Har hon självmordstankar är det dock väldigt viktigt att hon får hjälp "på riktigt". Försök prata med henne om det i alla fall och se vad hon säger om att prata med en kurator eller liknande, det kan ju hjälpa väldigt mycket. Men ja, det är svårt det där. Jag skulle ha svårt att släppa iväg någon som mår så dåligt. Har ni några gemensamma vänner som du kan prata med om det eller så?

Av egen erfarenhet kan jag säga som så att alla är långt ifrån mottagliga och att det kan tyckas enklare att bestiga Mount Everest än att få sin partner att ta tag i situationen. Det går självklart, men det tär något otroligt på psyket.

Välkommen tillbaka förresten, kraz.

Så.. Ja. Jäkla otur. Pisstråkigt rent av, då hon var trevlig, snäll och riktigt, riktigt snygg.

I värsta fall har du en riktigt god vän på gång, inte helt fel det heller.

I värsta fall har du en riktigt god vän på gång, inte helt fel det heller.

Jo, det har du ju rätt i. I och med att hon och jag (ensamma dessutom) ska gå en utbildning tillsammans i tretton veckor så är det nog inte en omöjlighet.

Haha, detta är ju bannemig skrattretande.

Var tidigare idag på studiebesök (skulle kolla in stället som jag ska börja en yrkesutbildning på). Utanför stället några minuter innan dem öppnade så kommer det en jättesnygg tjej, vi börjar prata om stället och vilken kurs vi skulle ta, varpå det visade sig att vi ska börja samma kurs - bara vi två dessutom (litet ställe) så vi presenterar oss för varandra och skakar hand.

Nåväl, studiebesöket gick prima. Efteråt frågar hon vad jag ska göra, och det visar sig att vi båda ska med bussen (olika bussar dock). Min visar sig gå lite senare så jag erbjuder mig att göra henne sällskap till bussen. Nämnde tidigare att jag gärna vill jobba på Gamestop så hon frågar om jag lirar Hearthstone. Varpå jag svarar ja och får hennes Battlenet-nick. Fick även hennes nummer.

Väl vid bussen så kommer vi överens om att ses på en kaffe någon dag. Och nu kommer det tråkiga, det första hon skriver till mig när hennes buss drar iväg är "Bara så du vet så har jag kille, kan vara bra att veta haha."

Så.. Ja. Jäkla otur. Pisstråkigt rent av, då hon var trevlig, snäll och riktigt, riktigt snygg.

Riktigt tråkigt kommer andra fruntimmer ska du se

Tillagt 2015-06-18 11:20:
Tycker kärleken går riktigt bra. Men vill inte skriva för mycket för man vet aldrig förres man står där igen med en kvinna vid sin sida. Hon är i Mallorca och lever livet och njuter. Vi har fortfarande kontakten medans hon är i Mallorca. Känns som vi redan har ett otroligt starkt band tillsammans. Genom att tänker på varandra och hoppas det är bra med oss båda. Visa tillit till varandra. Hoppas det fortsätter efter andra träffen i Juli när hon kommer hem, ser fram emot återträffen och skapa ett liv med henne.

Är en avvaktande hund som väntar och se om det starka bandet mellan oss kan fortsätta och bilda en framtid. Vi får se som sagt.

Denna gången har jag inte kollat på utseendet faktiskt mer insidan som är riktigt fin i hennes personlighet. Utseende är inte allt men en del av attraktionen som vi dras till. Men de är svårare att knipa till.

Försöker anpassa mig mentalt om det går hela vägen och skapa det långa förhållanden som jag hoppas på. Skulle vara skönt att komma in i det igen.

Så.. Ja. Jäkla otur. Pisstråkigt rent av, då hon var trevlig, snäll och riktigt, riktigt snygg.

Man ska aldrig säga aldrig, vet du. Tretton veckor är en lång tid och man får även hoppas, lite i smyg sådär, att deras förhållande kanske börjar knaka lite i fogarna.

och man får även hoppas, lite i smyg sådär, att deras förhållande kanske börjar knaka lite i fogarna.

För i helvete.

Så.. Ja. Jäkla otur. Pisstråkigt rent av, då hon var trevlig, snäll och riktigt, riktigt snygg.

Som Aaandy säger - vänskap är inte så illa det heller. Behandla henne som en trevlig, vettig människa och se vad som händer. Får du känslor för henne, ha inte sönder dig själv med drömmar och förhoppningar. Vill hon vara ihop med den hon är med nu är det bara att respektera det, blir hon intresserad av dig får ni väl prata om saken.
Lycka till

Blir så frustrerad ibland av att ha tokigt starka känslor för någon. Det finns liksom inget man kan göra med dem, mer än att uppleva den fysiska känsla de inger. Lite då och då kan de där känslorna funka som motivator till random orelaterade saker (extra puff för självförtroende eller så) men för det mesta ligger de ju bara där och guppar.

Är så galet kär och jag vet att det kommer gå över men ugh jag önskar att det fanns något konstruktivt att göra med alla känslor under tiden jag inte kan vara med männskan.

Blir så frustrerad ibland av att ha tokigt starka känslor för någon. Det finns liksom inget man kan göra med dem, mer än att uppleva den fysiska känsla de inger. Lite då och då kan de där känslorna funka som motivator till random orelaterade saker (extra puff för självförtroende eller så) men för det mesta ligger de ju bara där och guppar.

Är så galet kär och jag vet att det kommer gå över men ugh jag önskar att det fanns något konstruktivt att göra med alla känslor under tiden jag inte kan vara med männskan.

Mhm vet precis hur det där är, för mig fungerar det att springa väldigt långt, eller måla samt att spela spel. Hålla fokus på något annat och hela tiden tvinga bort fokus från att tänka på den personen. :/

Jag tror jag har hittat kärleken, känns som hon och jag passar varandra på många sätt. Verkar tänka likadant i olika aspekter, stötta varandra på ett bra sätt fast vi är borta för varandra och kan har en öppen dialog. Båda är villiga att prata med varandra. Vi studera inom nästan samma sak. Det som jag tycker är sjukt jobbigt är att hålla sig och anpassa sig i förhållandet termen med allt som det innebär. Har förbättrat mig att verkligen göra henne i centrum och bara finnas för henne. Känner enorm press med skolan tack vare lärarna ser mycket inom mig och har otroliga förväntningar på mig. Har hanterat det bättre och bättre, vant mig att lärarna har stora ambitioner för mig med studierna på högskolan och ser att jag kan komma långt i högskolans värld. Plus henne och allt som kommer med det. Har fått ett sommarjobb med i Juli så jag kommer in i jobbmarknaden under sommaren och förhoppningsvis ökat ekonomi under skoltiden.

Det var min situation som det ser nu och får ser vad som händer med tiden som är en pågående process med studier och allt samt att hantera pressen som känns i det undermedvetna.

Känns som man kommer lämna tråden eller hålla sig i skuggan för att fokuserar på allt som händer.

Hur går en vidare, glömmer bort, något som aldrig ens fanns? Hur får en tankarna att gå i andra banor? Varför kan jag, oavsett hur mycket jag vill, försöker och önskar, inte bara glömma bort de där känslorna som jag burit inom mig, förträngt och förnekat, alldeles för länge?

Och framförallt, varför ska jag jämt och ständigt vara alldeles för feg och rädd för att göra något åt mina känslor? Att en kan vara så rädd för att misslyckas. Fan rent.

Har en tös jag mös med här om dagen. Jag känner mig kär, men ändå inte. Då jag vet att det är lite för komplicerat, allt för trashigt. Jag har en känsla av att de inte är mig hon vill ha, utan saker jag bör på eller kan fixa fram.

Men hon är så vacker, så rar, så söt och snäll. Ger mig de jag vill ha, förmodligen för att hon får de hon vill ha.

Peace, and love, my sister and brothers.

Träffade en väldigt trevlig, charmig och extremt snygg tjej igår. Började med en helt vanlig mysig filmkväll, men utvecklades ganska fort till mer än så. Hon sov sedan här och jag har sedan hon åkte egentligen tänkt på henne från och till hela dagen. Har pratat med henne en kort tid, men detta var alltså första gången vi sågs (förutom ett kort samtal på krogen en gång tidigare) och det känns därför så jävla märkligt att jag fastnat så för henne direkt.

Samtidigt är det härligt. Sedan ni vet vem har jag inte känt minsta intresse för någon egentligen. Jag har träffat tjejer och saker har hänt, men ett intresse har aldrig funnits på mer än ett fysiskt plan. Hoppas verkligen detta kan utvecklas och bli någonting. Vi har åtminstone redan bestämt att vi ska ses igen.

Varför kan jag, oavsett hur mycket jag vill, försöker och önskar, inte bara glömma bort de där känslorna

Hur lång tid har det gått? Glömma är svårt men man lär sig att gå vidare. Få andra känslor.

Att en kan vara så rädd för att misslyckas.

Saknar verkligen inte singellivet, märker jag när jag läser ditt inlägg.

Fortsatt träffas en hel del och vi är båda överens om att vi inte söker något seriöst just nu. Hon kom nyss ur ett förhållande och jag är fortfarande rädd för att binda mig efter Lisa.

Jag är bara glad att jag kan känna något för någon igen. Vi fortsätter träffas och har kul ihop, men inget mer just nu. Känns perfekt.

Happ. Besök imorgon då. Inte sett männskan sen månadsskiftet maj/juni och vi har bara hörts av i text sen dess. Har inte ens tagit hem någon sen jag flyttade hit, är galet nervös. Förhoppningsvis blir det bra. Förmodligen kommer jag vara kärlekskrank som faen igen.

Jag är bara glad att jag kan känna något för någon igen. Vi fortsätter träffas och har kul ihop, men inget mer just nu. Känns perfekt.

Härligt att höra!

Hur går en vidare, glömmer bort, något som aldrig ens fanns?

Jag för 1,5 år sen hade kunnat skriva det där. Det gör ont, som fan, och det är hemskt och pest och pina. Och det går över. Förr eller senare går det över; en dag kommer du på dig med att inte ha tänkt på saken på veckor.
Vill du prata så finns vi ju här i tråden, själv finns jag på PM om det är något dessutom. Ta hand om dig!

Men hon är så vacker, så rar, så söt och snäll. Ger mig de jag vill ha, förmodligen för att hon får de hon vill ha.

Gör inget dumt, gör inget du kommer ångra grovt, gör saker du mår bra av (och som hon mår bra av, så länge det inte tär på dig). Allt behöver inte utvecklas till något seriöst

Känns som det är dags att igen utlysa lite positiva kärlekshistorier i tråden igen.
SÅ någon som har något glädjande att berätta från sitt förhållande eller dejt?

Var allt för länge sen jag blev kär i någon, Saknar känslan lite.

Känns som det är dags att igen utlysa lite positiva kärlekshistorier i tråden igen.
SÅ någon som har något glädjande att berätta från sitt förhållande eller dejt?

Har bara glada saker att säga om mitt besök tidigare i veckan; det funkade långt över förväntan att ha två typ-partners under samma tak Hurra!

Hade min gamla crush över på lunch i förrgår och måste säga att det är galet skönt att känslor går över. Vi är vänner men jag är inte ett dyft intresserad mer än så. (hon är straight vilket liksom omöjliggjorde att jag ens skulle ha en chans) Hurra!

Fortsatt träffas en hel del och vi är båda överens om att vi inte söker något seriöst just nu. Hon kom nyss ur ett förhållande och jag är fortfarande rädd för att binda mig efter Lisa.

Jag är bara glad att jag kan känna något för någon igen. Vi fortsätter träffas och har kul ihop, men inget mer just nu. Känns perfekt.

Det höll tyvärr inte. Jag märkte att om jag faktiskt har känslor för någon kan jag inte ha en sån typ av relation. Jag ville mer helt enkelt, men visste ju att hon inteville det. Blev för jobbigt för mig att hon träffade andra samtidigt. Jag kunde gjort detsamma, men ville ju inte.

Vi pratar inte ens längre. Mår ärligt talat rätt dåligt över det. Det är ju inga på långa vägar Lisa-jobbigt så jag vet ju att jag kommer komma över det, men idag är det galet tungt. Kommer tårar så fort jag är själv.


Men får fortsätta se det positivt. Jag kan faktiskt få känslor för andra perosner än Lisa.

Vi pratar inte ens längre. Mår ärligt talat rätt dåligt över det. Det är ju inga på långa vägar Lisa-jobbigt så jag vet ju att jag kommer komma över det, men idag är det galet tungt. Kommer tårar så fort jag är själv.


Men får fortsätta se det positivt. Jag kan faktiskt få känslor för andra perosner än Lisa.

Har känslan det brukar vara att ena partnern vill mer även om det är "just sex". Och man "tar vad man kan få".

Hey du fick ha njutning med henne ett tag, så du har fortfarande the moves.

Har känslan det brukar vara att ena partnern vill mer även om det är "just sex". Och man "tar vad man kan få".

ja det blir nog oftast så! Men det tråkigaste i det här läget är väl inte att vi slutat ha sex utan att hon inte tycker vi kan prata och vara vänner ens bara för att jag tycker om henne. Jag hade hellre varit vän med henne och försökt komma över mina känslor för henne än att förlora henne helt. Men det är omöjligt nu..

Hey du fick ha njutning med henne ett tag, så du har fortfarande the moves.

Haha jodå. Har fått ligga efter Lisa också, men då har det inte varit några känslor inblandade ;)

Gick nog för fort för mig att få känslor nu när jag väl fick det kanske haha. Redan efter första gången vi sågs visste jag ju att jag gillade henne.

Är det någon mer som har "problem" med att ens polare, bekanta och deras flickvänner ständigt tjatat och frågar hur och varför jag är singel. De verkar ha blivit helt besatta av att alla i bekantskapskretsen ska ha flick/pojkvän och de släpper det fan inte.

De får mig bara att vilja fortsätta vara singel.

Är det någon mer som har "problem" med att ens polare, bekanta och deras flickvänner ständigt tjatat och frågar hur och varför jag är singel. De verkar ha blivit helt besatta av att alla i bekantskapskretsen ska ha flick/pojkvän och de släpper det fan inte.

De får mig bara att vilja fortsätta vara singel.

Tvåsamhet är normen helt enkelt. Ser de någon som är lyckligt singel blir de förvirrade eftersom de själva är så nöjda i förhållande, eller tror sig vara det. De har väl själva fått höra det här tjatet i tid och otid, och svalt det tillslut. Det är min teori!

Är det någon mer som har "problem" med att ens polare, bekanta och deras flickvänner ständigt tjatat och frågar hur och varför jag är singel. De verkar ha blivit helt besatta av att alla i bekantskapskretsen ska ha flick/pojkvän och de släpper det fan inte.

De får mig bara att vilja fortsätta vara singel.

Äh ta det lugnt. Om du kommer över 30-35 år och är fortfarande singel så kommer de inte tjata.
Då kommer de tro du är en kuf eller nåt.

Citerar Chrysis_ignita:Har känslan det brukar vara att ena partnern vill mer även om det är "just sex". Och man "tar vad man kan få".

ja det blir nog oftast så! Men det tråkigaste i det här läget är väl inte att vi slutat ha sex utan att hon inte tycker vi kan prata och vara vänner ens bara för att jag tycker om henne. Jag hade hellre varit vän med henne och försökt komma över mina känslor för henne än att förlora henne helt. Men det är omöjligt nu..


Haha jodå. Har fått ligga efter Lisa också, men då har det inte varit några känslor inblandade ;)

Gick nog för fort för mig att få känslor nu när jag väl fick det kanske haha. Redan efter första gången vi sågs visste jag ju att jag gillade henne.

Nu menade jag inte exakt sexet, men good for you haha
Jag syftar mer att man vet om man gillar en person mer än bara för att de har snygga läppar etc. Och vet man om att man är en person som har svårt att trycka ner "fel" känslor kan det vara värt att hålla sig borta från det.
Skulle du med handen på hjärtat klarat av att vara hennes vän då? Hon ligger med andra killar skulle du fixa det utan att bli ledsen?
Om inte gjorde hon kanske dig en tjänst med att bryta kontakten.