Gears of War 2

Lämnade att död eller väntande för att slåss?
Vilket som än är valet förändrar det ingenting för det som kommer anfalla oss är ett ting.

Smutsiga, smutsiga hård!
Våg efter våg
Omladdning efter omladdning
Brummande såg, sprutande blod
Fallen kumpan, återupplivad kumpan
Våran resa har nått en femtedel och det slutgiltiga kampen kan påbörjas.

Fyra smutsiga män emot en flod monster i våra händer ligger diverse vapen, hos teamets Fransos ligger ständigt en sniper, hos de två jänkarna går granaterna varma. Jag själv handskas väl med de tyngre pjäserna 2xM. En svulstig Mortar som tystar första anstormningen och en smattrande Mulcher som säkrar mina kamraters reträtt.

We can not get out. The end comes. Drums, drums in the deep. They are coming

Instängda som trängda boskap slåss vi för vår överlevnad barrikader utav sköldar, eldkastare i högsta hugg, och redan en fallen kamrat. En enorm best med ryttare på ryggen bryter vår linje, en storm utav granater och endast besten återstår. Besten tar vår tredje kamrat med ena klon. Som hämd fylls han med bly tills han kysser marken, bakom honom en svart dimma utav rörande ben.

Två kvar

Anstormningen verkar aldrig ta ta slut med hjälp utav våra två fallna män får vi hjälp att anfalla fienden innan de ens ser oss, lobbande granater, död från ovan möter monstren från avgrunden när de kommer för att ta oss med sig. Vi lyckas överleva yttligare en våg, men vi vet allihop att nästa är smutsigare, ännu blodigare kanske även vår sista.

Som i trans slåss vi nu efter timmar investerade i denna galenskap börjar allt falla på plats, vi utrustar oss med de vapen som ska rädda oss alla. Granater limmas på väggar, varje vrå täcks utav en man. Vi har våra positioners redo, vi har våra vapen laddade.

Nu kan de komma, nu kan de dö

Vi har ingen heder, prästerna dör först sedan djuren de rider sedan de svagaste. Tillslut de som kan göra motstånd då anfaller vi i grupp för ansikte mot ansikte är inte våran grej, vi anfaller dig med eld från alla håll. Emot alla dina lämmar och om du faller till marken stampar vi ihjäl dig, slår sönder ditt plyte, slår dig sönder och samman med vårt vapen sågar dig i ryggen.

They do not understand. They do not know why we wage this war. Why we will fight, and fight and fight... Until we win... Or we die... And we are not dead yet.

Vi krigande matchomän bryr oss inte om kunskap, för denna gång kommer de inte tillbaka, denna gång kommer de inte att vinna.
Våg nummer femtio nu ska alla dö, omvandlas till blod & kött likt deras kamrater. Men förlora kommer de inte, i avgrunden väntar ytligare monster utan rädsla utav mening.

Smutsiga, smutsiga hård!