Svenska
MEDLEMSRECENSION

Transformers: War for Cybertron

Autobots, roll out! Det är sällan jag blir genuint upphetsad över ett spel numera. GTA IV var grymt men resulterade inte i mer än en axelryckning när det släpptes och det tog säkert en månad efter release innan jag ens hade min egna kopia i handen. Därför är var det extremt kul att känna sådan längtan över Transformers - War for Cybertron. En känsla jag enbart trodde jag skulle uppleva över ett nytt Grim Fandango eller Duke Nukem Forever(and ever, and ever and ever...).

Jag har längtat och suckat över alla bilder och trailers som sipprat ut. Lyssnat på alla samtal med utvecklarna och tittat på konceptbilder men även om det såg bra ut så försökte jag förbereda mig själv på att få mina förhoppningar fullständigt krossade. Lyckligtvis kan jag nu konstatera att efter att ha kommit igenom alla kapitel av båda kampanjerna att detta är bra mycket bättre än den sorgliga standard vi Transformers-fans utsatts för de senaste åren. Detta Transformers liknar det gamla PS2 mästerverket på mer än ett vis och det är bra. Striderna är underhållande och kontrollen är tight. Animationsarbetet är också bättre än jag förväntat mig med massor av små detaljer i karaktärerna. Själva spelet utspelar sig innan 80-tals serien på cybertron och berättar historien om hur Optimus blir ledare för Autobots och striderna som leder fram till originalseriens början.

Transformers - War for Cybertron är precis som de senaste spelen ett 3:rd personshooter men med den härliga bonusen att man kan transformera sin karaktär till diverse fordon. Spelet är baserat på Unreal Engine vilket gör att spelet ser otroligt polerat ut med snygg ljussättning och härliga explotioner. Nackdelen med detta är förstås att spelet tappar lite karaktär då detta igentligen likväl kunnat vara Gears of War 3 men med robotar istället. 80-talets Transformers stack även då ut från mängden med överdrivna färgval och medveten design. Även om designvalen i War for Cybertron är sanslöst mycket bättre än filmerna så känns det som om High Moon har velat göra allt så "modernt häftigt" att det gått för långt. Karaktärerna har överdrivet kantiga och aggressiva former och fordonen ser ut som om de skulle höra hemma i Brütal Legend. Jag hade föredragit att killarna och tjejerna på High Moon tittat på de första episoderna av originalserien och tagit sin inspiration därifrån istället för Monster Garage.

Allt detta har jag dock överseende med så fort spelet sparkar igång det biffiga introt. Jag nästan smälter och kan knappt hålla mig från att skrika YES! rakt ut och skrämma livet ur grannarnas hund. Spelets singleplayer-läge är indelat i två kampanjer ett med Decepticons och ett med Autobots. Man har möjlighet att starta med antingen Decepticons(i kronologisk ordning) eller skippa den första halvan av storyn och sparka Decepticonbak med Optimus. Helst vill jag ge mig på Optimus på direkten men avser avnjuta storyn i korrekt följd vilket sätter mig i skorna på Megatron som under början på det andra Cybertronkriget jagar ny energikälla i form av darkenergon. Megatron är precis som han ska vara, hård, oförlåtande och skogstokig.
Transformerad till en futuristisk typ av tank är han om möjligt ännu hårdare med en gigantisk kanon som laddas om på ett otroligt häftigt vis. Tyvärr lider han av en lite halvtaskig röstskådespelare och jag kommer på mig själv längtandes tillbaka till 80-talets Frank Welker.

Jag fullständigt myser under de första kapitel och jag får chans att spela med gamla favoriter som Soundwave och Star Scream. Soundwave låter till skillnad från Megatron och Starscream mycket bättre och inger samma iskalla analytiska intryck som han var älskad för i originalserien.


Dessvärre lider spelet också av några relativt allvarliga brister. Den största är utan tvekan miljöerna som i Unreal Engine tradition är relativt små med många nivåer och mycket skräp i vägen. Detta gör att jag sällan utnyttjar möjligheten att transformera mig då man i fordonsform är reducerad till inte mycket mer än en stationär kanon/raketramp. Själva grejen med Transformers är just att alla karaktärer kan transformera sig och dra nytta av den alternativa formen. Dessvärre känns det hela tiden som om jag skulle kunna göra mycket mer av situationen om jag bara tilläts men eftersom spelet till stor del består av korridorer med enskilda små öppna rum/ytor så försvinner en stor del av vad som potensiellt kunnat göra detta till det bästa transformers spelet någonsin.

Ett annat problem är också fiendefloran. High Moon har gjort samma val som Melbourne House som utvecklade Transformers till PS2. Man slås mot kloner av samma fiender om och om igen hela spelet samt enstaka fristående kanoner vilket inte funkar speciellt väl. Jag förstår problematiken med att skapa unika karaktärer som i slutändan inte är mer än kononmat för Megatron och Optimus men ledsnar samtidigt snabbt på att alla ser precis likadana ut. De olika klasserna av robotar är dock bra med sina respektive styrkor och svagheter.

Svårighetsgraden är även den enligt mig för lågt ställd och fungerar precis som i alla andra moderna action spel. Vill du ha större utmaning? Då öser spelet på med en drös extra fiender och gör dem orimligt pricksäkra. Deras förmåga att tänka taktiskt är oförändrad och deras uppfattning av omgivningen är högst begränsad. Nu är detta som sagt standard för genren i dagsläget men jag hoppades likväl att War for Cybertron skulle vara annorlunda.

Precis som i alla andra moderna actionspel ska karaktären man spelar även ha med sig en grupp nötter till så kallade medhjälpare. Detta är även det något som fungerar dåligt då kombinationen av deras obefintliga taktiska förmåga och de trånga korridorerna regelbundet resulterar i att jag sätter en raket i ryggen på t.ex. Soundwave som lämpligt kliver rakt in a min skottlinje när jag siktat in mig på ett robotnylle en bit längre ner i korridoren.

Av någon anledning har High Moon även valt att införa något så löjligt som ammunition i Autobots universum. Inte ens filmerna med det överdrivna användande av vapen påvisade konceptet med begränsat ammunitionsförråd och det resulterar ett trist tempo och ett konstant jagades efter ammunition. Vapenvalen är även de lite underliga då allt ifrån SMGs, maskingevär, shotguns och prickskyttepistoler finns representerade. Återigen standard i genren men det är något som helt enkelt inte passar in i Transformers värld.

Online läget är en positiv upplevelse då matchmaking går snabbt och smidigt, jag har även möjligheten att skräddarsy min egen transformer med utrustning och färger vilket tillför lite extra underhållning.

Nu ca 8 timmar när Optimus är Prime och Megatrons planer har grusats sitter jag trots allt och känner mig nöjd. Jag har varit frustrerad, skrikit efter öppna miljöer där jag kan låta mina Transformers sträcka på däcken/vingarna och verkligen dra nytta av detta briljanta koncept.

Det hände dessvärre aldrig men jag känner mig ändå nöjd. Dels för att jag upplevt några riktigt pampiga bossfighter, en bra story och fått gå lös på en massa kanonmat till fienderobotar med några av mina absoluta favoritkaraktärer genom tiderna. En multiplayer del som känns förvånansvärt innehållsrik och bör behålla en hel del besökare iom möjligheten att skapa din egna transformer och underhållande spelsystem. Trots bristfällig artificiell intelligens och några buggar som resulterar i handlingsförlamade fiender som sitter fast i omgivningen vill jag ha mer.

Får High Moon möjligheten att skapa en uppföljare kan det mycket väl bli bättre än Transformers till PS2. Tills dess kommer jag fortsätta att sparka robotbak med Optimus och vänner och rysa av njutning vid varje transformation.

+ intensiva bossar
+ välgjorda animationer
+ Ytlig men härlig story
+ tight kontroll

- trånga banor
- standard artificiell intelligens(stenkorkad)
- några irriterande fiendebuggar

Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10