Playtendo_360s hälsning

Dude, jag har skrivit om sådant och har läst det själv. Att du sedan övar på summering (ser att gymnasieutbildning ger något i alla fall) ändrar inget. Vi har inte kommit ur uncanny valley utan alla människor med vanliga hjärnor kan se när det är en "fejkad" människa, även om du kanske blir lurad av det (btw, Das Unheimliche läste jag om när jag kollade på Jungiansk samt Freuds psykologi när jag skulle skriva om skräck).

Nu ska jag förklara det riktigt noga för dig, för DU verkar vara den som blir sårad om man säger emot dig.

Filmer har inte kommit upp i fotorealistiska människor än. De är fortfarande fel att se på och det är alltid detaljer som avslöjar det hela. Det kan vara allt från hur hår rör sig, hur huden rynkas eller bara hur tomma ögonen är (oftast den största bristen, själlösa ögon). Vad i hela friden får dig att tro att konsoler eller en vanlig spel-PC kan uppnå detta med en OTROLIGT snål renderingsbudget. Fördelen med film är att datorerna kan passivt rendera alla frames, medan spel måste klämma fram detta i realtid. Hur ska då en konsol klara av fotorealistiska människor när det inte finns samma tid, renderingsbudget, effekter eller kontroll som det finns som i en film (som i sin tur inte är i närheten av att lura oss än).

Sedan det med frames borde jag också förklara bättre. Mer frames = mer information. Det blir mer data för ögonen att tyda vilket gör att vi generellt har en aningen större bild av det hela. Detta gör att om till exempel en kind rör sig liiiite fel, så kan den detaljen samtidigt döljas av lägre framerate helt enkelt. Sedan med spel, problemet med spel är att det framförs helt annorlunda också jämfört med film. Istället för att det är 24 bilder som skapar en illusion av rörelse så är det kanske 30 eller 60 bilder som visar en rörelse.

Om det låter flummigt så ska jag försöka förtydliga. En film är helt enkelt bilder fångade och framförda i en serie för att få fram illusionen av rörelse. Det har du redan framlagt. Ett spel är dock att vi i realtid får en rörelse mellan punkt A och punkt B visad för oss. Låter kanske inte så mycket bättre, det är bara en annorlunda grej men som ändå gör att en animation i ett spel där en karaktär hoppar, inte är samma sak som att någon hoppar på film. Att då anta att det är simpelt att kunna uppnå fotorealism i spel är ganska befängt bara det.

Se, detta skrev jag utan att posta en massa onödig fakta eller översvämma dig med länkar om saker som inte tillhör ämnet "fotorealism i spel".

BAM

http://en.wikipedia.org/wiki/Uncanny_valley

Problem solved. Gäller inom spel och animation också.

Dessutom, varför spyr du ut onödig fakta som jag redan vet (även om jag gjorde det simpelt) som är helt... oväsentligt?

Ursäkta om jag sårat din stolthet genom att säga att det är oerhört enkelt att skåda datoranimerade människor. För gissa vad, människor är inte samma sak som att animera statiska objekt eller föremål, för vi människor är helt annorlunda och våra hjärnor reagerar helt annorlunda. Vi vet hur en människa ska röra sig, hur de ska agera, hur de ska le, hur våra rörelser ser ut och så vidare. Sedan, det med frames. Det handlar om hur våra hjärnor bearbetar information, vilket är individuellt, men när man såg på till exempel Bilbo i 48 bilder per sekund så såg allt animerat extra fake ut, för vi tar in mycket mer information tack vare klarare bild och rörelser för då såg man alla skavanker som man annars kan missa. Föreställ dig hur det då är i spel i 60 frames.

Jag pratar inte om att man aldrig blir lurad av specialeffekter, bara att "fotorealism" på just människor är i princip helt omöjligt när man är up and close.

Angående fotorealism:

Därför att det krävs otroligt lite för att vi ska se vad som är fake eller inte. Som i slutet av X-Men Origins: Wolvering. I slutet finns det en digitalt föryngrad Xavier. Det fanns en digitalt föryngrad Jeff Bridgess i Tron: Legacy också som jag inte kände till, men det kunde jag se direkt.
Jag hade ingen aning om att det skulle finnas med, men jag såg det direkt. För våra hjärnor vet hur ansikten ska agera, de vet hur hud, skuggor, hår och liknande ska röra sig. Det finns hundratals om inte tusentals saker som vi måste komma förbi för att verkligen kunna lura oss. Speciellt i spel som rör sig i olika frames, agerar på olika sätt och så vidare.

Vi hade L.A. Noire, där man filmade riktiga ansikten med 3D-kameror och lade in i spelet, men det såg fortfarande fake och konstigt ut.