Xiami Redmi Note 9 Pro

Telefoner idag är inte lika sexigt som för några år sedan. Visst, kamerorna blir bättre, fingeravtrycksläsa gömmer sig under fortsatt enorma skivor av glas och mjukvara är fortsatt i fokus för varje år och iteration som släpps idag. Men vi vet ungefär vad vi får av de dyra flaggskeppstelefonerna och det kan ibland vara väldigt... tråkigt. Det är när vi går längre ner i prisklasserna det intressanta sker. Det är där vi har de sanna priskrigen. Budget och mellanklassen är i öppen konflikt där alla försöker grabba en marknad med prisvärda telefoner för de som kanske inte har lusten eller penningen för de lyxigaste av lurar. Xiaomi är en av krigarna som på senare år tagit sig in på det europeiska slagfältet och Redmi Note 9 Pro är ett tappert försök till en telefon för under 4000 kronor.

Direkt ur förpackningen så är Redmi Note 9 Pro en blandad kompott. Det är en stor telefon, som så många andra idag. Men med den stora skärmen och den kompakta tyngden så kommer även otympligheten. Det är inte extremt imponerande formfaktor och att försöka bemästra den med en hand är problematiskt till en början tack vare den höga skärmen, hyfsat tjocka kanterna och den ännu tjockare hakan under den 6.67" stora 1080p-displayen. Men den nästan pärlvita baksidan av glas och silvriga plastramen känns inte så billigt som jag var rädd för.

Längst med telefonens ram har vi en SIM-kortslucka med plats för två SIM-kort tillsammans med expanderbart MicroSD-kort, en USB-C laddningsport med stöd för 30W snabbladdning som medföljer i förpackningen, en strömknapp med integrerad fingeravtrycksläsare av vettig precision och snabbhet, volymknapp samt en hörlursport som i princip bara lever vidare i dessa prisklasser idag. Vi har också en ensam högtalare på botten av telefonen, som dessvärre inte arbetar med en förstärkt samtalshögtalare så vi har tyvärr ingen stereo här. Den kan nå ganska respektabel volym, men jag skulle avråda er från det då ljudet kan vara väldigt ihåligt och utan bas när vi närmar oss 80% i volym.

Baksidan har vi också en överraskande solid samling av kameror. Vi har en primär 64MP vidvinkel med en bländare på f/1.9 som kan spela in video i upp till 4K i 30 bilder per sekund tillsammans med en 8MP 119° ultravidvinkel på f/2.2, en 5MP Makro-kamera och sedan en 2MP kamerasensor som bara används för djupdata. I dagsläget är det nästan allt man kan önska i en flexibel uppsättning för den som gärna knäpper några bilder då och då på resande fot eller spontant vill fånga livets stunder. Förutsatt att man kanske inte har för höga krav vill säga, men jag återkommer till denna senare.

Skärmen är en IPS LCD, så ingen skrytsam OLED som många lyxigare modeller och upplösningen är på 1080 x 2400p med en PPI på 395. När jag bläddrar runt så är min spontana tanke att skärmen är okej. Xiaomis MIUI har poppiga färger med starka kontraster likt många andra kinesiska märkens Android-versioner och de är inte bländande obalanserade, i alla fall när jag sätter skärmens kalibrering på "Standard" istället för Automatiskt eller Mättad som ofta översaturerade lite. Videor är dock inte lurens starka sida. Hudtoner ser antingen väldigt bleka eller skära ut beroende på mina inställningar och några vändor på Youtube och Netflix fick mig snabbt att inse att det knappast var en ordentlig multimediatelefon, speciellt då Netflix till synes vägrat ladda in ens Full HD-kvalitet när jag försökt titta, men det kan såklart vara en bugg. Med den svaga högtalaren och den svaga skärmen skulle jag inte rekommendera serier eller filmer för just denna telefon om man skulle vara något kräsen.

Xiaomis MIUI är en väldigt knagglig upplevelse. Det finns gott om inställningar, utan tvekan, och efter att ha rotat runt bland några lustigt översatta inställningar så har jag lyckats få till det mesta av hemskärmen hur jag personligen vill ha denna. Ett svep ner för notiscentret och ett svep upp för applådan där allt jag inte vill ha placerat på framsidan och dubbeltryck på strömknappen för att dra fram kameran. Googles Discover-meny kan vi ha smidigt till vänster för den som önskar. Men det krävs en hel del rotande för att anpassa telefonen så som jag personligen hade önskat med den inbyggda Launchern som medföljer. Här hade jag nästan hellre rekommenderat Nova Launcher eller till och med Microsoft Launcher för allmänt bruk av telefonen.

En annan nackdel är att telefonen är ganska fylld med skräpappar. Många är av det mer standardiserade urvalet som egna alternativ för fotogalleri, videouppspelning, miniräknare och liknande tjänster. Sedan också en himla massa nedladdningslänkar till olika spel som Real Boxing 2, Brain Test och sedan ekonomiappar som eToro (jag har ingen aning om varför). Vi har även inbyggda appar för att öka hastigheten i telefonen och rensa lagringsutrymme, i princip sånt man är tvungen att ta bort från sina mor- och farföräldrars Android-lurar en gång i kvartalet. Telefonens egna app "Städaren" som rensar skräpfiler, tömmer cache och tipsar om fotografier du kan ta bort hänger också hör, med reklam för andra appar att dra ner intryckt mellan resultaten.

Under huven har vi en Qualcomm Snapdragon 720G, som är en 8nm-nod på 8 kärnor. Detta är tyvärr inte en arbetshäst i prestanda, som många antagligen redan kunde gissa. Det känns när jag kastar olika appar över den att den och sina 6GB av RAM och ganska långsamt UFS 2.1-lagringsutrymme på 128GB inte alltid kan hålla sig flytande hela tiden och telefonen kan ganska snabbt under tung användning kännas slö. Faktum är att denna processor lätt krossas i prestanda när jag kör lite syntetiska prestandatester mot min nu tre år gamla Google Pixel 2 där även denna föråldrade telefon presterar bättre i Geekbench och 3DMark. Så om du tänkte spela till exempel Call of Duty Mobile eller andra krävande spel så finns det andra bättre alternativ, eller att du i alla fall sänker spelets inställningar. Planescape: Torment Enhanced Edition fungerade i alla fall utan större problem vilket känns bättre också med den stora skärmen.

Men det jag skulle säga att jag är som mest nöjd med på denna telefon är batteritiden. Xiaomi har i denna dubbelmacka av glas skickat med ett batteri på 5020mAh vilket under vissa lugnare dagar lätt kunde ge mig två dagars batteritid om jag inte inhalerade Youtube-videor som jag ofta gör varje kväll. Ännu mer om jag inte använde den som daglig lur och råkade lämna den hemma orörd. Jag har märkt att skärmen i sig har en tendens att hungra efter batteri vid användning när jag pumpat upp ljusstyrkan, men sporadiskt användande av meddelanden och lite media klarar denna galant vad gäller livslängd.

Sedan så har vi till slut kameran. Det är svårt att missa vad som är favoriten i Xiaomis marknadsföring och det är deras 64MP huvudsensor och jag kan ärligt talat förstå varför. Till priset vi betalar för den här telefonen är den standard vidvinkelkameran riktigt trevlig, förutsatt att vi använder den rätt och med rätt menar jag med HDR igång. För utan kamerans HDR-läge så förlorar vi väldigt lätt detaljer som kanske en ljus himmel eller stark belysning vilket jag märkte som tydligast en tidig förmiddag när jag bestämde mig för att knipa några bilder på vägen till jobbet. Kameran är ganska kall i sina förger, överlag väldigt neutral, som är något jag uppskattar till skillnad från till exempel Honor eller Huaweis kameror som har en tendens att vara lite varmare eller ett inslag av gult i sina färger. För 3500 kronor kan jag absolut inte fnysa över vad som levereras från denna sensor. Vi har även 4K-inspelning i 30 bilder per sekund, detta är dock utan stabilisering, så för mer stabila bilder är nog 1080p i 30 eller 60 mer önskat om ni vill minimera skakningar.

Värt att notera att de bättre bilderna jag tagit också varit utomhus, inomhus, eller en märk kväll, har kameran en tendens att gå hårt på den gula kanalen och explodera om det skulle vara varm eller färgad belysning inomhus. Om ljuset inomhus är kallt så är detta inget enormt problem, men utmanande ljusförutsättningar har kamerans vitbalans och mjukvara svårt att kompensera för.

Resten är dock inget alls att hurra över. Vi kan börja med ultravidvinkeln. En bra ultravidvinkel är bland det roligaste jag vet när jag är ute och fotograferar och på Samsung S10+, OnePlus 7 Pro, OnePlus 8 Pro och iPhone 12 Pro Max är det nästan vad som nästan varit det bästa tillägget till deras multikamerauppsättningar. Men på Xiaomi Redmi Note 9 Pro är det raka motsatsen. Det är en markant annorlunda sensor som behandlar färger och ljus på ett helt annat sätt. Bilderna är mycket mer kontrastlösa och mörkare, fram tills du kanske fotar minsta lilla motljus och den överexponerar hela tiden utan HDR, och inte ens HDR-läget kan rädda denna sensor i de flesta fallen jag provat. Även ett vanligt fotografi i en butik eller galleria kan överexponera med bländande vita ytor utan detaljer om en lampa råkar lysa i närheten. Detta tillsammans med en Makro-sensor som av någon anledning vill vara gul hemma i mitt hem och saknar detaljrikedom gör att det bara finns en stjärna på denna lur jag skulle vara nöjd med.

I övrigt så har också kamerappen en del att önska. Funktioner har den, utan tvekan. Porträttläget fungerar överraskande bra med att särskilja människor från bakgrunden, men vi har också funktioner för dokumentskanning, ett nattläge (som fungerar men inte direkt är värt att lägga tid på egentligen), Slow Motion som är kul att ha men förlorar direkt detaljrikedomen i kvalitet samt läget att fota i fulla 64MP och få ut alla detaljer om vi vill. Här har vi dock inte tillgång till HDR så ha det i åtanke om ni vill ta lite skarpare bilder och rota i kamerans menyer.

Skulle jag rekommendera Xiaomis Redmi Note 9 Pro? Om du är den som bara vill ha en pålitlig telefon där det är lätt och allmän användning som gäller, ja. Om du bara SMS:ar, några samtal då och då med lite sociala medier och spontan fotografering vid behov och inte känner att du vill spendera hutlösa mängder pengar på en massa telefon du vet att du inte kommer använda, så ja. Jag kan ganska varmt rekommendera den här telefonen. Jag var ganska imponerad över mängden telefon som kom i förpackningen och hade nog lätt kunnat tänka mig att ha denna som en resetelefon eller dedikerad jobbtelefon med den batteritiden och hur väl den täcker mina grundläggande behov.

Men om du inte vill betala så hemskt mycket, men fortfarande ha lite mer lyx, kanske lite bättre kamera och se lite mer video och spela lite spel, då skulle jag hellre rekommendera att du lägger till en 1000-lapp och köper en OnePlus Nord istället, som har en markant mycket bättre 90Hz Amoled-display, fortfarande respektabelt batteriliv och snabbare chip med mer RAM som hjälper mycket för de lite modernare spelen. Stäng även av 90Hz på skärmen så tjänar du in ytterligare lite batteritid och det enda du faktiskt förlorar utöver det är hörlursuttaget.

Xiaomis korståg in i Europa är långt ifrån över, speciellt när Huawei decimerats i popularitet tack vare sin förlust av Google-appar. Jag skulle nog säga att deras största svaghet är deras Android-gränssnitt där MIUI är extra knöligt att använda och få till sin egna grej och en massa extra funktioner jag inte tror att de flesta ens skulle fundera på att använda i en dyrare telefon. Jag gillar standard-Android med färre krusiduller och förhoppningsvis snabbare uppdateringar. Men om du är ute efter lagom mycket telefon för inte för mycket pengar så är detta inte något att fnysa över. Tvärtom. Riktigt bra.