Call of Duty: Modern Warfare 2

Förväntningarna inför släppet av Modern Warfare 2 var skyhöga. Det blev det snabbast säljande spelet/filmen genom tiderna och kritiker har rosat det som ett av världens bästa spel någonsin. Spelforum världen över går nu varma med diskussioner om hur gudomligt fenomenet är. När de har tid att lägga undan spelkontrollen alltså. Det har också blivit kontroversiellt tack vare en sekvens som ger eld på brasan till moraltanterna som inte förstått grejen med TV-spel.

Själv varvade jag inte ens CoD4 och var måttligt intresserad av det alla andra ringat in i almanackan sen början av året. Det kan delvis förklaras av att onlinespel aldrig egentligen varit något för mig. Jag är mer intresserad av upplevelser och berättelser än att jaga kills och bevisa mina färdigheter online. Visserligen var jag helt fast i Diablo 2 och vet hur kul onlinespel kan vara, men jag föredrar att lägga tid på fler spel än att spendera för mycket och köra fast i ett enda. Denna recension är således inriktad på kampagnen och specops.

En stor anledning till att kampagnen i CoD4 inte föll mig i smaken var att spelidén aldrig utvecklas. Man kör med flera karaktärer, springer fram mot checkpoints med sina lagkamrater och tar ut tusentals av AI-befriade motståndare som spawnas tills man når en viss punkt. Hur kul är det egentligen att ligga i en skyttegrav och skjuta personer som bara ersätts så länge man inte tar sig framåt? På den skoningslösa svårighetsgraden veteran kan konceptet bli något irriterande när man för tjugonde gången laddar en checkpoint. Samtidigt känner jag att jag inte får ut något av storyn, det är sällan man ser sitt eget ansikte och presentationen är undermålig. Jag bryr mig helt enkelt inte. Jag är inte amerikan så glorifieringen biter inte på mig.

MW2:s kampagn är liknande, men jag måste säga att den också förbättrats. Den irriterande spawningen är mer eller mindre borttagen och har ersatts av bättre AI, där fienderna aktivt söker upp dig om du inte rör dig framåt. Man spelar fortfarande som flera olika karaktärer (fem), och storyn presenteras via ljudmeddelanden och sparsamma ingamesekvenser. Återigen har jag svårt att hänga med ordentligt i storyn eller bry mig om karaktärerna eftersom man inte får någon kontinuitet så ofta som man byter, och även om det finns moment där man bryr sig genuint så tycker jag de måste bättra på själva presentationen.

Annars är det antagligen så storslaget och tempofyllt som det bara kan bli. Det är inte klokt egentligen vad det sprängs och händer grejer konstant, på vilken skala händelserna utspelar sig. Det är krig, det är smutisgt och det är fulspel. Det är James Bond-racing i Sibirien med snömobiler, halsbrytande jakter på hustak, explosioner, helikoptrar och tanks i överflöd, undervattensscener, samt utbrytningsförsök i ett fängelse. För att nämna några scener som pressats in på den korta speltiden.

Man beger sig bland annat till mellanöstern, Sibiren, Brasilien och USA, många miljöer att beskåda mellan headshotsen. Dessvärre, även om de pumpat storyn så full med action och cinematiska scenser som möjligt och kontrollen är perfekt så har jag svårt att riktigt njuta. Visst är det bra, men det är inte SÅ bra - och dessutom är det över på sex-sju timmar. Fortfarande pepprar jag massor av fiender, jag är trots allt en odödlig enmansarmé med det snyggaste blodskärmsstänket genom tiderna, och tvingas stressa mig fram till checkpoint efter checkpoint tack vare det höga tempot. Trots att miljöer och scenarion varieras så varieras egentligen aldrig gameplayet. Man kan ta ut alla fiender (nästan) med samma koncept, ett välriktat skott. Och det är så scriptat, det är det värsta. Allting är bestämt i förväg av IW och jag blir aldrig nervös när jag missar det där hoppet för jag vet att jag egentligen satte det.

Det låter rätt negativt, storyläget är faktiskt en bra upplevelse även om scriptningen och det väl inarbetade gameplayet drar ned den. Samtidigt satt jag vid flera tillfällen och önskade att de hade haft en annan grafikmotor. Den är inte direkt ful och det händer hela tiden mycket saker, men texturer överlag är under all kritik precis som flera andra aspekter. De har såna coola scenarion att man ibland tänker - hur hade det här sett ut om en generation? Jag har också lite svårt för fysiken och skulle gärna se mer interaktivitet. Skjuter man på ett äpple med något av de häftiga vapen som finns så bara det försvinner puts väck. Dessutom känns miljön stel eftersom vegetationen inte rör sig, eller rör sig minimalt.

Ljudet är däremot riktig bra och kontrollen är perfekt. Detta är något jag alltid beundrat IW för, kontrollen man har i deras spel är felfri. Extremt precisa rörelser kan utföras både vad gäller personen man styr och siktet på ens vapen. Musiken komponeras av en gammal favorit, Hans Zimmer, och musiken blir därefter riktigt, riktigt storartad. Jag kommer inte ihåg musiken från CoD4 alls, om där ens fanns någon, men jag måste medge att hans actionladdade låtar höjer stämningen avsevärt i många scener. Surroundljudet går inte av för hackor.

Skulle jag ge ett betyg på enbart kampagnen skulle det nog ligga på en stark sexa, svag sjua. Som tur är finns specops. Härliga, frusterande, specops som är som ett mellanting av onlineläget och kampagnen.

I Specops får du, gärna med en kompis om du vill i splitscreen eller online, ta dig an mindre uppdrag indelade i fem kategorier/svårighetsgrader. Här har jag nu spenderat längre tid än i kampagnen! Varje uppdrag kan spelas på antingen normal, hardened eller veteran och det finns totalt 23. Det kan verka som lite för få uppdrag men spelar man på veteran tar det garanterat tid. För varje uppdrag man klarar får man en (normal) till tre (veteran) stjärnor, dessa stjärnor låser upp nya uppdrag. Ett achievment går ut på att ta alla 69 stjärnor och då får man vara ganska duktig.

Specops-uppdragen kan handla om allt från att långsamt och metodiskt smyga sig fram i Stalkerliknande miljöer i Ukraina och med hjälp av sin pålitliga sniper och det höga gräset som skydd skjuta ned allt som står i ens väg för den gröna röken i slutet på banan, till att under ett otroligt bombardemang av hundratals fiender, helikoptrar och APCs bunkra upp i en övergiven bensinstation och försöka överleva våg efter våg av fiender, till att springa fram på gatorna mellan hus och bilar medan din kompis täcker dig ovanifrån bakom minigunsätet i en helikopter.

Dessa uppdrag är varierade och framför allt intensiva som satan. Ett uppdrag tog 45 minuter, och på veteran får man inte göra många misstag. Om en av spelarna dör kan kompisen i de flesta uppdrag hela honom genom att springa nära och hålla inne X i ett par sekunder så lite spelutrymme har man, men alltså.. 45 minuter. Då vill man inte dö och riskera att göra om allt. För det finns inga checkpoints. Och det är det enda jag har att klaga på. Detta co-op läge (dessutom med en utmärkt beskärd splitscreen som jag aldrig sett förut men som är väldigt bekvämt för ögonen) är höjdpunkten med MW2 för min del och påminner mig om de klassiska tider man hade med Perfect Dark under 90-talet. Har ni inte testat specops än? Gör det. Tack vare att AIn är så smart blir dessutom varje runda en ny utmaning. De rör sig nästan som människor, tar nya positioner och håller sig undan så bra de kan utan att förstöra spelglädjen. Jag hade dock gärna sett fler än 23 uppdrag men att de gjort dem lite, lite lättare genom att slänga in någon checkpoint. Det kan göra så mycket att slippa spela om sekvenser flera gånger.

Egentligen, i ett av världens mest populära onlinespel ska man nog inte se kampagnen som något annat än en bonus. Med tanke på att den bonusen är mer intensiv än någon annan kampagn så kanske man kan säga att de lyckats rätt väl. Ni som spelar det omåttligt populära multiplayerläget i tusentals timmar ger redan det här en tia oavsett offlineinnehåll.

Det är dock skönt att veta att det även finns en stark grund offline. Kampagnen i MW2 har allt ett bra actionspel ska ha, men brister i presentation, hållbarhet och att äventyret är lite för scriptat. Grafiken är mestadels bra, ljudbilden är kanon och kontrollen pixelperfekt. Specops ger många timmars utmaning och nöje för två spelare och utöver det finns alltså grädden på moset, det de allra flesta bryr sig om - onlineläget. Gillar man actionspel gör man sig en otjänst om man missar MW2, men frågan är om någon ens kan undgå att missa det. Hooah!

+ Spec. Ops.
+ Musiken är grym!
+ Kontrollen blir inte bättre än så här
+ Lång hållbarhet

- För styrt och kontrollerat gameplay
- Kort kampagn
- Svårt att identifiera sig med sina karaktärer

För recensionen med bilder:

http://www.minhembio.com/artiklar/1995