Assassin's Creed II

Assassins Creed är nog ett av världens mest överskattade spel. Den har väldigt många kvalitéer såklart som underbar grafik, ljud och idén framförallt. Att vara en lönnmördare i det heliga landet under korstågen låter så briljant så jag fick ståpäls, ökad hjärtrytm och dregla i timmar första gången jag fick höra om det. Jag läste i Gamereactor att den fick 9/10 och då måste den därför vara näst intill perfekt. Tyvärr är det spelet ljusår från att vara det. Det idiotiskt monotona upplägget gjorde att man upplevt hela spelet på bara nått uppdrag. Slutet var en besvikelse och framför allt så var huvudkaraktären otroligt tråkig och personlighetslös.

Med inte stora förhoppningar på tvåan (7/10 gamereactor= den måste sämre än ettan) så köpte jag den ändå. Och blev mycket glatt överraskad!

Allt börjar med att Desmond, som alla Assassins Creed spelare känner till, flyr från Tempelriddarordern som är ute efter honom igen. Du får hjälp på vägen och flyttas till en annan plats där du får träffa lite fler nya karaktärer som snickrat ihop en ny Animus (2.0). Eftersom Tempelriddarna är efter honom, och för att det fortfarande saknas Eden-prylar så får du gå ner i Animusen. Den är uppgraderad och gör så att allt Desmonds förfäder lär sig- så kan han det och kan då erbjuda motstånd mot de ondskefulla riddarna. Men Altair är inte intressant längre utan man introduceras av en ny karaktär i en ny tid istället.

Det hela utspelar sig i Italien under sent 1400-tal och man får nu axla rollen som Ezio Auditore av Florens som knappt hunnit få hår på bröstet när hans adlige far (fruktansvärt lik Jeremy Irons) och dina bröder blir avrättade. Man får spela lite innan de tragiska inträffar och då får man reda på att Ezio är en rebellisk bråkmakare vilket ger honom en personlighet som Altair fullständigt saknade. Denna personlighet ändras med tiden och ger en känsla av utveckling genom spelet. Efter morden på hans familjemedlemmar så är Ezio sur och bitter inombords vilket sätter igång en hämndhistoria som senare utvecklas till något ännu större= En kamp mellan Lönnmördarna och Tempelriddarna! För min del älskar jag hämndhistorier så man har sympati med Ezio och man känner sig engagerad åt att hjälpa honom och vägen genom spelet- är en ren njutning.

Borta är medeltiden och sand i skorna. Nu är det renässans som gäller, vilket betyder att det är framtidsoptimism, kultur och uppfinnesrikedom som gäller. Egentligen är jag mer intresserad av korstågen än renässansen men bytet av tid är ett genidrag. Du får skutta runt på hustaken i Florens, Forli, Toscana och Venedig. Du får till och med ta en tripp till en mycket linjär sträcka i Rom sent i spelet under dina mordiska äventyr.
(Ska inte avslöja mer om storyn nu!)

Grafiken och framförallt ljudet är kanon som vanligt. Städerna är livfulla. Tiggarna och (tack gode gud) de hjärnskadade mupparna ifrån första spelet är borta. Istället så har man sanslöst irriterande trubadurer som springer upp framför dig och börjar stämma upp i sång. Det är ren fröjd att tackla ner dem så deras lyror går i kras.

Muahahaha!!!

Första spelets största problem var dock uppdragen som var identiska varandra samt, tycker jag, brist på intressanta karaktärer. Det har tagit en tvärvändning nu och nya färgstarka karaktärer gör sitt intåg. Ezios farbror Mario t.ex (och ja det kommer en uppenbar mario-referens vid deras första möte). Samt är historiska karaktärer och händelser med. Som Medici-bröderna samt mordförsöket på dem och såklart den smått klockrena Leonardo Da Vinci som kommer hjälpa dig med coola uppgraderingar och uppfinningar. Framför allt den extra gömda kniven som gör att du kan döda två fiender samtidigt, Alla karaktärer i sin tur ger dig uppdrag som oftast känns väldigt fräscha och spännade.

Sidouppdragen har fått en uppgradering. I första spelet fanns det ingen anledning att göra, nu gör det det. Du får kosing i det nya penningsystemet som introduceras. Du kan nu köpa nya rustningar, konst, kläder,medicin och vapen. Övriga pengar får du via huvuduppdraget och skattkistor som finns utplacerade över hela spelplanen. Vidare kan man låsa upp Altairs nästan oseriöst coola rustning förutsatt att du hittat sex stycken föremål i lönnmördargravar innan. De är utplacerade i Italien som alltid nås av Prince of Persia-doftande pussel som ofta löser sig på akrobatisk väg. Riktigt underhållande och ger en trevlig variation.

Negativt dock är att sidouppdragen fortfarnde är lite småtrista, det finns ingen anledning och fortsätta spela efter du klarat av spelet. Vilket tar en jävla tid för Assassin's Creed II är långt som fan. Köper man PC-varianten som jag gjorde så får man dessutom expansionerna "Bonfire of the Vanities" och "The Battle of Forli" på köpet. Som ensamma expansioner är det snålt på nytt material, men med huvudspelet för drygt 400 spänn är det riktigt bra och underhållande. Expansionerna ger mer speltid som sagt, drygt 4 timmar, men efter att du klarat av spelet så är det som sagt inget å gå tillbaka till. Men det räcker som det är.

Slutet är på tok för enkelt och linjärt, tänker inte avslöja det men räddas av en underbar slutsekvens som är en rejäl cliffhanger som får mig att se fram emot det tredje spelet.

Sammanfattningsvis
+Väldigt bra karaktärer
+Variation på huvuduppdragen
+Engagerande Story
+Grafiken och Ljudet är riktigt bra
+Städerna är briljant uppbyggda, dess atmosfär är perfekt
+Pengasystemet
+Långt utan att bli ointressant
+Cliffhangern
+Man kan simma!

-Slutet (om man räknar bort slutsekvensen då)
- Stridsystemet är dessvärre inte speciellt uppgraderat
-Tyvärr inget behov att resa tillbaka till Italien när man klarat huvud storyn.

Gnället är bagateller egentligen så betyget blir högt.

DET HÄR, GAMEREACTOR, ÄR ASSASSIN CREED- SPELET SOM FÖRTJÄNAR 9/10.

Tack Ubisoft och tack för mig!
Kommentera gärna!