Bioshock 2

Bishock 2. Uppföljarnas uppföljare. Många har väntat som galningar på detta spel, nu är det äntligen här. Jag själv då?
Har faktiskt inte ens tänkt på det så där jättemycket mer än att det förmodligen kommer bli ett häftigt spel med en djup story. (Förmodligen därför jag uppskattar denna uppföljare så mycket)

Detta beror nog främst på att jag , missförstå mig rätt nu, inte älskade att spela det första bioshock utan föredrog att ligga i soffan och titta på.
Då det första spelet precis hade släppts ansåg jag det vara ett mästerverk men nu när jag tänker tillbaka på det, efter att spelat
igenom Bioshock 2,så har min åsikt ändrats. Det är fortfarande ett fantastiskt spel men på ett annat sätt.

Först nu inser jag vad det fösta Bioshock saknade (och kanske var anledningen till att jag bara spelade igenom det två ggr)
Hur har jag någonsin kunnat klara mig utan att duelwielda plasmider och vapen!?

Bioshock 2 är mer av en fortsättning än en regelrätt uppföljare. Jag skulle säga att det första spelet var en introduktion till spelvärlden där vi fick lära känna Rapture och alla älskvärda karaktärer.

Nu, i uppföljaren får vi lära känna den råtunga action som här erbjuds. Nu får vi erfara hur det känns att stå på rätt sida av brutalborren! Och jag älskar att man som spelare numer (precis som i Halo) känner sig mäktig bakom sin plåtbeklädda dräkt. Mäktig och oövervinnlig men jag kan tala om att sanningen inte är densamma för Bioshock 2 är mer utmanande än sin föregångare.

Till att börja med så har i stort sett allt kring det spelmekaniska förbättrats och förfinats. Borta är dom sega och tråkiga hackningsprocedurerna (här erbjuds istället ett roligare och snabbare minispel för hackning)
Nytt är roligare och skönare vapen, bättre uppgraderingsmöjligheter, roligare plasmider, mer action (bättre sådan) och mer varierande och utmanande fiender.

Hela spelet har för övrigt blivigt betydligt mer utmanande. En av de anledningar att jag tröttnade på det första spelet var svårighetsgraden och dessa idiotiska "vita chambers" som lät mig börja om mitt i en brinnande fight utan penalties. Visst, dessa chambers finns kvar men om du lirar på hard
så kan jag lova att du bör spara innan stora sammandrabbningar (typ hela tiden) med tanke på att ammo och cash inte är något som växer på träd och du bör träffa det du skjuter på.

När du som Big Daddy nu även kan låta din little sister suga adam ur lik så får du ta fighten mot hysteriska splicers. Dessa fighter kan vara extremt krävande (på hard) om du inte förberett dig väl. Placera ut fällor och planera var splicarna troligast dyker upp. Förberdd med mycket ammo och medpacks och spara för i helvete!

Dör du under en sådan här attack så spelar det ingen roll ifall du återlivas i en chamber, dina framsteg går förlorade och du måste
göra allt igen, nu med mindre liv och ammunition.

Men att skjuta splicers är nu ännu roligare än tidigare. Dels för animationerna flyter bättre (i föregångaren hade gubbarna nån tendens till att stanna till och hacka när dom föll)
så allting känns nu mer dynamiskt. Men bättre är framförallt variationen på fienden. Nu finns det nya splicers som kallar sig brutes. Det är en fet splicer, överdoserad på adam,
som springer, slår och slänger allt möjligt bråte som den kommer över. Denna splicer, tillsammans med houdini hör till dom jobbigare. Speciellt i början av spelet då
man inte har nödvändig ammo för ändamålet.

Det finns nu även en miniboss kallad big sister. Dessa kommer då du väljer att "skörda" din lillsyrra och du får tydliga varningsmedelanden på skärmen att hon är på väg. Och det behövs vill jag lova, för big sisters är nog den mest enskilt krävande fienden i bioshock 2. Hon tål mycket stryk, är snabb som fan, delar ut ordentligt med skada och är svår att träffa eftersom hon jämt ska klänga på tak och väggar.
Bäst är att först ge henne ett smakprov på nedkylning med plasmid för att sen dela ut huvudrätten; rostig roterande maskinborr!

Fördelen med att spela som Big Daddy är att man, som ovan nämnt, har tillgång till maskinborren. Denna drar många liter per spinn (L/S) men är å andra sidan fruktansvärt kraftfull. Du kan även dela ut smällar med både den och övriga vapen, något som saknades i föregångaren.
Ett mycket välkommet tillskott med tanke på att många av sammandrabbningarna sker på nära håll. Om du inte vill leka nån quiet assassin big daddy med zoomad speargun, smygartonicen och den nya plasmiden som låter dej hoppa ur din kropp och springa runt (lite som i indianliret Prey)

Miljöerna man traskar runt i påminner ganska mycket om det fösta spelet men nu med mer högupplösta texturer, bättre ljussättning samt häftigare effekter.
Nu får man även studera Rapture på fel sida av glaset och det är bland det vackraste jag sett i tvspelsväg.

Att strossa runt bland korallrev och alger i alla möjliga färger är en upplevelse utöver det vanliga. Plus även för att karaktärerna nu ser mer verklighetstrogna ut. Nu ser äntligen little sisters ut som söta små flickor istället för små gremlins som i det första Bioshock.

Grafiken är överlag tekniskt mer kompetent (tänk skillnaden condemned - condmned 2 eller Halo - Halo 2) och spelet flyter på bra.
Jag älskar även vatteneffekterna men inte minst ljuden.
Ljuden från när vattnet drippar på ens plåthjälm då man passerar genom en vattenläcka eller då man går genom ett mindre vattenfall är oerhört häftiga. Och det gäller inte bara vattnet utan samtliga av spelets ljud och röster har förbättrats och låter nu mer högupplöst.

Men uppgraderingar rörande det tekniska borde ändå ses som mer eller mindre självklart. Det första Bioshock släpptes i augusti 2007, uppföljaren släpps nu två och ett halvt år senare.
Många kanske till och med hade förväntats sig mer men man ska tänka på hur mycket som händer på skärmen samtidigt (plasmider, skottlossningar, hoppande splicers åt alla håll)
och alla lösa föremål som finns att slänga runt.

Totalt sett med teknik och design inräknat så tycker jag ändå att Bioshock placerar sig väldigt högt på listan över "snyggaste spelen"

Det finns så mycket mer att berätta men det bästa är nog att uppleva det här spelet själv. Varje skottlossning och plasmidattack är den andra olik och med tanke på att det finns så otroligt många sätt att ta kol på fienden så kommer ingen fight vara den andra lik.

Nu såhär i slutet av denna rätt långa recension så hade jag tänkt avrunda med några få minuspunkter men struntar i det. Dels för att jag inte orkar (inte för att dom är många) dels för att jag inte har någon lust men mest av allt för att jag skriver om min kärlek till det här spelet och hur kul jag faktiskt haft med det. Inget annat. Betyget får tala för sej!

Det här är ett spel jag varmt rekomenderar till actionfantasten som verkligen älskar tung skottlossning och feta effekter medan den mer uttforskningssugne bör spela det första spelet eller något helt annat.

Bioshockspelen är helt enkelt bra på väldigt olika sätt tycker jag men köp nu det här spelet och njut. Har du spelsmak så kommer du gilla!