A Boy and his Blob

En pojke och hans blob till Wii är en nyversion av klassikern A Boy and his Blob: Trouble on Blobolonia som släpptes till NES för 20 år sedan. Hur står sig nyversionen mot originalet?

Ja det vet jag ju inte. Jag spelade aldrig NES-spelet. Vad jag däremot vet är att detta är ett av de mest älskvärda och charmiga spel man kan få tag i i dagens läge. Stämningsfullt till tusen från första bildrutan.

Storyn är trivial, utöver den tecknade introscenen får man ingen information om berättelsen. Tal är frånvarande bortsett från pojkens kallelser. Planeten Blobolonia hotas av en ond kejsare, en blob flyr till och krashlandar på Jorden där han teamar upp med pojken för att störta kejsaren. Inte världens mest komplexa berättelse.

Likadant är det med information om hur man styr spelet - läs manualen för spelet får du ingen hjälp från. När jag väl lärde mig kontrollen var det dags för myspys.

Spelet är indelat i 40 banor spridda över fyra världar. Progressionen är totalt linjär. Fienderna består av svarta, djurliknande blobbar och pojken man spelar som är totalt hjälplös. Nuddar han en fiende är han historia och hans höjdhoppsrekord ligger på ett par decimeter - kort sagt, han behöver seriös hjälp från sin rymdkompis blobben. Det enda pojken kan är att hoppa med A och slänga gelébönor som blobben käkar upp och förvandlar sig med.

Genom att trycka på Z på nunchucken (ingen motionsensorfunktion utnyttjas) får man upp ett hjul med olika förvandlingsformer att välja mellan med hjälp av analogspaken. Det finns totalt 15 olika former som blobben kan anta för att hjälpa pojken vidare mot målet i slutet av varje bana - en gyllene gelèböna. Behöver du nå högre höjder? Blobben förvandlar sig till en studsmatta. Behöver du klättra ned för ett stup? Släng dig ut med blobbens fallskärmsform och dala ned i säkerhet. Behöver du bli av med en irriterande fiende? Släng iväg blobben som ett bowlingklot. Problem med att trycka på en knapp? Blobben antar formen av ett städ.

Genom att utnyttja rätt form vid rätt tillfälle, och man behöver vid vissa luriga pussel kombinera flera olika, och hoppa fram mellan mindre avsatser, tar man sig framåt i den mysiga spelvärlden. Pusslens inlärningskurva är välbalanserad - i början är det enkelt men det blir svårare ju längre man kommer och ju mer former man får tillgång till. Varje värld avslutas med en större boss som kräver lite klurighet för att besegras. De grå cellerna sysselsätts ganska ofta genom spelet.

Man har gjort spelet mycket lättare än det var på NES, givetvis. Om pojken dör får man snabbt börja om väldigt nära ens dödsplats. Checkpoints är tätt, tätt utsatta så frustration infinner sig aldrig, annat än över kluriga pussel. Kontrollen är inte spelets starkaste sida. Även om grundkontrollen är oerhört simpel, det enda man behöver tänka på är att styra, hoppa och kasta, så är de snabbare scenerna mer svårstyrda. Speciellt fallskärmshoppningen och raketåkandet ger för ryckiga rörelser och leder till flera försök innan man får till det. Vidare är det lite krånligt att välja rätt blobbform eftersom formerna inte ligger på samma ställe utan skiftar position (hjulet kan bara ta åtta former och spelet bestämmer vilka du kan använda inför varje bana så de slussas in och ut allt eftersom och man vet aldrig vart man har dem).

Utöver att klara varje bana och ta sig vidare i huvudspelet kan man leta upp tre skattkistor per bana som låser upp ytterligare 40 banor om man hittar alla. Skattkistorna är svårare att ta än att bara ta sig till målet, lite som att hitta stjärnor i New Super Mario Bros.

Den som sa att Wii inte kunde producera snygg grafik får dock bita sig i tungan om denne spelar detta grafiska mästerverk. De handmålade miljöerna är grymt vackra och stämningsfulla och har prisats av många, vilket är helt förståeligt. Det är en artistisk explosion av snygghet som man önskar gjordes oftare. Mysighetsmätaren når toppen med de färgglada scenarios som utspelas framför mig och effekter i den mån de finns ser också de riktigt bra ut, röken vid blobbens krashlandning i inledningen var speciellt imponerande. Det är dessutom stor variation på banorna. Jag tycker den grafiska stilen påminner ganska mycket om ett snyggt pastellmålat Yoshi´s Island. Utöver miljöerna är pojken och blobben, samt deras animationer väldigt stilistiskt renderade.

Musiken gör också sitt för stämningen, och pojkens rop efter sin vän (det finns för övrigt en knapp enbart för att krama om blobben som får en att dra på mungiporna) är som sagt det enda talet som existerar, vilket sätter en säregen prägel på ljudbilden - lite som Shadow of The Collossus. Tyvärr är blobbens intelligens inte den bästa. Efter en förvandling måste man trycka C för att kalla honom till sin sida och ofta är de tillfällen då han inte fattar vad jag vill eller får pojken att gapa sig hes upprepade gånger innan han kommer svävandes i sin ballongform.

Hållbarheten är förvånansvärt lång. Utöver de 8-10 timmar det kan ta att ta sig igenom huvudäventyret finns ju även de 40 upplåsbara (men kortare) banorna som förlänger speltiden. Helt ok för ett lättsamt 2D-spel.

Gillar man pussel så är det här ett av de bättre och betyget lär kunna höjas. Själv är jag inte så mycket för genren, har inte spelat Braid, inte ens tänkt tanken på Portal, så för min del blir det "bara" en sjua - men att jag ens gillar det säger väl en del om lättillgängligheten. Spelet har en nästan oslagbar charm, är riktigt snyggt och lättsamt, har en bra inlärningskurva med finurliga pussel, och håller relativt länge. De enda egentliga nackdelarna, med tanke på vilket spel det är, är att kontrollen har svårt att hänga med i snabbare sekvenser och är lite omständig när man ska välja förvandlingsformer. Samt att blobben ofta är seg när man kallar på honom. Tveka inte på detta, speciellt om ni gillar genren, det är myspys på hög nivå en regnig fredagskväll.

+ Vackra handmålade miljöer
+ Stämningsfullt
+ Enkelt gameplay, med kluriga pussel

- Blobben är trög
- Kontrollen lite omständig
- Total brist på story

Recensionen med bilder finnes här, spelet blir lite för förbisett för min smak:

http://www.minhembio.com/artiklar/1991