Noby Noby Boy

Ah, ännu en vacker dag på jorden. Vad ska jag göra idag? Flyga iväg till månen? Eller kanske till Mars? Eller leka lite med ankorna, de små filurerna deras mopeder och färgglada krabbor? Tja, ingenting är omöjligt, för det är jag som är Boy.

Keita Takahashi, japanen bakom Katamari Damacy, ger oss ännu ett underbart men minimalt äventyr i spelet "Noby Noby Boy", ett spel som går ut på allt och ingenting. En slags blandning av Pacman och Snake, på LSD. Som spelare styr du Boy, en liten rosa korv som gillar att sträcka på sig och nu menar jag verkligen STRÄCKA på sig. Du styr Boys framdel med en joystick, och hans bakdel med den andra. Men det är inte förens du trycker de två spakarna ifrån varandra som det händer lustiga grejer, för ju mer du drar dem ifrån varandra ju längre blir boy. Randig blir han också, färggladare går det helt enkelt inte. När du väl sträckt lite på dig, så kan du börja mumsa i dig allt från ankor till poliser med melonhuvuden, allt med en glad musik i bakgrunden.

Själva uppgiften i Noby Noby Boy är egentligen inget annat. Sträck på dig och bli lång, för när Boy växer så växer även Girl, den kvinnliga motsvarigheten till Boy. Girl kringlar sig från planet till planet med hjälp av alla små Boys ute i världen som är uppkopplade. När du drar ut din Boy, så bidrar du till Girls längd och därmed också till att komma till nästa planet. I skrivande stund har vi inte kommit längre än till Mars, men Jupiter är fanemej inte långt borta. När vi tillsammans lyckats nå en ny planet, kan du direkt besöka den. Skillnaderna mellan de olika planeterna kanske inte är så gigantiska, det handlar om annorlunda färger och lite nya figurer etc, men det känns ändå givande att nå en ny planet. För du vet att det inte bara är du som är lycklig och upptäckslysten, utan ack så många andra Boys runt om i världen upptäcker just samma planet. Teamwork, to the max så att säga.

Noby Noby Boy är så mycket mer än ett spel, så mycket mer än en interaktiv sandlåda. Noby Noby Boy är ett konstverk i alla högsta grad, surrealistiskt och poppigt precis som jag gillar det. Mycket färg och galna former som får vem som helst att smila stort. Jag sätter mig mer än gärna ner framför min PS3 med någon gäst här hemma och visar Noby Noby Boy, för jag vet att de kommer skratta. Jag vet att de kommer bli förvånade och förtrollade av hela världen runt om Boy, och Boy själv. Till och med startbilden inne i PS-menyn är så underbar att man bara vill rama in den.

Kontrollerna kan bli lite struliga i längden. Att ha flyga och äta på samma knapp är en lite halvdan lösning egentligen, och att zooma och röra på kameran fritt är inte alltid en dans på rosor men allt som allt så kan man ta sig förbi dessa små hinder, för det är det värt. Det är det värt att få se Boy sluka en mångubbe, eller gå av på mitten och äta upp sig själv.

Noby Noby Boy är egentligen helt omöjligt att betygsätta. Det går inte att jämföra med något annat och bara det gör det egentligen till ett mästerverk. Det är inget man sitter och spelar i flera timmer, utan kanske plockar upp när man är trött eller uttråkad och då är det helt enkelt underbart, och är också ett spel som verkligen förtjänar titeln "sandlådespel", för det handlar helt enkelt inte om mer än att kommunicera och agera med figurer och föremål. Noby Noby Boy är champion i en helt egen klass, och hade kontrollerna fått lite mer finfilning hade det förtjänat fullpott, för det är något helt eget. Färger, former och kärlek... kan det bli bättre?