Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned

Östeuropeisk kriminalitet från förra spelet är utbytt mot amerikansk biker kultur då den är som allra bäst. I den första Xbox 360 exklusiva expansionen till GTA IV får vi följa Johnny Klebitz, genom Liberty City i 150 km/h, på två hjul - utan hjälm.

Det hela börjar med att motorcykelgänget The Lost i samlad grupp rullar på Liberty Citys gator. De kör målmedvetet men ger ändå långfingret till förbipasserande bilister när de kaxigt brummar förbi med destination hämta-ledare. Billy Grey, som ledaren heter, har efter en tids rehalibitering kommit ut och gänget är som sagt på väg att hämta upp honom.

Redan i en av dem första mellansekvenserna framställs Billy som en kaxig, med uppkäftigt temprament och en gnutta sarkastisk humor. Han hånar sin föredetta vårdare innan dem skiljs åt och lovar att han ska bättra sig och fortsätta på den "rätta" vägen. Men i samma stund som vårdaren kör därifrån anländer The Lost med Billys väst, och allvaret drar igång.

Och direkt börjar problemen, spelet rivstartar med en shootout sedan det rivaliserade Angles Of Death har stulit Billys båge, och ett flertal medlemmar skickas till dödsriket. Ingen mjukstart som i Grand Theft Auto IV inte. Sedan följer uppdrag efter uppdrag i en bra ström, man blir sällan syslolös som vice president i The Lost.

En sak som slår mig efter uppdraget Bad Cop Drop är att svårighetsgraden är höjd markant, vilket också speglas i uppdraget som man får av mininudisten och politikern Stubbs, en grupp fångar som ska fraktas till Alderny State Currential Facility sak berfrias och det är minsts agt svårt.

Mellan varven kan du spela biljard, kort och bryta arm med dina kamrater i klubbhuset, utmana andra motorcykelåkare på race, eller attackera rivaliserade gäng och göra slut på dem i gängkrig inte helt olikt dem från San Andreas. Så man blir inte uttråkad då man inte gör uppdrag. Till skillnad från Niko som var tvungen att lära sig och skaffa kontakter från grunden har Johnny redan ett brett kontaktnät redan från start och kan med ett par enkla knapptryck både få förstärkning, vapen, cyklar, och ammo vilket är en välkomen nyhet, om inte användbar.

Det har också tillkommit en del nya vapen, auto shot-gun, semiautomatisk pistol och avsågat hagelgevär för att nämna några. Alla är roliga att använda och colt skulpterade. Det finns ytterligare ett men det tänker jag inte berätta om, en ledtråd är att det är långt och gör en jäkligt stor skada.

Känslan av att ha ställt bilen och köra båge över allt känns bra, lite omväxling och du som spelare blir bara bättre, eftersom du succesivt lär dig att bemästra mer fordon i GTA, sweet! Sammanfattningsvis så håller detta spel längre, trots endast 10 timmar av story (som klaras av ganska snabbt) som kan ses som det största minuset. Det är roligare än orginalet, alltså IV och en stark rekomendation till er som vill ha mer.

Innan jag avslutar vill jag bara inflika att göra uppdrag som involverar Niko Bellic och hur Johnny uppfattar honom, plus att man automatiskt ser en parallell tidsgång mellan Johnnys respektive Nikos äventyr är hysteriskt kul.