Bioshock 2

Bioshock 2 - Xbox 360

Rapture är en märklig plats. En vacker stad byggd under havsytan, där allt tycks ha gått fel. Jag älskar Rapture. Det är en mäktig syn att vandra runt i staden, och en ännu mäktigare upplevelse att försöka överleva i den förvridna ordning som trots allt existerar. Störst och starkast överlever. Det fick jag fort lära mig att förstå.

Bioshock var ett fantastiskt spel, på alla sätt. Det var sådär härligt originellt, och innehöll samtidigt ett upplägg som var otroligt underhållande och beroendeframkallande. Att långsamt bli starkare, lära sig att använda nya plasmider och tränga allt djupare in i Rapture och hänföras av handlingen var en underbar spelupplevelse. Ditt namn var Jack och du var en helt vanlig människa som varit med om en helt vanlig flygplanskrasch där den ende som överlevt var du. Framför dig låg ett fyrtorn. Du började simma. Du hittade en hiss och helt plötsligt var du nere i Rapture. Men var allt verkligen en tillfällighet?Allt var fascinerande med Bioshock. Det var mäktigt, skrämmande och förvridet. Det var älskvärt. På så många sätt.

I Bioshock 2 är du inte längre en nybörjare nere i Rapture. Du spelar som en Big Daddy denna gång. Den där plåtdykaren med den jättelika borren som alla förknippar med Bioshock. Rollerna är ombytta. Du är inte längre bytet. Eller jo, det är du såklart, men inte på samma sätt. Du är numera en aktad varelse. En varelse med respekt nere i staden.Jag har länge varit skeptisk till hela valet med att ge spelaren rollen som den mest kraftfulla Big Daddy staden skådat. Jag anser fortfarande att det var mer intressant att spela som en människa, en person som fick lära sig hur Rapture fungerade allt eftersom.

Fördelen med att spela som en Big Daddy är förstås möjligheten att få använda den där mysiga borren för att ödelägga alla hot. Det är ett trevligt vapen, minst sagt. Som den första Big Daddy-prototypen har du även den unika möjligheten att använda plasmider, något som andra storpappor inte kan. Plasmider och vapen går utmärkt att använda samtidigt, något som även gör att tempot i spelet har höjts.

Ja, Bioshock 2 är, rent spelmässigt, väldigt likt sin föregångare, med några mycket välkomna förbättringar. Allra bäst är det nya hackningsminispelet som 2K Marin helt har gjort om. Istället för att leka rörmokare som i det första spelet, har man i Bioshock 2 ett hackningsverktyg som möjliggör hackning på avstånd, genom att avfyra projektiler på alla kameror, automatiska kulsprutor eller maskiner som du vill nå. Minispelet utförs i realtid denna gång, och handlar enbart om reaktionsförmåga och precision denna gång. En superb förbättring.
I övrigt har några nya plasmider tillkommit, men ingen av dem sticker ut nämnvärt.

Att spela som en Big Daddy tillför egentligen inget nytt, förutom några ikoniska vapen, förändrad inställning hos alla Little Sisters (som du numera kan bära på din rygg och skydda medan de samlar in ADAM) och nya, små förbättringar som på det hela taget har gjort det spelmässiga planet ännu mer njutbart än i föregångaren. Om du hade förväntat dig att rollen som en Big Daddy skulle förändra upplevelsen radikalt blir du besviken. Det här är det första spelet i en något bättre spelmässig form.

Jag tycker personligen inte att det gör särskilt mycket. Jag accepterar hellre en till underbar spelupplevelse än ett helt nytt spelupplägg. Faktiskt. Trots att jag kanske skulle vilja ha sett lite fler avvikande egenskaper hos en Big Daddy, som förändrade sättet man spelade på lite mer. Det känns precis likadant som när jag först utforskande Rapture. Och då menar jag också utsattheten. Big Daddy till trots, eller kanske just därför, verkar alla fiender i staden vilja döda just mig. Du är visserligen en del av staden, men oturligt nog en del av staden som alla vill ha bort. Som en otäck finne eller en stor vårta. Du måste bort. Men du är svårdödad.

Men inte mer svårdödad än vad Jack var. Bioshock 2 är ett mer utmanande spel än vad originalet var. Ett konstigt val kan tyckas, då du nu spelar som en fullt bepansrad pappa, i direkt jämförelse med den mjäkige Jack, som endast var iförd en ylletröja och två par tunna långkalsonger under sin vistelse i staden.
Det största hotet i Rapture nu är en varelse kallad Big Sister. Hon är dock fult designad, inte speciellt intressant och återkommer i förutbestämda scener. Hon är oftast att besegra, sväljer mycket ammunition och är rätt tråkig. I slutändan är hon den överlägset tråkigaste delen av Rapture.

En annan detalj som också kan kännas rätt trist är det faktum att Bioshock 2 rent grafiskt är sämre än sin föregångare. Ja, det stämmer. Lågupplösta texturer är den största missen. Skarpheten existerar helt enkelt inte. Det spelar ingen roll vilka väggar eller hörn av Rapture man vänder sig till. Allt är kalt och lågupplöst. Skärmuppdateringen är till råga på allt inte perfekt, speciellt inte i början av spelet. Oftast flyter det på bra, men den är utan tvekan mer ostabil än vad den var i föregångaren. Effekterna är densamma (med andra ord bra), och karaktärsmodellerna likaså (vilket betyder att framförallt människorna ser om möjligt ännu mer skrämmande ut än de mer avsiktligt läskiga fienderna, på ett negativt sätt).

2K Marin har pratat om att de ville utöka de val i spelet som förändrar spelupplevelsen. Effekterna av att antingen döda eller rädda de små flickorna, exempelvis. Och visst innehåller Bioshock 2 några fler val mellan skjutandet som påverkar upplevelsen, men de är inte så många så att du reagerar på det särskilt.

Det enskilt gladaste nyheten i Bioshock 2, och likväl den största överraskningen, är helt klart multiplayerläget. Det väl utbyggda och mycket väl utförda multiplayerläget, bör tilläggas. Det är kraftigt inspirerat av Modern Warfare, något som inte alls är något negativt. Du går upp i ranking, får fler och fler vapen att använda, låser upp vapenuppgraderingar och nya plasmider.

Det är en fröjd att spela, med helt laggfria matcher och smart konstruerade banor. Plasmiderna skapar en spännande tvist och känns helt rätt. Det är roligt att frysa eller grilla sina fiender. Du har även perks i form av tonics, som gör att du kan hacka kulsprutor snabbare eller springa fortare. Det hela är beroendeframkallande på Modern Warfare-vis. Lägg till en rad olika klassiska spellägen på Bioshock-sätt och du har mycket att göra långt efter att äventyret är avslutat. Detta är den bästa nyheten i Bioshock 2, och en glad överraskning utan dess like.

Sammantaget är Bioshock 2 en mycket välbekant upplevelse. Det är ett mycket bra spel som underhåller på samma premisser som det första spelet, fast med något bantad grafik och en mindre engagerande handling. Om du kan bortse från detta har du kvar en förbättrad spelmekanik, ett fantastiskt underhållande multiplayerläge och en stad som är lika skräckinjagande som alltid.

Den största och starkaste varelsen överlever. "Survival of the fittest". Det är Charles Darwins egna teori som Rapture kretsar kring, och du står mitt i hela centrumet. Döda eller bli dödad. Du är en storpappa nu. Borren är din.

Grafik: 7/10
Ljud: 9/10
Kontroll: 8/10
Hållbarhet: 8/10