Vi har provspelat Hitman 2

Hitman-serien har genom åren kommit i många varianter, vissa mer lyckade än andra. I och med 2012-års Hitman: Absolution fick vi ett något annorlunda, men intressant och storydrivet äventyr med den elegante, flintskallige, danska agenten. Några år senare, 2016, kom ytterligare ett äventyr signerat 47 och detta var på många sätt en nystart. Io Interactive bytte riktning och bjöd oss istället på en episodbaserad mordhistoria förlagd i öppna, slående vackra miljöer. Borta var linjerade banor och vi fick nu själva planera (och utföra) uppdraget på det sättet vi önskade. Medan denna nya approach skrämde bort en markant skara trogna fans, drog den även till sig nya. Vi tillhörde sistnämnda och kände att serien hade hittat sitt esse. Det enda som saknades var mer. För vi ville ha mer. Mycket mer.

Detta är något som utvecklarna ämnar råda bot på i och med uppföljaren. Och det med råge. Vi besökte deras Köpenhamn-kontor för en provspelning av Hitman 2 (som släpps i mitten av november) och kan med säkerhet säga att uppföljaren ser ut att fortsätta skina där ettan slutade. Enorma, dödliga, lekplatser badande i sol och en Agent 47 i topptrim är vad som mötte oss. Vi kan börja med detta - att spela Hitman 2 känns förvånansvärt bekant, men ändå nytt och fräscht. När vi satt oss ned och slängt labbarna över tangentbordet, möts vi direkt av spelets atmosfäriskt behagliga musik samtidigt som vi vant navigerar de enkla menyerna. De nya färgvalen (det kalla svarta/vita har bytts ut mot ett rosarött tema med inslag av cyan) känns som ett naturligt steg framåt och ger en lite somrigare känsla.

Under vårt besök fick vi pröva på två olika uppdrag, i två olika länder - Amerikas Miami och Sydamerikas Colombia. Uppdraget i Miami bar namnet "Finish Line" och det i kombination med den misstänkt långa introsekvensen gav oss en känsla av att uppdraget som sådant inte var spelets första. Nåväl, som namnet antyder så möttes vi av ett lika omfattande (som vackert) event i form av ett race. Och som Namnet antyder, blev vår uppgift att på ett så smidigt sätt som möjligt, leverera det avslutet för ett par olyckliga utvalda. Grejen är den att racet (som går under namnet "The Innovation Race") är en spelplan där olika företag ger maktdemonstration efter maktdemonstration och detta genom att bevisa vems bil (och förare) som är skickligast och snabbast. Våra måltavlor är föraren Sierra Knox och hennes far, Robert Knox, som båda är knuta till bilmärket Kronstadt.

Och hur utför man smidigast två beställningsmord mitt i folkhavet på ett event där det enda området som inte filmas (vad vi vet) är toaletterna? Då vi spelat ett Hitman förr, men inte kände till banan, började det med att vi sprang runt likt en huvudlös kyckling i jakt på en passande förklädnad. För på samma sätt som att en buske, helt utan assistans, kan ta sig igenom vad som helst oupptäckt, så kan man kliva rakt igenom om man bara har rätt look. Vi misslyckades att smyga igenom säkerhetskontrollen, blev synade vid denna, men väl inne, lyckades spåra upp en viss mekaniker som vi sedan skuggade. När denne (lyckligt ovetande) rundade ett hörn och därmed var utom synhåll för dem andra, åkte stekpannan fram och vi dressade om. Och ingen ser väl två gånger på en mekaniker som sedan sitter hukad bredvid förarens bil och ser till att bromsarna håller? Precis. Synd bara att vi inte kollade hållbarheten, utan snarare lossade bultarna en aning... Några oljefläckar senare gjorde fröken Sierra ett sista, permanent depåstopp.

Så återstod då bara fadern. Han befann sig tydligen i en annan del av området och att hitta dit visade sig snabbt vara mycket svårare än att "bara kolla lufttrycket". Dyrken som skulle användas för ändamålet hade gömts i en låda i ett parkeringsgarage, något vi gått igenom flera gånger utan att snubbla över sagda verktyg. Inte för att klanka ned på nivådesignen, men det känns lite malplacerat att slänga en simpel dyrk i en stor låda i ett parkeringsgarage. Detta då detta är något som vi tycker borde ingå i en lönnmördares frukostmeny och låta lådan härbärgera säg... ett prickskyttegevär.

Hur som haver, i vissa koffertar (ursäkta, inte "lådor") fanns mycket riktigt tyngre skiljsmässoadvokater. Och en nyhet (en mycket välkommen sådan) i Hitman 2 är att du inte längre kan knalla omkring med ett gevär på ryggen utan att väcka uppmärksamhet. Så möjligheten att förvara ett gevär i en lägligt lagd koffert kommer nog att utnyttjas rejält. Frågar du oss så känner vi att den här justeringen var rätt logisk, då vi alltid tyckt det var lite roligt (om än användbart) att kunna vandra omkring med ett mastodont muskedunder på ryggen. Helt inkognito.

Tillbaka till Mr. Knox - Vi beslutade att han skulle avgå självmant genom att trycka i sig sin favoritlast - kokostoppar. Detta passade som handen i handsken, då vi fått "låna" arbetskläderna av den lokala affärens ägare. Nu kanske ni förväntar er att vi skulle, då Knox går fram till kassan, dra fram de symboliska pistolerna, säga något coolt och sedan sätta två skott i pannan på mannen, vilket skulle ha gett topparna han hade i famnen en topping av ekologiskt odlad körsbärssaft? Nej. Det skulle inte fungera särskilt bra ur hela oupptäckt-aspekten. Istället hade vi preparerat några med råttgift (som vi hittat i förrådet) och serverat dessa. När Knox, lägligt nog bredvid en kaj, märkte att hans sötsug som han just tryckt i sig, måste ha passerat bäst före-datumet, skred han till verket. Vi hade (såklart) förföljt och när han stod hukad över kanten fick han en silverkula i bakhuvudet och en ofrivillig djupdykning. Miami har vackra vatten och vi fick maximala stilpoäng för vårt diskreta utförande. Win win.

Då var det klart! Skynda fynda i souvenirbutiken (man vet aldrig när man kan behöva en skrikigt färgad skjorta, en mustasch, fyrkantiga pilotbrillor i guldtint och en rejäl dos bringhår som alla hade varit toppmode om det här hade varit sekelskiftet 70-80-talet) innan flyget går till Colombia. Där skulle det, lite stereotypiskt nog, tuktas medlemmar i en kartell. Vi hade tre mål - en Jorge Franco i ett apotek, en Rico Delgado i en herrgård och en Andrea Martinéz i en enorm villa som låg i banans utkant. På tal om bana, så var denna så stor att en medarbetare senare frågade om vi stött på några alligatorer under vår tid med spelet. Något vi tyvärr fick svara nej på.

Den här turen var rätt komisk. Vi lyckades komma över lite lim och återigen; råttgift, som vi förvandlade till en dödlig cocktail. Denna planterades senare i en leksak som en övervintrad hippie använt för att smuggla "socker" i. Med hippien ur bilden (notch, notch) kunde vi leverera paketet till dess tilltänkta (och vårt eget) mål för testning. Tydligen så tål de inte råttgift i Colombia heller... Andra målet undanröjdes rätt fort och inför det tredje begav vi oss ut i den täta djungeln. Planen var att, via förklädning, smälta samman med infödingarna. Planen visade sig dock vara lite för omfattande än beräknat, för innan vi visste ordet av så var vår session slut.

Som tur var så lämnades vi inte med vare sig någon större oro, råttgift eller en sur eftersmak. Hitman 2 ser ut att fortsätta där ettan slutade och förbättra det som imponerade redan för två år sedan. Orosmolnet som uppstod efter Sierras enkla eliminering (som vi fruktade skulle borga för ett för lätt spel) försvann då det visade sig bero på vilken approach vi tar. Uppdragen erbjuder många alternativ, precis som tidigare och detaljnivån var minst sagt häpnadsväckande. I Miami bländades vi både av mängden människor, men också antalet bilar och blev halvt döva av folkmyllret och motorernas sorl. I Colombia satt atmosfären som en smäck och där har de även åtgärdat ett länge stående irritationsmoment med serien som helhet - röstskådespeleriet.

Den långa historien kort är att alla oftast hållit sig till brittisk eller amerikansk engelska. Vilket i Colombia är rätt illusionsbrytande, eller hur? Lyckligtvis så pratades det spanska i Colombia, i alla fall i majoritet. Avslutningsvis flöt spelet på väldigt bra på testriggarna (PC) och det spelmässiga ser ut att ha fått en fin balans mellan spelets svårighetsgrader som alla också finns med från början. Under förutsättning att Io inte klantar till det rejält, så är chanserna stora att Agent 47:s återkomst senare i november blir en mycket storstilad sådan.