Battlefield: Bad Company 2

Få är de spel som är lika eftertraktade som svenska DICE:s Bad Company 2. Forumen svämmar över av villiga krigare, men just hur bra är det? Jag har krigat på låtsas i över 20 timmar för att komma fram till ett svar. Ni som spelade demot vet det redan.

Singleplayer

Kampanjläget är en notis i BC2. Många kommer inte ens provspela den innan de slänger sig in i hetluften online. Men kampanjen är ändå välgjord, om än med sina 5-7 timmars speltid, kort.

I en prolog på en okänd japansk ö under WW2 introduceras man abrupt till ett massförstörelsevapen kallat "Aurora". Jakten på detta mystiska vapen driver sedan kampanjen och tar Bad Company-gänget, en samling sköna men utstötta armépolare som tydligen förlorat allt guld de körde iväg med i slutet av ettan, runt olika ställen på Nord- och Sydamerikas västkust. Du är Preston Marlowe - med rätt att skjuta ryssar.

Kampanjen är mycket mer linjär än Bad Company, men friare än Modern Warfare 2. Det finns en hel del scriptade events och man tar sig fram genom hyfsat korridorlika miljöer men i kontrast till MW2 slipper man peppra självmordsbenägna fiender på löpande band. Visst, de kommer springandes här också men det hinner inte bli lika uttjatat och repetitivt, inte samma mängd och stressande känsla av att man måste ta sig framåt. Inte heller lika fokuserat på att ta skydd eftersom det inte finns någon knapp för det.

Ganska stora delar av kampanjen involverar fordonkörande av något slag. Tanks, båtar, jeepar, helikopter. Jag ogillar scriptade uppdrag där man sätter sig vid en kulspruta i något av nämnda fordon och regnar bly på spawnande fiender - bara för att. Jag förstår att man vill bryta ifrån mönstret men det blev lite för mycket av den varan. Det är verkligen inget fel på körkänslan men jag går hellre.

Storyn är dock tämligen lätt att följa med i, spelet avbryts ofta av mellansekvenser som förklarar vad som händer på ett naturligt sätt med naturliga och underhållande dialoger. Dina gruppkamrater är hyfsat smarta och..odödliga. De kan ta hur många raketkastare som helst, flyga tillbaka, och sedan ta sig upp igen och fortsätta som inget hänt. Men kanske hellre det än att behöva barnpassa eller förlora på grund av dem.

Mijöerna i BC2 är precis som i MW2 varierade. Djungel finns det mycket av i Sydamerika. Något vi ska vara tacksamma för - för den ser läcker ut. Överhuvudtaget är spelet beundransvärt snyggt på vissa ställen och mycket händer samtidigt utan att bilduppdateringen lider. Kampanjen är hektisk och intensiv när den är som råast, men samtidigt melankoliskt lugn när man tar sig tid att insupa atmosfären av krig och krutrök. Från Bolivias gröna och fuktiga djungler till Alaskas stelfrusna vinterglaciärer och de solgassande sanddynerna i Atacamaöknen, Chile, finner jag bara ett ord att beskriva vyerna - förbannat snygga. Det enda som drar ned den visuella upplevelsen är den förbenade bristen på kantutjämning som tyvärr är uppenbart synlig, speciellt på vinterbanorna. Taggiga telefonlinjer känns så 00-talet.

När jag till slut skjutit fienden sönder och samman (för övrigt är det här bara det andra spelet i serien som använder blod) och spelet fått sin gastkramande avslutning är jag nöjd med kampanjen trots dess korta speltid. Den är cinematisk, checkpoints är väl utsatta så det blir aldrig frustrerande och det ger helt enkelt spelaren en bra introduktion till MP. Skulle jag sätta ett betyg på enbart SP skulle det få åtta svaga smileygranater av tio.

Multiplayer

Någonstans mellan 12-15 timmar har jag hunnit spendera online innan jag var tvungen att påbörja recensionen. Svårt att veta exakt, tiden går så fort när man har roligt. Första gången jag skulle testa råkade jag spela till sju på morgonen. Det var lite för kul.

Gold Rush-läget från BC finns kvar under namnet Rush. Det handlar fortfarande om att vara en del av antingen attackerande eller försvarande laget. Det attackerande laget ska förstöra två positioner på kartan, det försvarande ska, logiskt nog, hindra andra laget. Om man lyckas förstöra dessa två punkter flyttas baserna fram flera gånger tills man som attackerande lag vinner. Det försvarande laget vinner om de lyckas hålla positionen tillräckligt länge. Rush innebär ofta långa matcher över gigantiska ytor.

Rush är också det enda jag kunnat testa. Ingen verkar ha spelat varken conquest (klassiskt BF-läge där man ska höja och sänka flaggor) eller Squad Deathmatch (intensivare spel på mindre ytor - första lag till 50 vinner).

Att joina är väldigt enkelt. Antingen spelar man med sina vänner eller så hoppar man in i valfritt spel - allt smärtfritt. I lobbyn väljer man sedan vilken klass man vill köra (och man kan byta varje gång man dör) från fyra stycken: Assault, Engineer, Recon och Medic. Specialist från ettan är borttagen. Varje klass begåvas med sin typ av specialvapen och specialutrustning.

Jag börjar med att prova assualtklassen. Kan vara kul att springa runt som en actionhjälte och peppra lite. Vara en del av hetluften så att säga. Screw that säger jag en kvart senare efter att ha blivit ägd gång på gång utan att ens hinna registrera mina mördare. Man tål inte många skott innan dödens käftar omfamnar en och då spelar jag inte ens på hardcore-mode där Friendly Fire är på och man tål ännu mindre. Lyckligtvis får man tillbaka förlorade liv om man väntar ett tag. Nåja, uppenbarligen behövs en taktisk rekonfigurering för att lära mig spelet. Jag blickar osökt mot den långsammare, mer planerande Reconklassen...

...som passar mig perfekt! (nOob?) Det är en riktigt häftig känsla att hitta en bra sniperposition på andra våningen av ett mörkt ruckel, slänga ut en rörelsesensor vid ingången, slå ut ett fönster och sedan plocka den ovetandes fienden en efter en. Men det gäller också att hitta en bra position, det är det svåraste. Lyckligtvis måste man ha lite skillz som sniper eftersom spelet tar hänsyn till gravitation. En fiende långt bort måste man alltså sikta ovanför för att sätta ett dödligt headshot.

Kartorna är dessutom väldigt stora med många, många gömställen och stor frihet så om inte spelet hade visat din övermans position hade det varit extremt svårt att upptäcka t ex en sniper (i hardcore-mode är killcam, liksom minimap och HUD avstängt, borde gagna recons iofs). En kamofluerad recon under en buske eller ett palmträd är inte precis lätt att upptäcka, något som två tanks bittert fick erfara när jag stilla lät dem köra förbi min buske rakt framför dem för att sedan springa ut bakom dem och plantera explosiv C4.

Utöver det har jag hunnit med att skjuta besättningen ur helikoptrar och se dem dala planlöst i luften, smyga upp bakom andra snipers och knivhugga dem i ryggen, planterat C4 på en helikopter innan den lyft för att sedan spränga den i luften (epic), mortarbombat tanks från avstånd, skjutit av buggyförare i farten, och mycket mer. Max antal spelare är 24 (32 på PC) men än så länge har jag inte spelat en runda med fler än 10 personer men det ser jag fram emot. The more the merrier.

Balansen på fordon, vapen och kartor känns väldigt genomtänkt. Vare sig man åker helikopter, tank, båt eller den nya, ettriga raketbestyckade och radiostyrda minihelikoptern finns det fördelar och nackdelar. Tanks må vara bepansrade och utrustade med avsevärd eldstyrka men de faller mot mortars, sprängämnen eller raketkastare. Detsamma gäller att fordon eller klasser, det finns ingen överlägsen. Kartorna känns också de riktigt stabila vad gäller terräng, placeringar och byggnader. Balans är viktigt för PvP och visst har DICE lyckats. De har lyckats göra krig till en fest av balans och lagspel.

En riktig stämningshöjare är ljudet. I kampanjläget känns rösterna naturliga och musiken avspänd, men de bleknar i jämförelse med det fantastiska krigsljudet. Vapnen låter autentiska (såvitt jag vet), vapeneld hörs ständigt i fjärran, och en explosion i närheten låter som om en jäkla pulsebomb gått av. Beroende på hur bra subbas man har kan man nog få en hyfsat exstatisk upplevelse vill jag lova. Rummet darrar när en tank kör förbi, ett missat sniperskott viner förbi mig och varnar om fara å färde, ljudet av springande fötter och rasslande buskar gör mig uppmärksam på när en fiende närmar sig min gömda position. Ekon studsar tillbaka ljuden mellan olika skrymslen och vrår så att det hörs om man skjuter inifrån ett hus eller ute i öppet landskap. "Här har du kompis" säger en assault och slänger mig ett ammopack innan han sätter sig i helikoptern som budda-buddar iväg över mitt huvud. Ljudet är galet bra. Ni måste prova att gå in i inställningarna och testa "War Tapes", ett läge som förstärker vissa ljud för att ge en mer krigsliknande upplevelse. DICE kallar det HDR-ljud (jämför med HDR-ljus), en stor eloge till dem för det.

Grafiken är ursnygg även i MP, vissa scenarion tar andan ur en. Det känns dessutom som att bristen av kantutjämning inte märks lika mycket här men jag kanske bara inbillar mig. Eller så har jag för roligt för att märka det. Något som också måste nämnas är trasdockefysiken när man dödar någon. Skitkul att se hur de faller och flyger, alltid på olika sätt.

Ytterligare en detalj till grafiken som också spelar roll taktiskt är att man, precis som i ettan, kan skjuta sönder hus och diverse objekt (nu i större skala). Fast i ett hus utan synlig utgång? Spräng dig en öppning. Det är skrämmande att huka sig i en byggnad och undra ifall pansarvagnen såg en eller inte, Gjorde den det så märker man det lite smått när hela huset skjuts sönder i en kaskad av explosioner och man febrilt springer i panik från rum till rum för att hitta någon form av temporärt skydd. Jag har sett taktiker där väl sammansvetsade team åker ut direkt i helikoptrar med två skyttar och fullkomligt sprayar sönder viktiga positioner för att enklare komma åt det de ska förstöra i Rush-läget.

Vad får man när man vinner då? Jo, som i många andra spel får man erfarenhetspoäng. Dessa läggs automatiskt på ens rank (högre rank ger fler fördelar), vapen, vapenuppgraderingar och specialvapen. Ju mer du kör med t ex Recon, desto fler snipervapen och specialvapen till den klassen får du. Men man kan även få vapen till andra klasser. Det går att samla på sig exp genom att vinna matcher, döda motståndare, döda dem på speciella sätt (typ 10 headshots i ett och samma spel), och en massa andra bonusmetoder. När jag till exempel dödade tillräckligt många med M24-snipern för att få guld på den så fick jag stadiga 5000 poäng.

Medan Battlefield: BC var ett utmärkt spel har man med tvåan höjt ribban ytterligare ett par snäpp till ett spel av absoluta världsklass. Det finns liksom inget att klaga på, småbuggar med döda kroppar och lite för mycket fordonkörning, eller brist på kantutjämning i kampanjen är som ett par trasiga minor på slagfältet. De kanske inte gör sitt jobb fullt ut men det finns 1000 andra minor som fäller fienden. Det här kommer bli en klassiker online som kommer nämnas i samma andetag som Battlefield 2 och spelas väldigt, väldigt länge. Alla vill leka krig på låtsas. Time to enlist.

+ War Tapes = Fuck Yeah
+ Underbart onlineläge
+ Mycket bra kampanjläge
+ Vackert och storslaget
+ Perfekt balanserat
+ Enorm hållbarhet
+ Grym precision

- Småbrister i kampanjläget

10/10 - Världsklass

Recension med bilder på http://www.minhembio.com/artiklar/2069