Borderlands

Den här recensionen skulle egentligen blivit klar för längesen men om sanningen ska fram så har Borderlands varit generellt oengagerande att spela och lika snabbt man börjar komma in i spelet så slutar man lika snabbt att spela. Motivationen för att fortsätta levla existerar helt enkelt inte vilket är varför det har tagit mig månader att faktiskt komma någon vart i spelet.

Borderlands var något jag längtade oerhört till när det först utannonserades dock så undvek jag att kolla in för mycket info om spelet för att inte bygga upp en för stor hype. När det väl kom så överöstes det med god kritik från alla håll och nu när jag ser tillbaka på det så förstår jag inte riktigt varför.
Mitt intryck av Borderlands var en ovanligt brun shooter med fler än bara några irritationsmoment som till slut drar ner hela spelet.

Kanske är det för att Borderlands är ämnat att spelas med tre andra kompisar men som den antisociala eremiten jag är så hade jag inte tillräckligt många vänner att spela med. Därför tvingades jag hoppa in i det slumpmässiga onlinespelandet. De ytterst få gångerna jag hittade någon att spela med där någons uppkoppling inte dog på direkten eller att jag blev utsparkad efter tre sekunder så får jag som är en liten patetisk level femmare kämpa sida vid sida vid femtiofemmare. Det blev obalanserat och även när det var någorlunda lagom så springer alla åt olika håll som om jag spelar med tre stycken kloner av Leroy Jenkins.

Jag erkänner dock att co-op spelandet med brorsan oftast var väldigt kul och antagligen anledningen till varför betyget inte sjunker lägre än vad det redan gjort. Hade jag tre andra spelare som inte körde som om de precis fått skallen lobotomerad så är jag säker på att Borderlands hade blivit en njutfull upplevelse genom hela spelet trots dess brister. Ett spel ska dock, enligt mig, inte förlita sig helt på multiplayerdelen, som Borderlands gör, om man fortfarande har möjligheten att spela spelet i singleplayer läge.

Alla karaktärer man stöter på kommunicerar bara i tråkiga och opersonliga pratbubblor med text som man ändå bara kommer spola förbi för att uppdraget summeras längst ner på bubblan. Det rasar ner vad som kunde gett spelet en viss stämning som en rivkula.
Det som verkligen får blodet att koka är att spelets maskot "Claptrap" är det närmsta till personlighet man kommer komma i hela spelet. Därför är det så idiotiskt att den lilla roboten råkar vara spelvärldens mest irriterande figur någonsin och varje gång hans jobbiga röst ska påminna en om ett uppdrag man missat var femte minut så får man en oerhörd lust att köra in en elborr i huvudet.

På tal om uppdragen så finns det bara ett igenom hela spelet. Det är att gå till en punkt och döda allt som är där. Det är bokstavligt talat allt man gör i hela spelet och det blir väldigt repetativt väldigt snabbt. Spelet försöker skamlöst maskera uppdragen som att man t.ex. ska samla delar av ett vapen men allt blir till slut samma monotona dödande av samma skrikande psykopater hela tiden.

Till och med Borderlands största säljargument av "biljontals vapen" faller platt då man konstant stöter på samma klumpiga och oövertygande färgglada plastbit till vapen om och om igen. Även fordonet som man transporterar sig från punkt A till B känns obekväm att styra, det hjälper inte heller att den verkar vara gjord av blöta fiskpinnar med tanke på hur enkelt fienderna spränger den till bitar om och om igen. Vad jag heller inte förstår är att medan den maffiga raketkastaren är lika effektiv som att kasta grus på fienden så förvandlas alla som jag så mycket som backar på i tre km/h till röda dammoln.
Biljakterna/striderna blev också en stor besvikelse då det alltid slutar med att man kör omkring i cirklar och pepprar på varandra tills en sprängs.

Då alla verkar jämföra Borderlands med Fallout 3 så kan jag väl lika gärna avsluta med att göra det. Borderlands skulle ju ha allt som Fallout saknade men i slutändan höll det bara inte måttet. Miljöerna lyckas, otroligt nog, vara ännu brunare och stelare än i Fallout vilket i sig förtjänar något sorts pris. Det är oengagerande, saknar någon som helst atmosfär och är repativt som få. Det är bara multiplayer känslan som lyfter fram spelet och även den brister på sina ställen. Borderlands är bara något man tröttnar oerhört fort på och det försvinner snabbt i mängden av bruna shooters som översvämmar branschen.