Batman: Arkham Asylum

Välkommen till dårhuset!

Stig ned till kärnan av den kriminella galenskapen när Jokern driftsätter sin mest djävulska plan hittills. Fångarna på Arkham har släppts lösa - och det är upp till Batman att skapa ordning i kaoset & återta kontrollen av mentalvårdsinstitutionen. Utforska skrymslen & vrår på denna isolerade ö som aldrig visats tidigare, samtidigt som du upplever den mörkaste resan hittills i Batmans historia.

Batman: Arkham Asylum är ett smygarspel av rang och Batman är lika duktiga på att glida fram ur skuggor eller krypa runt i ventilationsystem som Sam Fischer & Solid Snake. Smygandet är otroligt välgjort och spelets starka sida. Tyvärr måste man slåss ibland och det är väl inte riktigt lika varierande & roligt.

Men Mörkrets riddare skulle inte vara Mörkrets riddare om han inte hade en massa tekniska attiraljer till sitt förfogande. Bataranger, explosiv gelé & Batklor är bara några saker som kommer väl till pass i Batmans jakt på Jokern och för att finna Gåtans alla hemligheter.

Grafiken är välgjord och miljöerna & stämningen är mörk och skitigt. Det är många korridorer förvisso, men Rocksteady har gjort ett bra jobb med att fylla dem med detaljer som livar upp. Och utanför är det natt. Designen på Batman och alla karismatiska skurkar är hämtad från Frank Millers / Alan Moores tecknade serien och inte från Christopher Nolans mer realistiska filmmytologi. Här använder Jokern klapprande löständer, tv-apparater och paketerade boxarhandskar precis som sig bör.
Jag upplevde lite bilduppdateringsproblem, det hackade i introduktionen och i några mellansekvenser, men för det mesta flöt det på fint.

Ljudet är väl genomarbetat och det låter bra om så väl smällar som käftsmällar. Faktum är att de låter ungefär lika i mitt ljudsystem. Han har tryck i nävarna, vår käre läderlapp!
Röstskådespelet av Mark Hamill (Jokern) & Arleen Sorkin (Harley Quinn) måste också nämnas för de håller världklass.

Spelkontrollen är följsam och smygandet är ett nöje att utföra. Det jag kan klaga på är slagsmålskontrollen, då den lätt bara blir ett knappmörsande och även där man tycker att man kontrat rätt, så händer det ofta att Batman får sig en tjuvsmäll. Kameran har ibland för brant vinkel men du kan fritt flytta runt den med högra analogspaken, och jag justerade den ständigt. Batman kan även använda en sorts röntgensyn, så kallat Detektiv-läge, där alla fiender i rummet syns som röda skelett genom väggar & golv. Detta läge använde jag ofta för att inte bli överrumplad av någon elaking runt hörnet.

Hållbarheten är godkänd. Jag klarade av äventyret på 10-talet timmar, spenderade ytterligare ett par för att hitta Gåtans alla gåtor och så finns det Challenge Mode. Challenge Mode är ett rum fyllt med fiender och antingen skall du spöa skiten ur dem eller smyga runt och ta ut dem på diverse olika smarta sätt. Dessa utmaningar tyckte jag var ganska värdelösa och de höjde inte alls spelvärdet för mig.

Batman: Arkham Asylum är ett bra spel med en del roliga boss-strider (jag vill särskilt framhäva de mot Fågelskrämman), och gillar du smygarspel så gillar du detta.
Stämningen och stilen är perfekt och hade bara speltiden varit lite längre, striderna lite mer varierande och mina förväntningar något lägre ställda, så... Nu får Batman en svag åtta och som Jokern skulle ha sagt: "Let´s get this party started! AaaHahahaha".

Spelad version PS3, PAL