kliva utanför den illusion som Rockstar här konstruerat och av de sex timmar Gamereactor spelat är det väldigt få andra spel av samma typ som ens kan närma sig det som här erbjuds.

Spelaren är ingen besökare i Red Dead Redemption 2. Det finns inga hastigt resta polygonväggar här som känns som om de konstruerats enbart för att husera spelarens open world-fantasier. Tvärtom. Detta är en riktig värld där man existerar som personlighet, som ett ställe där man faktiskt hör hemma - på riktigt. Många kommer kanske att kalla speltempot för segt med tanke på att det finns en lunk här som det förra äventyret i mångt och mycket saknade. Men det är inlevelsen och detaljrikedomen som gör det. Världen och dess atmosfär som skapar den. Och personligen har jag inte kunnat värja mig mot det Rockstar här skapat och ser därmed hutlöst mycket fram emot den 26 oktober (som du såklart redan förstått).

Efter den mycket matiga prologen som gör ett strålande arbete med att introducera den grundläggande mekaniken, den uppgraderade hästfysiken, karaktärerna och världen fick vi chans att känna på hur hela grejen med att stöta på främlingar fungerar i Red Dead Redemption 2, ett system som vi senast såg i Grand Theft Auto V. Det finns mängder och åter mängder av karaktärer i detta massiva äventyr och alla har en story att dela med sig av. Att bara kliva fram till en datorstyrd invånare i någon av spelets städer eller samhällen kan innebära att man antingen erhåller något i utrustningsväg, får veta saker om någon eller något som kan användas senare i spelet eller helt enkelt hamnar i en situation som kräver våld för att ta sig ur. Vi råkade bland annat prata med "fel" person under en snabbvisit ned till träskmarkerna i spelvärlden och innan vi hann säga "vita bönor" hade vi hamnat i ett kärr fyllt av hungriga krokodiler med händer och fötter hopbuntade med repstumpar.

Precis som jag tror att du förväntar dig är varenda del av röstskådespeleriet och manuset strålande i Red Dead Redemption 2. Varenda figur vi stött på i spelvärlden känns trovärdigt unik och replikerna levereras med en närvaro som få andra spel, oavsett kategori eller plattform, kan tävla med. Vi kan även med enkelhet konstatera att det här äventyret innehåller de allra bästa ansiktsanimationerna i ett spel vi någonsin sett, vilket givetvis ökar på den redan filmiska känslan som finns överallt i Red Dead Redemption 2.

Prisjägaruppdragen från det första spelet finns även med i uppföljaren och här handlar det precis som tidigare om att leta reda på diverse skurkar runt om i spelvärlden för att sedan föra dem till Saint Denis där man plockar upp sin belöning. Det finns drösvis med jaktuppdrag också och ett rikt djurliv ute i skogarna och på slätterna som under vår testsession gjorde att vi liksom fastnade och inte ville sluta jaga, skinna och stycka djur. Delar av red Dead Redemption 2 känns som grand Theft Auto V fast större, djupare och mer detaljrikt. Allt har boostats upp till elva på tioskalan och som spelare har man så mycket mer kontroll här, så många fler olika spelmekaniker att tillgå och utforska vilket gör att det till en början ger den där härliga känslan av något oöverkomligt och lite för omfattande, men något som även (snabbt) blir bekant och underbart belönande.

Jaktdelen är en av bitarna i spelet som verkligen byggts ut och här går det nu att jaga grodor, örnar, bufflar, krokodiler, hjort, prärierävar, bergslejon och många, många fler typer av storvilt (inte för att grodor är särskilt stora, men du fattar ju vad vi menar). Här nyttjas slow motion-funktionen Dead Eye frekvent för att kunna pricka djuren under tiden de flyr och hela momentet med att spåra djuren är nästan lika beroendeframkallande som jaktbiten i sig.

Under våra sex timmar med spelet slutförde vi ett antal huvuduppdrag för att på så sätt kunna driva storyn framåt medan vi lade pengar som vi tjänat ihop på nya kläder och ny utrustning. Vi pratade även med så många främlingar vi bara kunde hitta och hamnade i flertalet kniviga situationer med sheriffen i de städer vi besökte. Sex timmar med denna uppföljare flög förbi likt en vindpust utanför en murrig saloon och bara blotta tanken på att det här spelet endast är cirka tre veckor bort gör oss alldeles kollriga av förväntan och förtjusning. Det står nu klart efter totalt sett åtta timmar (vi har även spelat tidigare) tillsammans med Red Dead Redemption 2 att Rockstar konstruerat ett spel som känns makalöst lovande på alla tänkbara sätt och vis. Vi snackar maximal inlevelse här som tar med sig spelaren på en resa in i en värld utöver det vanliga.