SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech

Att det är lätt att falla pladask för SteamWorld-spelen är ingen direkt hemlighet. Det första SteamWorld Dig trollband mig direkt och jag spelade igenom hela spelet, plus påbörjade en andra omgång utan att ens lämna soffan. Tvåan tog alltsammans till helt nya nivåer och SteamWorld Heist kan jag inte ens räkna hur många gånger jag har spelat totalt, minst en gång per plattform där det är släppt. Minst. Det är gedigna spel med underbar humor och fantastisk design som är lätta att plocka upp och bara försvinna in i. Jag och redaktionens fiskryttare André Wigert besökte nyligen den göteborgsbelagda utgivaren Thunderful för att kolla på några av de titlar de kommer släppa under året. En samlad artikel om fisklukt, isiga vindar och de resterande spelen kommer inom kort, men höjdpunkten för mig och det jag såg fram emot mest när vi fick veta att vi skulle få spela det var utan tvekan SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech.

Först hade vi ångdrivna robotar i sann västernanda med Rusty och Dorothy i SteamWorld Dig-spelen. Efter det fick vi bekanta oss med piratkaptenen Piper Faraday och rymdäventyret (och som sagt smått fantastiska) SteamWorld Heist. Två vitt skilda upplevelser som ändå delar samma typ av unika stil, charm och humor. Jag tror jag talar för många när jag säger att vi ivrigt har inväntat på vad Svenska Image & Form kan tänkas koka ihop nästa gång och egentligen borde väl ingen vara förvånad när nästa del av SteamWorld helt och hållet flyttar till ny era och ny genre igen. SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech placerar robotorna i fantasyvärlden och att döma av det som jag har spelat hittills blir det ett underbart tillskott till SteamWorlds universum.

Från grottforskning till turbaserad strategi har vi nu hamnat i rollspelens värld och på många sätt är SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech ett ganska traditionellt turbaserat rollspel, men på andra ändå unikt. Image & Form har valt att blanda de turbaserade striderna med ett kortsystem som för tankarna till exempelvis Hearthstone eller Gwent. Nu handlar det inte om ett klassikt bräde och långsamma utläggningar av kort dikterar tempot, det handlar fortfarande om de karaktärer som ingår i sammansättningen men deras olika förmågor kommer i form av kort där spelaren själv har full kontroll över hur kortleken ska byggas. Striderna och spelbarheten som sådan skulle kunna liknas vid hur det fungerar i Paper Mario-spelen, även om nyanserna är fler här och i många aspekter liknar det kanske mest av allt ett japansk rollspel utan allt det... japanska. Nu hann jag inte testa fullt ut hur djupt själva systemet är och den versionen som spelades var i spelets startgropar men totalt ska det finnas över 100 unika kort och gissningsvis kommer det tillåta en hel del skrattframkallande stunder under experimentstadierna.

De turbaserade striderna är uppdelade mellan de tre spelbara karaktärerna du väljer att ha i partyt och deras specifika kort samt givetvis den aktuella fienden. Resten fungerar ungefär som du kan förvänta dig, olika kort har olika egenskaper och kommer i både offensiva- och defensiva varianter och att prioritera vad som vilket kort som ska spelas och försöka förutspå vad som händer ett par turer senare blir strategiskt viktigt. De tre robotarna som fanns spelbara under demonstrationen har egna typer av kort som reflekterar deras egen karaktär där den ena är den typiska riddaren och en annan är magikern. Du har alltid ett visst antal kort på handen men du behöver inte nödvändigtvis använda ett kort per karaktär (de är händigt färgkodade vilket gör det lätt att associera vilket kort som hör till vem) utan du kan spela tre av magikerns kort. Gör du det får du en bonus som rätt och slätt lägger till ytterligare ett kort i den attacksekvensen. Av de gångerna jag lyckades göra det handlade det om ett befintligt kort men med något nya egenskaper som att det innan bara gav en skyddande sköld till en karaktär men efter kombon fick alla tre varsin. Systemet känns fiffigt och att lyckas planera ihop spektakulära kortkonster för att göra slut på extra sega fiender kan bli precis hur roligt som helst.

Det kan tyckas märkligt, om inte ens omöjligt, att trycka in de älskade SteamWorld-robotarna i en fantasymiljö och få det att kännas naturligt. Det är verkligen inte märkligt, inte ens nära. Image & Form bevisar återigen att deras design är såpass tidlös, unik och välgjord att det vid det här laget inte finns någonting som skulle vara omöjligt för dem att designa. De handritade bakgrunderna gifter sig otroligt väl med den säregna karaktärsdesignen och precis som i fallet med SteamWorld Dig 2 och SteamWorld Heist kommer jag på mig själv med att bara sitta och stirrdreggla på de små detaljerna i miljöerna, karaktärerna och den övergripande designen. Bara den lilla detaljen att själva korten som används är modellerade efter gamla hålkort där kortens hål (som var till för att ge kommandon åt automatiserade maskiner) är olika baserade på vad för kort det är talar sitt tydliga språk för nivåerna av arbete som faktiskt ligger bakom designen i spelserien. Designen kompletteras av den alltid pricksäkra humorn som har genomsyrat de tidigare spelen och i SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech finns det inga som helst tecken på att det ska avstanna. Det är roliga ordlekar, kryptiska anspelningar och klassisk robothumor mixat i ett paket som nu blandas med fantasy, om inte asgarven i soffan avlöser varandra blir jag aningen besviken, även om jag inte är ett dugg orolig.

Precis som jag sa i det inledande stycket känner jag fortfarande. Det är lätt att falla pladask för SteamWorld. Det är kärlek vid första ögonkastet varje gång och exakt hur västkustborna lyckas med det i spel efter spel kan jag inte svara på. Skulle jag gissa vill jag nog påstå att det inte handlar om en enskild sak, snarare är det designarbetet, humorn, spelbarheten och fingertoppskänslan i kombination med genrebytena som gör att det känns konstant fräscht men samtidigt lättillgängligt. Även om SteamWorld Dig 3 kan tyckas vara det säkra kortet egentligen satsar Image & Form på fler kort (bokstavligen) i SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech, och det tror jag kommer löna sig, flera gånger om.