Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Super Mario Galaxy

Super Mario Galaxy

Mario är äntligen tillbaka i ett genuint plattformsspel och Mikael Sundberg har förhandstestat Nintendos nya stjärnsmäll!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag står i en stor sal med ett femtiotal Wii-konsoler och minst tio gånger så många speljournalister. Jag har precis lyckats klämma mig fram till en av de överfyllda Super Mario Galaxy-stationerna och fått den lilla Wii-fjärrkontrollen fastspänd runt handleden. Kvällens DJ gör sitt bästa för att misshandla mina trumhinnor med någon vedervärdig brittisk technopop och till ljudmattan kommer diverse spelljud, spridda glädjerop och förstås mitt eget hjärta som dunkar. Det här är Super Mario Galaxy, spelet vi har längtat efter sedan 1997 eftersom Super Mario Sunshine blev en besvikelse. Det här är vad det länge omtalade Super Mario 128 slutligen förvandlades till. Det här är Nintendos främsta och stoltaste flaggskepp i det brutala och utdragna kriget om våra plånböcker.

Bredvid mig står en hjälpsam demonstratör som pekar ut de olika funktionerna på den vilt främmande kontrollen, men jag lyssnar inte. Mario står på skärmen framför mig. Jag har en styrspak i min vänstra hand, jag har en A-knapp i min högra hand, mer behöver jag inte veta just nu. Mario kutar framåt mot en rad avsatser på den lilla ön mitt i ingenstans där vi befinner oss, han gör ett hopp, han gör ett till hopp, han tar den tredje plattformen i ett superhopp och jag ler ett brett leende. Det tog fem sekunder att avgöra om Super Mario Galaxy kommer att bli bra eller inte.

Så springer jag fram till en lysande cirkel, och det blir faktiskt dags att lyssna på den där demonstratören. Super Mario Galaxy utspelar sig, som namnet antyder, i yttre rymden. I denna rymd, som verkar innehålla alldeles tillräckligt med luft för Mario att andas, finns ett stort antal småplaneter. Det bästa sättet, men förmodligen inte det enda, att ta sig mellan dessa är att utnyttja de lysande cirklarna för att slunga sig mellan planeterna och förhoppningsvis hitta rätt väg för att komma vidare eller åtminstone några mynt att samla på sig. Wii-fjärrkontrollen fungerar som en muspekare, och när jag pekar mot cirkeln och skakar på fjärren aktiveras den och Mario flyger iväg mot nya mål. Pekaren används också för att få Mario att snurra och på så sätt knocka fiender, och för att plocka stjärnor från himlen medan man flyger. Vad man sedan gör med dessa stjärnor hann jag inte lista ut, men det finns säkert något syfte med det också.

Det geniala med det faktum att allt utspelar sig i rymden är gravitationen. De flesta världarna är klotformade och det går därför att springa runt precis som man vill. Det som först verkar vara en liten rund platta visar sig snart vara en komplett minivärld med ett gäng fiender och pussel, som samtliga utnyttjar det faktum att man rör sig helt och hållet i tre dimensioner. I den värld jag får testa finns det fullt av Bullet Bill-kanoner, och de ilskna kanonkulorna flyger kors och tvärs. Ändå känns det helt naturligt, till och med när Mario springer iväg längs en rad plattformar som vrider sig gentemot varandra så att jag till slut springer upp och ner.

Detta är en annons:

Så fort jag fick kläm på det där med åkandet mellan planeterna stack jag iväg åt ett helt annat håll än det var tänkt. Så min stackars demonstratör har ingen aning om vad jag ska göra och jag kan utforska på egen hand. Till slut hamnar jag på en mörk, förbränd planet med en pöl lava längst upp (eller längst ner, eller hur det nu blir). Det dröjer inte länge förrän ett hemskt monster tittar upp och börjar skjuta eldklot efter mig. Bosstriden är rätt svår och kräver att jag precisionssnurrar ett gäng kokosnötter i huvudet på monstret, men framför allt är det imponerande rent grafiskt. Medan många Wii-spel ser ut som de något upphottade Gamecube-spel de är bjuder Super Mario Galaxy på ett fyrverkeri av läckra effekter. Lavan skvalpar runt så att jag nästan får det varmt om fötterna, och hettan får skärmen att bölja i en suprsmaskig effekt. Efter några välriktade nötter i pallet ger eldmonstret upp och resan kan gå vidare mot nya spektakulära mål.

Att Super Mario Galaxy var bra insåg jag alltså efter fem sekunder, och det känns såhär på förhand som ett strålande spel som utnyttjar Wii-kontrollen på ett alldeles lagom sätt, utan att krångla till det allt för mycket. I grunden finns den fantastiska spel-känslan från Super Mario 64 och fantasirikedomen från de bästa spelen i serien, toppat med massor av nya roliga idéer. Tyvärr kommer vi dock att få vänta lite till efter den 8:e december (då Wii släpps i Europa) innan vi får bekanta oss ytterligare med Marios stjärnsmäll. Tidigt nästa år kommer spelet att släppas, vilket svider lite för oss som hade väntat oss en premiärsuccé i stil med Super Mario 64 (Nintendo 64) eller Super Mario World (Super Nintendo). Men om det finns något spel just nu som verkligen är värt att vänta på, så är det just Super Mario Galaxy...

Super Mario GalaxySuper Mario GalaxySuper Mario GalaxySuper Mario Galaxy
Super Mario GalaxySuper Mario GalaxySuper Mario GalaxySuper Mario Galaxy

Relaterade texter

Super Mario GalaxyScore

Super Mario Galaxy

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Rymden är stor, kall, ödslig och svart. Här finns inget syre och man längtar bara hem. Vad skulle kunna lysa upp något så livlöst?

Super Mario Galaxy med Unreal Engine 4

Super Mario Galaxy med Unreal Engine 4

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Har du någonsin undrat hur Super Mario Galaxy skulle se ut på en mer kraftfull enhet än Wii? Isåfall kan du nu åtminstone få en del av svaret från Youtube-användaren...

6
Super Mario Galaxy skulle få onlinestöd

Super Mario Galaxy skulle få onlinestöd

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Super Mario Galaxy är ett av generationens bästa spel och belönades med vårat allra högsta betyg. Men det var nära att vi fick en annan typ av Super Mario Galaxy, skriver...

Super Mario Galaxy

Super Mario Galaxy

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Vi spelar vidare i Super Mario Galaxy och njuter varje sekund. Till och med våldsälskande Jesper är som förbytt och har faktiskt tillfälligt blivit en bättre människa...



Loading next content