Need for Speed: Shift

Min fullsmetade Cayman visslar förbi en M3:a i ytterfilen i slutet av den långa bakrakan på Laguna Seca, men jag missar min bromspunkt och korkskruven närmar sig oroväckande fort. Jag panikbromsar, jag står nästan upp med all min tyngd på bromspedalen. Plötsligt känner jag en stöt i kofångaren och ser i backspegeln när M3:an viker in i kurvan efter att ha gett mig lite extra skjuts ut i gruset. Jag slänger runt ratten och trampar gasen ner i plåten. Bakändan slänger ut men jag lyckas parera sladden och kommer ut på asfalten igen.

- Nu fan. Däcken skriker när jag accelererar till 100km/h på dryga två sekunder.

Precis så känns det ofta när man spelar Shift, på gott och ont. Motståndarnas AI spöar allt annat i klassen, Forzas tråkiga förare som kör fint på rad finns inte här, för att inte tala om GT. Här är istället alla motståndare bindgalna racingmonster som inte tvekar en sekund inför att trycka ut en i gräset.

Ibland blir det såklart frustrerande, oftast i första/andra kurvan av ett race när det blir riktigt tjockt och bilarna knuffas som brunstiga bufflar. Många gånger får man antingen kämpa sig tillbaka in i ett race med en halvtrasig bil efter att ha kört in i en snurrande motståndare eller så får man trycka restart och hoppas kunna hitta en väg genom kaoset. Men oftast älskar jag det, när en förare man närmar sig bakifrån blir nervös och bromsar på sig och snurrar "långt långt ut i världsrymden", eller när man fegar i en kurva och man rättvist får en kofångare i rumpan. Det känns verkligen som om motståndarna vill vinna, varje race, varje kurva.

Grafiken är en annan källa till glädje, Shift är fruktansvärt snyggt. Många polygoner i all ära (GT), men det är ju faktiskt vad man gör med dem som räknas. Här har grafikerna hos Slightly Mad Studios gjort skäl för lönen. Fartkänslan är enorm, det finns inget liknande spel som ens kommer i närheten, Forza kan gå och dra något gammalt (och långsamt) över sig. Ibland går det så fort så hjärnan smälter till slush och rinner ut genom öronen. När man kör inne i bilen (vilket egentligen är det enda rätta, även om det finns enklare vinklar att köra ur) får man tunnelseende när det börjar gå fort och allt utom den hårda asfalten framför en blir suddigt och försvinner ur synfältet. Detta är en otrolig cool effekt, och speglar väl hur det känns på riktigt när man kör fort (ska ni köra för fort på riktigt, gör det på bana, och använd alltid säkerhetsbälte...).

Hur känns det då när man kör kanske du sitter och undrar? Jo det känns bra, bilarna beter sig hyfsat verkligt på vägen (semi-realism) och man känner tex. verkligen skillnad i grepp på en bil med fyrhjulsdrift eller en med framhjulsdrift. Det liknar Forza en del men bilarna känns som om de har lite mera tyngd.

Nackdelar då, jo de finns ju tyvär. Laddtiderna är ganska långa, inte riktigt "tugga-av-sin-arm" jobbiga, men så pass långa att man lätt blir irriterad och börjar svära. Bilutbudet känns lite begränsat, fördelen är dock att man slipper de allra värsta skitbilarna som ofta finns i spel som dessa, man börjar på en aningen högre nivå än normalt. Men man känner att vissa bilar saknas, helt klart.

Force feedbacken i Shift kan byta namn till force nofeedback, för den är ganska dåligt gjord, framförallt om man jämnför med Forza som knäpper Shift på näsan rejält i den här kategorin. Visst finns det lite motstånd i kurvorna, men det är inte som i Forza eller Dirt där man riskerar att dra axeln ur led om man inte håller emot när man kör på en curb eller en sten. Men man ska självklart ändå spela med ratt, även om man "bara" har en kringla utan FF så ska man alltid spela bilspel med ratt, att använda handkontroll är för enkelt och man förlorar all känsla.

Det faktum att det blir en och annan restart pga att man åker på en tryckare som man inte förtjänar är det sista jag har att klaga på. Men alla klagomål är egentligen petiteser, för det här är ett fantastiskt racingspel som roar kungligt.

Grafik: 9/10

Spelbarhet: 8/10

Ljud: 9/10

Hållbarhet: 7/10