Tearaway

Media Molecule levererade en av de största överraskningarna på Gamescon förra året med Tearaway: en PS Vita-exklusiv titel som, hör och häpna, inte är en uppföljare, remake eller nerbantad portning av en redan existerande spelserie. Tearaway både ser annorlunda ut känns annorlunda att spela.

Har du sett trailern från Gamescon så vet du redan att spelvärlden och karaktärerna i Tearaway är helt gjorda i papper. Vartenda träd, vartenda grässtrå och vattendrag, ja, allt. Utvecklarna har lagt ner mycket tid på att ge alla animationer i spelet en känsla av stop motion. Det vill säga att man inte vill att huvudpersonen och figurerna runtom honom ska röra sig om klassiska 3D-karaktärer, utan mer som karaktärerna i A Nightmare Before Christmas eller Wallace & Gromit.

Du spelar som budbäraren Iota, vars huvud består av ett brev med ett frimärke. Det går även att spela som den kvinnliga budbäraren Atoi (vars namn betyder, ungefär, "till dig" på franska, och också råkar vara Iota baklänges. Ja, så djupa är vi inom spelbranschen.) Utan att förvänta sig en alltför intrikat historia kretsar handlingen i spelet kring att Iota eller Atoi ska leverera ett meddelande till spelaren.

Vad meddelandet är återstår att se, men Media Molecule säger att det rör sig om ett unikt budskap till just dig. Ja, du där. Precis du. För att leverera meddelandet måste Iota orientera sig genom en märklig, charmig värld full av pussel, utmaningar och figurer som behöver din hjälp.

I grunden är det ett ganska klassiskt äventyrsspel, men här finns det gott om innovativa kontrollösningar. Media Molecule beskriver spelet litegrann som en "buddy movie". Dels har vi Iota, men sedan har vi också spelaren själv som kan integrera med spelvärlden på flera olika sätt. I trailern fick vi se exempel på hur spelaren kan trycka på Vitans baksida och på så sätt tränga igenom marken i spelet med sina fingertoppar.

Under vår provspelning fick vi chansen att lösa några enklare pussel med denna (visuellt lätt surrealistiska) funktion. Bland annat höll vi ner en spak för att fälla ut en bro åt Iota, varpå vi kunde styra honom över till andra sidan. Vid ett annat tillfälle fick vi använda fingrarna som vapen mot några elaka cyklopfigurer. Det var inte tal om någon jämn match. Cykloperna flög åt alla håll när våra köttiga fingrar drog fram som stulna SJ-tåg över skärmen.

När vi tryckte upp fingret precis under en av pappersfigurerna kastades den hjälplöst rakt upp mot insidan av skärmen. Möjligheten att tränga in med fingrarna i spelet fungerar dock bara på utvalda ställen, så det kommer inte att bli tal om att riva hela spelvärlden. För den som älskar att skräddarsy sina karaktärer så finns möjlighet att ställa in utseendet på sina fingrar som dyker upp i spelet.

Utöver möjligheten att lösa pussel och sprida kaos med sina egna fingrar utnyttjas Vitan på flera andra intressanta sätt. Blås och du skapar en mindre storm i spelet. Utnyttja tilt-funktionen för att ta bilder med Iotas kamera eller tippa på hela spelvärlden, trumma på Vitans baksida när Iota står på ett trumskinn och Iota lyfter från marken. Addera möjligheten att fotografera motiv i verkligheten med Vitans kamera, för att sedan lägga in dem direkt i spelet och vi har en titel som river ner flera barriärer mellan spel och verklighet.

Iota själv tillhör inte det klassiska spelhjältefacket och kan varken roundhouse-sparka skurkarna i nyllet eller röja upp i leden med en redig kulspruta. Det betyder att det är upp till spelaren att skydda honom, antingen genom Vitans olika touch-funktioner eller genom att helt enkelt lura dem i fällor.

David Smith, game designer, berättar att i början av äventyret kommer Iota att vara rädd för dig. Han vet inte vem du är. För honom är du en sorts gud-lik närvaro som kan påverka hans värld på de mest märkliga sätt, men allteftersom äventyret fortskrider så kommer tilliten att växa fram, vilket öppnar för nya kombinationer av olika förmågor och även ett intimare samspel mellan dig som spelare och Iota.

Tearaway kommer att bestå av ett flertal olika banor, alla med sin egen unika karaktär. Rex Crowle, Lead designer, beskriver spelvärlden som relativt öppen, men med mer linjära områden som kräver ett mer fokuserat spelande. I skapandet av Tearaway har man hämtat inspiration från olika folksagor och sägner.

Banan som vi får spela tillhör Sogport: en liten, farlig ö som råkar ligga i ett hav av lim. Sogport befolkas av alltifrån havsmän och andra märkliga fiskvarelser, allihop designade och vikta i papper. Iotas nemesis är den pärlslukande, aggresiva Wendigon; ett odjur från havet som outtröttligt jagar efter Iota.

Här fanns det inte möjlighet att prygla upp några Wendigos med gudomliga fingrar, utan istället gällde det att snärja dem i fällor genom att lura dit dem med pärlor. Inte så utmanande i sig, men spelet hade en del kameraproblem som resulterade i några onödiga omstarter.

I överlag förekom det inga moment under vår testrunda som verkligen krävde eftertanke, utan det mesta var ganska basala saker som introducerade olika sätt att använda Vitan på. Förhoppningsvis kommer utmaningen att stiga senare i spelet, och av de lösryckta pussel vi fick titta på så känns det som om Media Molecule har gott om idéer för att skapa huvudbry hos oss och inte låta touchkontrollerna bli en ren gimmick.

David Smith tycker inte att det är begränsande att jobba med en bärbar enhet som Vita. Snarare tvärtom, att det är befriande tack vare dess möjligheter att integrera spelaren, både genom sina traditionella kontroller och touch-funktioner. Och det märks att man haft roligt under utvecklingen. Spelet sprudlar av idéer och så länge man får bukt med kameran och vågar skruva upp utmaningen för spelaren så finns det egentligen ingenting som talar emot Tearaway.

Det känns som en unik titel. Något som sticker ut. Och definitivt som ett välbehövligt, vitaliserande tillskott i Vitans spelkatalog. Viss oro infinner sig dock när vi frågor oss vilken målgrupp spelet riktar in sig till, egentligen. Det är färgglatt och trallvänligt och förhoppningsvis skrämmer den barnvänliga ytan inte bort alltför många, för här finns potential för ett riktigt bra äventyrsspel.