Transformers Armada: Prelude to Energon

Under den andra halvan av årtiondet kryllade leksaksaffärerna med vad som kanske är den bästa leksaksserien någonsin, om man ska se till ren kvalitet och hållbarhet. Inte nog med att Transformers var förbaskat coola, de var också små ingenjörstekniska underverk som såldes till glada barn med tindrande ögon för dryga hundralappen.

Tvärtemot vad de flesta tror har Transformers aldrig riktigt tagit slut. När den första omgången (Generation One eller G1) tog slut lanserades många gamla figurer igen, tillsammans med nya leksaker som tyvärr var av betydligt lägre kvalitet (G2). Sedan dess har robotarna dykt upp som Beast Wars, Beast Machines och Robots in Disguise, både med nya figurer och TV-serier. Det är dock Transformers Armada som fått serien riktigt på fötter (eller hjul?) igen. Men redan nu håller serien på att övergå till uppföljaren Transformers Energon, ett faktum som reflekteras i spelets titel.

I Armada möter vi återigen genomgode Optimus Prime och ärkeonde Megatron (behöver man verkligen mer karaktärsutveckling än så?), om än i något andra former än vi minns dem från G1. Utgångsläget är detsamma: kriget rasar på Cybertron. Men den här gången drabbar det en ny ras av Transformers - Mini-Cons. Dessa minimala robotar är inte starka nog att slåss, men de går att utnyttja för att själv bli starkare. Gissa om någon tänker dra fördel av detta faktum. Sagt och gjort, kriget eskalerar och Mini-Cons flyr till Jorden, dit kriget följer efter.

Melbourne House har fått det ärorika uppdraget att gestalta Transformers i spelform. Det australienska gänget ligger bakom bland annat GP500, Looney Tunes Space Race och Le Mans 24 Hours, och förhoppningsvis kommer deras racingerfarenhet till användning i Armada. Givetvis kan de tre valbara Autoboterna Optimus, Hot Shot och Red Alert förvandla sig till sina respektive fordonsformer när som helst och på så sätt röra sig fritt i omgivningarna eller köra över sina motståndare (något som inte gick att göra i det hemska Transformers G1-spelet som nyligen släpptes i Japan). På många sätt är Transformers en perfekt licens att göra spel av. Massor av unika karaktärer, möjlighet att snabbt övergå till antingen bil- eller flygplansform, och så en massa skjutande. Dessutom är figurerna robotar, vilket innebär att det inte är helt orimligt att folk återvänder trots att de just sprängts i bitar. Vi slipper också groteska mängder blod och annat som har en tendens att göra spel dåliga.

I Armada har vi dessutom Mini-Cons som närmast skriker efter att få fungera som powerups, som i det här fallet innebär bättre sikte, ökad stryktålighet, möjlighet att flyga eller andra praktiska egenskaper. I vissa fall behövs en särskild färdighet för att ta sig till nya områden på kartan, ett inslag som påminner om Super Metroid och som givetvis gör oss ännu mer sugna på spelet.

Grafiskt sett är Armada ett mästerverk, och om spelet bara får en acceptabel bilduppdateringshastighet kommer det att tillhöra toppskiktet på Playstation 2. Allt vi har sett hittills utspelar sig i en djungel, men vilken djungel! Allt är lummigt, grönt och lätt att gömma lömska Decepticon-horder i. Sikten är också fantastisk, särskilt när man svävar fram några hundra meter över marken.

Det enda som egentligen oroar är det faktum att de flesta standardfienderna verkar vara dumma droner och andra massproducerade mekaniska monster. Det finns ju en del Transformers att använda, även om Armada-universumet inte har hunnit bli lika stort som G1. Men Transformers Armada: Prelude to Energon verkar bli ett riktigt höjdarspel, något vi gamla TF-rävar knappt hade vågat hoppas på. Spelet beskrivs av utvecklarna själva som en kombination av det bästa i Ratchet & Clank och Halo, och är tänkt att släppas i april. Tills dess ska jag och Jonas hålla fältslag mellan våra gamla Transformers på redaktionens golv för att avgöra vem som förtjänar rätten att recensera vad som kan bli ett av 2004:s bästa spel.